Den judiska flickan Anne Frank: en berättelse om sann viljestyrka
Den judiska flickan Anne Frank drömde alltid om att bli journalist och senare en berömd författarinna. När hon började skriva sin dagbok såg hon det som ett framtida projekt. Hon trodde att hon skulle kunna publicera den efter kriget, när allt återgått till det normala. Tragiskt nog blev det inte som hon hade tänkt sig. Hennes dröm blev besannad, men det sorgliga var att hon inte fick leva för att se detta.
Många anser Anne Franks dagbok vara en av de mest rörande vittnesberättelserna genom tiderna. Det som gör den så speciell är dess uppriktighet och den oskuldsfullhet med vilken den beskriver krigets fasor. Idag är det en av världens mest lästa böcker. Den intar en framträdande plats bland UNESCO:s “lista över världsminnen”.
Anne Frank och hennes familj var tvungna att gömma sig i en liten vindsvåning för att undfly nazisternas hat. Fångenskapen varade i drygt två år och det var under denna tid som Anne skrev sin dagbok. Det är en charmig levnadsskildring av en flicka som växer upp omgiven av en fasansfull verklighet.
“Så län man kan se på himlen utan rädsla, vet man att man har ett rent inre och på nytt kan finna lycka.”
-Anne Frank-
Den judiska flickan Anne Frank och hennes korta liv
Anne Frank föddes den 12 juni 1929, i Frankfurt am Main, Tyskland. Hennes far, Otto Frank, tjänstgjorde i tyska armén under första världskriget. Han tilldelades titeln löjtnant, liksom en utmärkelse för tapperhet: Järnkorset. Efter kriget blev han bankir och år 1925 gifte hans sig med Edith Höllander.
Paret fick två döttrar: Margot, 1926, och, tre år senare, Anne. Familjen tillhörde den traditionella judiska övre medelklassen.
När Hitler kom till makten i Tyskland, år 1933, inleddes förföljelsen av judar. Med anledning av denna beslöt familjen att flytta till Amsterdam, Nederländerna.
I sitt nya hemland startade Otto Frank ett företag som sålde pektin och kryddor. Allt förlöpte väl fram till 1942, då nazisterna invaderade Nederländerna. På sitt sedvanligt grymma sätt började de sin jakt på judar. Holländarna var de enda européer som öppet motsatte sig denna förföljelse, men deras protester hade liten effekt.
Flykten från förföljelsen
Läget för judarna blev allt mer spänt. Otto Frank insåg att hela familjen befann sig i stor fara och att det bara var en tidsfråga innan de skulle bli tillfångatagna. Så med hjälp av några arbetskollegor förberedde han ett gömställe i den byggnad där han hade sin firma.
Det fanns en annan byggnad vid sidan om denna, som bara åtskiljdes av en gård. Den bestod av tre våningar och på översta våningen fanns det en lönndörr som förde till en vind. Bakom en hylla fanns en dold ingång som ledde till en trappuppgång, som i sin tur ledde till ett litet utrymme med två små rum och ett badrum.
Otto berättade för sin fru och äldre dotter om sina planer, men Anne fick inget veta förrän det var dags att uppsöka gömstället. Detta skedde den 9 juli 1942, tre dagar efter det att Margot, den äldre dottern, hade fått besked om att anmäla sig till de tyska myndigheterna. Detta innebar att hon skulle bli häktad och deporterad.
Konfronterad med denna situation beslöt Otto att det var dags för familjen att gå under jorden. De var tvungna att lämna sitt hem när mörkret fallit, iförda alla klädesplagg de kunde få på sig, eftersom det var mycket farligt att ertappas med resväskor. De lämnade efter sig ett stökigt hus och ett hafsigt meddelande som antydde att de skulle fly till Schweiz.
Livet som gömda i vindsvåningen
Under de påföljande två åren levde familjen i detta skyddsutrymme, dit även en annan liten familj och en tandläkare sökte sin tillflykt. Totalt var det åtta personer som delade på skyddsutrymmet. Anne Frank lyckades beskriva var och en av dem med oerhörd detaljrikedom och skicklighet och gjorde dem till litterära karaktärer.
I sin dagbok berättar hon om alla karaktärerna och om de spänningar de ställdes inför under de här otrygga levnadsförhållandena. Flyktingarna överlevde dessa två år tack vare hjälpen de fick från sina holländska vänner, som försåg dem med mat och underrättade dem om det som försiggick. Det var här som den judiska flickan Anne Frank hade tid att fundera över livet och världen, och även beskriva hur hon blev förälskad.
Slutet kom den 4 augusti 1944, då familjen och de övriga flyktingarna blev upptäckta under en rutinbesiktning som holländska Gestapo-tjänstemän företog. Flyktingarna skickades till ett koncentrationsläger och familjen Frank skildes åt i Auschwitz.
Till slut blev Anne ensam med sin syster och båda blev sända till koncentrationslägret Bergen-Belsen, där de två tragiskt nog dog i tyfus.
Den ende överlevande var Otto, Anne Franks far. När han återvände till gömstället för att söka efter ledtrådar om sin familj, blev han upplyst av Röda Korset att alla hade omkommit. Det var då de gav honom Annes dagbok, som han inte visste något om.
Så snart han såg den förstod han att den skulle bli ett dokument av stor historisk betydelse. Två år senare lyckades han få den publicerad, och därmed hade hans dotter, som dog vid 15 års ålder, fått sin dröm att gå i uppfyllelse.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Frank, A., Rops, D., & Lozano, J. B. (1962). Diario de Ana Frank. Editorial Hemisferio.