Du förlorar inte dina barn till gatan, du förlorar dem hemma

4 januari, 2018 i Psykologi 234 Delat
Du förlorar inte dina barn till gatan, du förlorar dem hemma

Du förlorar inte dina barn ”till gatan”. Faktum är att den förlusten börjar i varje hem. Ett hem där fadern inte är närvarande, där modern är oroad, med en hög av icke mötta behov och frustrationer som inte har hanterats. Tonåringar som drar upp sina rötter efter en ofullständig barndom. Efter en kärlek som inte visste hur man uppfostrar, guidar eller hjälper dem.

Vi kommer att börja med att göra klart en sak, det kommer alltid att finnas undantag. Det finns förstås barn med dåliga beteenden trots att de har vuxit upp i harmoniska hem, precis som det finns ansvarsfulla tonåringar som har distanserat sig från sina dysfunktionella familjer.

”Så bra idéer hos dina barn. De kanske inte förstår dem idag, men framtiden kommer att få dem att blomstra.”
Maria Montessori

Sanningen är den att även om det kan verka konstigt så accepterar föräldrarna inte alltid denna typ av ansvar. När ett barn visar tecken på aggressivt beteende i skolan så kontaktar lärarna föräldrarna. Det som oftast händer är att familjen skyller på systemet, skolan och samhället för att de inte ”vet hur man utbildar”. Föräldrarna skyller på dem för att de inte fyller deras behov och använder sig av lämpliga strategier.

Det stämmer att då det gäller ett barns utbildning så är vi alla aktiva agenter (skolor, media, sociala konventioner…). Det är dock ändå familjen som lär barnen respekt, samt roten till självkänslan eller gnistan av empati.

PojkeBarn, det viktigaste arvet för framtiden

H.G. Wells sade en gång att framtidens utbildning skulle gå hand i hand med katastrof. I hans berömda verk ”Tidsmaskinen” visualiserade han att människan skulle utvecklas till två olika samhällen. Ett av dem, som skulle leva på ytan, var Eloi, en befolkning utan skrift, empati, intelligens eller fysisk styrka.

Enligt Wells skapade den utbildningsform som redan fanns på hans tid resultat som pekade mot denna katastrofala riktning. Standardprov, tävlingar, finansiella kriser, föräldrar som har mindre tid att uppfostra sina barn och att man inte uppmanar barnens kreativitet eller vilja att lära sig, gjorde författaren väldigt negativ när det gällde utsikten för framtida generationer.

Det handlar inte om att göda pessimism, utan om att varna och att väcka ett sinne för ansvar. Exempelvis något som många terapeuter, psykologer och pedagoger klagar över är bristen på familjestöd när det kommer till att gripa in hos en tonåring, eller det där barnet som har emotionella problem och inlärningssvårigheter.

Flicka

När det inte finns något riktigt samarbete eller när en förälder inte lyssnar på läraren eller psykologen, så kommer det att sluta med att barnet känner sig borttappat. Ungdomen eller barnet kommer även att försöka trotsa allt i sin väg ännu mer och leta efter ett hem någon annanstans.

Svåra barn, oroliga föräldrar och motstridiga känslor

Det finns svåra och krävande barn som beter sig som riktiga tyranner. Det finns tonåringar som inte klarar av att acceptera ansvar, och som älskar att forcera gränser som andra sätter, och som alltmer närmar sig ett kriminellt liv. Vi känner alla till flera fall av detta. Men vi måste vara medvetna om något: Inget av detta är något nytt. Inget av detta har orsakats av internet, tv-spel eller ett felaktigt utbildningssystem.

”Innan man lär ett barn att läsa, bör man lära det vad kärlek och sanningen är.”
Gandhi

Dessa barn visar upp samma behov och beteenden som alltid kontextualiseras i nya tider. Det första vi bör göra är därför att inte patologisera barndomen eller ungdomen. Det andra är att acceptera det ansvar som var och en av oss har, antingen som utbildare, hälsoexperter eller sociala agenter. Det tredje är att förstå att barnen är jordens framtid men att de även är deras föräldrars barn.

Låt oss nu reflektera över några viktiga punkter.

Fiskar

Ingredienserna för en riktig utbildning

När lärare ringer till föräldrar för att varna om barnens dåliga beteenden så kommer familjen först att känna att deras kärlek för barnen ifrågasätts. Detta stämmer inte. Det som händer är att den där omtanken och kärleken ibland projiceras åt fel håll.

Att älska dina barn innebär inte att du gör allt som de vill. Det innebär inte att man öppnar hela världen åt dem eller att man inte utsätter dem för något negativt. Autentisk kärlek guidar och ger barnet tidigt en känsla av ansvar. Det är en kärlek som vet hur man hanterar frustrationer genom att säga ”NEJ” i god tid.

En bra uppfostran förstår känslor och tålamod. Ett krävande barn kommer inte att sluta med sitt beteende efter ett par skrik och några timmars ensamhet på rummet. Vad det behöver och uppskattar är att man tar hand om det med ord, med exempel och med svar på alla dess frågor.

Vi måste även vara medvetna om att det nuförtiden finns många föräldrar som måste arbeta långa timmar. Scheman som inte alltid fungerar så bra ihop med familjens livsstil. Det som spelar roll är därför inte antalet timmar du spenderar med dina barn, utan den kvalitet som dessa timmar har.

Vi behöver föräldrar som guidar, orienterar och främjar barnens intressen, drömmar och förhoppningar. De som kan lämna ett avtryck. Det är sådant som kommer att förebygga att du förlorar dina barn till gatan.

MER FÖR DIG