Den förgiftade pilen: en berättelse om att leva i nuet
En av Buddhas största grundsatser handlade om att leva i nuet. Vi kan se hur vissa av hans principer är kopplade till dagens “mindfulness”, eller medveten närvaro. Men om vi tittar på buddhistiska parabler, såsom den om den förgiftade pilen, kommer vi se att saker inte har förändrats mycket trots seklernas gång.
Ett av Buddhas mest hyllade citat lyder: “Dröj inte kvar i det förflutna, dröm inte om framtiden, koncentrera sinnet på nuet.” I denna tidsålder verkar det lämpligt att betona denna djupa aspekt av buddhismen med hjälp av berättelsen om den förgiftade pilen…
Den förgiftade pilen – en buddhistisk berättelse
Det finns en serie texter som samlats av Pali Canon och tillskrivs Buddha, som kallas för Majjhima Nikaya. De innehåller många berättelser, inklusive den om den förgiftade pilen.
Buddha ska ha berättat den för en av sina mest otåliga lärjungar. Den unge mannen var ivrig att få svar på sina frågor om livet efter döden.
Så Buddha berättade för honom hur det en gång fanns en man som sårades av en förgiftad pil. Hans familj ville finna en läkare att hjälpa honom, men mannen sade nej.
Den dödligt sårade mannen sade att innan en läkare fick hjälpa honom ville han veta vem som attackerat honom. Vad var hans kast och varifrån kom han? Han ville även veta mannens längd, styrka, hudfärg och vilken typ av båge han använde, samt huruvida strängen var av hampa, silke eller bambu.
Så medan han undrade varifrån pilens fjädrar kom – gam, påfågel eller falk – samt huruvida bågen var vanlig, kurvad eller gjord av oleander, dog han utan att få några svar på sina frågor.
“Bättre än tusen värdelösa ord är ett värdefullt ord, som ger en frid när man hör det.”
-Buddha-
Vad vill berättelsen om den förgiftade pilen säga oss?
Denna attityd hos en man på sin dödsbädd kan verka absurd, eller hur? Men om vi liknar detta scenario vid andra situationer i livet, finns det då inte gånger när vi beter oss som denna döende krigare?
Det kan vara omedvetet, men ibland fokuserar vi för mycket på frågor som faktiskt är oviktiga, och det på grund av rädsla för att konfrontera de som verkligen är viktiga.
Vi lämnar huvudsaken okänd medan vi oroar oss över problem som är relativt oviktiga. Så med berättelsen om den förgiftade pilen försökte Buddha visa sin lärjunge hur vi behöver intelligens för att separera det viktiga från det vi klarar oss utan. För vid varje givet ögonblick kan det göra skillnaden mellan att övervinna en svårighet och att bli överrumplad av den.
Fokusera din uppmärksamhet på vad som verkligen är viktigt
Det handlar inte om att det inte finns fördelar med att slå in på ett sidospår. Problemet är när det sker konstant utan egentligt syfte. När ett problem behöver lösas är det ibland bäst att gå direkt till rötterna. Lämna grenarna åt någon annan, annars kan du lätt göra problemet värre.
Gå steg för steg
På vissa håll säger man “oliven äten, kärnan kastad”. Detta enkla talesätt säger att när du väl löst ett problem, fokusera på nästa. Jämför det med det berömda ordspråket att “inte gapa efter mer än man kan svälja”.
Låt världen flöda
Det finns även många tillfällen när vi låter för många problem influera oss och fylla våra sinnen. Men kanske är det bättre att låta världen flöda. Det kan hindra vår hjärna från att fyllas med ångest, ilska, sorg eller frustration.
Gör dig av med det onödiga
Låt oss gå tillbaka till folklig vishet. Ofta är det väldigt smart och värdefullt att lyssna på den. “Han som har lite och vill ha mindre är rikare än han som har mycket och vill ha mer.”
Ibland tror vi att vi för att vara lyckliga måste få vad vi inte har. Men när du vänjer dig vid att leva med minimum och fördjupar din kunskap kommer du se att du inte saknade mycket.
Kärleken från en närstående är mycket viktigare än onödiga, överflödiga och dyra ägodelar.
“Var inte en vän för de dumdristiga.”
-Buddha-
Leonardo da Vinci sade en gång att “enkelhet är den ultimata tillfredsställelsen”, och Buddhas parabel om den förgiftade pilen kretsar kring samma idé. Två briljanta sinnen. Det finns väl inte så mycket att tillägga, eller hur?