Effekten av samverkande spel inom relationer

24 februari, 2020
Relationer är inte enkla och måste vara medveten om att det förekommer konflikter inom dem alla. Det kan dock uppstå spel om det går alltför långt.
 

När det kommer till relationer så brukar man säga att man dras till någon som är likadan. Det beskriver hur man ofta omedvetet väljer vilka personer som man vill ha runt sig. Detta grundar sig oftast på den emotionella relationen mellan en person och dennes föräldrar, speciellt under barndomen. Dysfunktionella relationer mellan föräldrar och barn kan därför skada nya relationer i framtiden och medföra det som psykologin kallar samverkande spel inom relationer.

Konceptet med samverkande spel förekommer i de studier som gjorts av den österrikiske psykologen Paul Watzlawick, som applicerade detta i sin teori med den mänskliga kommunikationen. Psykoterapeuten Henry V. Dicks introducerade konceptet a posteriori i sitt verk Spänningar inom äktenskapet.

Det var dock den schweiziske psykiatrikern och psykoterapeuten Jurg Willi som gjorde att termen alltmer relaterades till ofrivilliga och dysfunktionella beteenden.

Dessa typer av beteenden visar sig inom äktenskapskonflikter. Denna giftiga och omedvetna dynamik för samman de båda parterna.

“Vissa personer tar sin tillflykt i äktenskap eftersom de är rädda för att vara ensamma.”
-Jurg Willi-

Samverkande spel inom relationer är ett svårt fenomen
 

Enligt Willi så formar det samverkande beteendet det “medvetna undermedvetna” inom en relation. Konflikterna upprepas om och om igen.

De båda parterna i en relation klarar inte av att vara ifrån varandra men de klarar inte heller av att vara nära varandra. Detta gör att de känner sig kvävda då de är tillsammans samtidigt som de har separationsångest då de befinner sig ifrån varandra.

Parterna i en relation går därför från att vara individer till att bli en hermetisk enhet där deras individuella band överlappar och etablerar giftiga beteenden. Man kan därför inte se det som en individuell patologi. Det förekommer istället en patologi inom relationen.

Samverkande polaritet inom en relation

Inom den samverkande tvåfaldiga dynamiken så uppvisar varje part i en relation en polariserad roll. Med andra ord så återskapar varje person en funktion av uppdelningen av det aktiva-passiva, det underkastade-dominanta och det beroende-oberoende beteendet. Det som är en tillgång för den ena personen leder till inaktivitet hos den andra.

Med andra ord så tenderar den svaga parten att få en regressiv och omogen attityd och de mest aktiva parten representerar istället en progressiv roll eller en falsk mognad. Paret samverkar därför i en sorts defensiv cykel.

Samverkande spel inom en relation kommer oftast från undertryckta emotionella sår från barndomen. Båda parterna behöver den andre för att lindra frustrationen från barndomen.

Båda personerna förväntar sig att den andra personen ska rädda dem från deras egna interna konflikter, och att frigöra dem från deras tidigare rädslor, samt läka de existerande sår som uppstått p.g.a. dåliga relationer med föräldrarna.

 

Då de försöker lösa varandras emotionella sår så hamnar de i samma ineffektiva mönster om och om igen. Allt för att lösa sina problem inom äktenskapet, samt sina individuella problem. Detta leder dock till smärta och besvikelse och att man skyller på varandra.

Det finns nedtryckande fraser som “Jag är på det här sättet p.g.a. dig”. Paradoxen med denna situation är att ingen av parterna verkligen vill förändra något med sig själva. De betonar istället att varje given situation är allvarlig.

Samverkande spel inom relationer – utgången

Samverkande spel inom relationer är fällor som bibehåller giftiga skuldkänslomekanismer och osäkerhet. Faktum är att ett par nästan aldrig hittar en utgång.

I en äktenskapskris så kan man antingen stanna kvar i en giftig relation på ett samverkande sätt. Eller så kan man välja att inte delta längre, och skiljas.

Det finns också möjligheten att uppsöka en terapeut. Denna person bör kunna guida parterna i relationen till en lösning baserat på det som de har upplevt.

Man kan dock bara bygga upp en kärlek om man överger förväntningar och börjar se varandra som jämlikar.

Par med tröjor.
 

Att sätta upp förväntningar som är omöjliga att leva upp till och att inte ta ansvar för skador kan leda till frustrationer. De kan göra att paret fastnar i ett kaos som kan förstöra deras självkänsla.

Man måste vara medveten om att relationen är ett klassrum för kärleken där man kan lära sig att ramla och sedan resa sig upp igen. Därutöver måste man också lära sig att utveckla all den där mänskliga potentialen som man har inom sig, men samtidigt måste man alltid visa respekt mot den andra personen.

Det är en vanlig övertygelse att ett lyckat par är ett par som håller ihop för evigt. Men hemligheten bakom en lyckad relation kan snarare vara det motsatta. En relation bör vara endast så länge som den är hälsosam.

 

Willi,J.(1978). Pareja: relaciones y conflictos. Morata.

Willi,J.(1978). Psicología del amor: el crecimiento personal en la relación de pareja. Herder.