Det nedtystade, latenta förfaderstraumat - transgenerationell överföring

Med det latenta förfaderstraumat avses smärtsamma upplevelser som en viss medlem av en generation upplevt men hållit för sig själv. Tyvärr finns det bevis för att detta trauma omedvetet överförs från generation till generation.

Skriven och verifierad av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Senaste uppdateringen: 14 april, 2022

Begreppet det latenta förfaderstraumat började få betydelse för bara några decennier sedan. Neurovetenskapen lyfte då fram förtryckets roll i familjehistorien i ljuset, även om andra områden, såsom psykoanalysen, redan hade uppmärksammat detta.

Biologer och andra forskare har under en tid generellt presenterat idén om att vår genetiska arvsmassa enbart förändras genom evolution, sett över lång tid. Idag är det tydligt att gener antingen aktiveras eller inte beroende på erfarenhet och tillstånd, eller beteenden som stress alternativt exponering mot föroreningar. Dessutom hämmar eller utlöser missbruk, posttraumatisk stress och liknande upplevelser manifestationen av mycket av din genetiska information.

Varje person är född med ett fylogenetiskt avtryck, ett som kan styra ditt liv på viktiga sätt vilket går längre än sjukdomar. Det latenta förfaderstraumat är en av de verkligheter som i hög grad påverkar en persons beteende. Vissa kan till exempel vara särskilt känsliga för frustration eller extremt oroliga utan till synes någon anledning.

Överföring från en generation till en annan

Bakgrunden till begreppet det latenta förfaderstraumat finns i Sigmund Freuds arbete. Han talade om några av dessa idéer, men utvecklade dem inte på djupet.

Nicolas Abraham, Mária Török, Françoise Dolto, Anne Ancellin Shützenberger och Didier Dumas utförde en studie där de analyserade flera fall av delirium hos barn. De upptäckte att barnen innehöll material som också fanns hos deras föräldrar och farföräldrar. Detta ledde till att de utformade idén om ett ”etniskt omedvetet” och postulerade att vissa barn ”representerade en utifrånkommande känslomässig börda”.

Sedan dess har tanken på ett transgenerationsarv blivit till en del av forskningen. Denna idé föreslår att omedvetet innehåll, särskilt nedtystade trauman, överförs från generation till generation tills att något äntligen utlöser det. Således uppträder sådana konflikter i form av ett symptom hos ättlingar.

Det latenta förfaderstraumat

Detta hänvisar till ett tillstånd där en person som upplever händelserna i familjekärnan, inte klarar av att bearbeta dessa. Detta gör att de omedvetet överför dem till nästföljande generationer (transgenerationsöverföring). Den som får denna börda omedvetet upplever den som ett tomrum eller en oförmåga att anpassa sig och leva i fred med sig själv.

Dessa bördor hos förfäderna är kopplade till traumatiska händelser som orsakade dem skräck, skam, överdrivet lidande och förtryck. Den drabbade förfadern kunde dock inte prata om dem av något skäl. Därför har denna inte bearbetat innehållet. Det blir då krypterat, något som man aldrig pratar om.

Händelsen eller vad den är relaterad till blir onämnbar i påföljande generation. Medlemmarna i denna andra generationen känner av den, men uppfattar inte innehållet. Det beror på att det är omedvetet, det ligger latent; ett nedtystat arv de fått utan att de nödvändigtvis accepterat att ta emot det.

I tredje generationen blir det onämnbara otänkbart. Människorna i denna generation uppfattar att det finns någonstans i deras medvetande, men kan inte riktigt komma åt det. De har alltså ingen möjlighet att ge upplevelsen en verbal eller symbolisk framställning. Så, vad händer?

Effekterna av det nedtystade, latenta förfaderstraumat

Som du kan se når det nedtystade, latenta förfaderstraumat de två följande generationerna. När den tredje generationen närmar sig detta otänkbara så har känslorna som är kopplade till det förtryckta redan förvandlats till döva lidanden som genererar ett radikalt obehag. Vad som då händer är att individen som fått på sig denna onämnbara, otänkbara hemlighet tvingas att undvika alla sådana ord som kan hänvisa till den ursprungliga händelsen. Det vill säga den som orsakade traumat

Detta leder i sin tur till att tyngden tvingar dem att bryta tystnaden. Vid detta läge börjar de skapa en inkonsekvent diskurs. Detta är nämligen det enda möjliga sättet att hänvisa till ämnet. De kan inte prata om det, men vet att det finns där, och känner vikten av det. Det börjar med detta manifestera sig som oorganiserat innehåll. Ibland manifesterar det sig som psykos eller en allvarlig sjukdom.

Upprepning

Det nedtystade förfaderstraumat har egentligen inte varit tyst. Allt som en person förtrycker kommer tillbaka, dock inte på ett organiserat sätt. Det antar ett annat utseende. Det upplevs igen genom handlingar för vilka det inte finns några ord.

Denna upprepning har minst fem former:

• Ren upprepning. Händelser upprepas på samma sätt. Till exempel var din farfar en brottsling, och utan att veta varför begår du också brott.
• Upprepning genom tolkning. Din tolkning av det som har hänt upprepas. Till exempel skadade din mormor sitt huvud, och du lider av migrän.
• Upprepning genom identifiering. Manifestationen av ett tillstånd upprepas. Till exempel var farfar alkoholist, din far hade leverproblem och du lider av hepatit.
• Oppositionell upprepning. Motsatsen till vad som hänt är vad som upprepas. Till exempel blev din mormor utsatt för våldtäkt, så du väljer lever ett liv i celibat.
• Upprepning genom kompensation. Ett försök att reparera det som hänt. Till exempel blev din farfar rånmördad, så du blir brottsbekämpare.

Det finns inte tillräckligt med information om transgenerationsöverföring av det nedtystade, latenta förfaderstraumat. Således fortsätter spekulationer att smälta samman med vissa områden av den nuvarande kunskapen, eftersom detta fortfarande är en relativt ny och outforskad terräng. Men alla kan utforska sin familjehistoria och hitta värdefulla element som kan hjälpa dem att förstå varför de har vissa tendenser till att agera på ett visst sätt.