Fjäril eller larv? En berättelse om förvandling

· 10 mars, 2018

Denna saga om förvandling handlar om en fjäril som trodde att den fortfarande var en larv. Den talar om förändring och att inte acceptera den.

Sanningen är att vi ibland har mer kraft än vi är villiga att se, och vi ödslar tid på att motsätta oss förändring. Detta eftersom vi fäst blicken i det förflutna i ett försök att vara individer vi inte längre är.

För en tid sedan föddes en larv. Med svårighet kröp den på marken från en plats till en annan, fram tills en dag när den tröttnade på att kräla. Den beslutade sig för att klättra upp i ett träd, men inte vilket träd som helst. Den valde ett träd med stor stam och daggiga blad. Ett träd den lekt under i åratal.

”Det du motsätter dig blir varaktigt”.

-Carl G. Jung-

Larven klättrade och klättrade, men sedan halkade den, ramlade och kunde inte gå framåt. Men den fortsatte att kämpa, steg för steg, sakta men säkert uppför stammen.

Den kom till en gren där den kunde se hela dalen. Vyerna var fantastiska. Den kunde se andra djur, den blå himlen med vita bomullsmoln och på horisonten ett stort hav målat i intensivt blått. Från denna gren kunde larven andas i frid.

Den satt där och observerade världen, och kände att livet var för vackert att inte förändras med. Larven var trött och samtidigt tacksam för sitt liv som larv, men visste att tiden var inne att genomgå en förvandling till något annat.

”Den största gåvan du har att ge är en förvandling av dig själv.”

Lao Zi

En berättelse om förvandling från larv till fjäril

Larven somnade och kände en stor frid när den tänkte på hur dess öde var att bli något mer än bara en larv. Den sov och sov efter att ha skapat en puppa omkring sig – ett skal som upprätthöll friden tillräckligt länge för en förvandling till ett annat väsen kunde ske.

När den vaknade kände den sig fången i ett tungt skal som inte lät den röra sig. Den kände att något konstigt växt fram på dess rygg. Med ansträngning rörde den vad som såg ut som stora blå vingar, och skalet bröts sönder.

Larven var inte längre en larv – den var en vacker blå fjäril. Men larven hade varit larv under så lång tid att den inte insåg att den inte längre var det.

Larven blev en fjäril

Den blå fjärilen kröp nedför trädet med sina små ben, trots att den nu hade vingar. Den bar på vikten av de stora blå vingarna – en vikt som dränerade dess styrka.

Den blå fjärilen använde sina ben som den alltid gjort, i tron att den fortfarande var en larv. Den försökte leva på samma sätt som tidigare, men vingarna lät den inte röra sig på marken med lika stor enkelt som tidigare.

”Vad larven kallar slutet kallar resten av världen en fjäril.”

-Lao Zi-

Vikten av vingarna

Fjärilen som trodde sig vara en larv förstod inte varför livet hade blivit så svårt. Trött på att bära vikten av sina vingar beslutade den sig för att återvända till grenen där förvandlingen ägt rum. Denna gång var det dock omöjligt att klättra uppför trädet.

En vindpust eller andra oväntade händelser knuffade den nedåt. Fjärilen som trodde sig vara en larv stod still och tittade upp mot grenen som verkade så långt borta, och började desperat gråta.

När den hörde gråten närmade sig en vis, vit fjäril. Den vita fjärilen satte sig på en blomma och betraktade under en tid den blå fjärilen utan att säga något. När den blå fjärilens gråt avstannade sade den vita fjärilen:

”Vad hände?”
”Jag kan inte klättra upp till den där grenen. Innan kunde jag göra det, även om det var svårt.”
”Men om du inte kan klättra upp till grenen… kanske du kan flyga till den.”

Den blå fjärilen som trodde sig vara en larv tittade konstigt på den vita fjärilen och sedan på sig själv och sina stora, tunga vingar. Precis som dagen när den tog sig ut ur puppan rörde den på dem hårt och stängde dem sedan igen.

”Du sliter ut dina ben genom att inte använda dina vingar,” sade den vita fjärilen samtidigt som den öppnade sina visa vingar och elegant flög iväg.

Att flyga

Den blå fjärilen såg på, förundrad över den vita fjärilens rörelse, och reflekterade över dess ord. Då började den förstå att den inte längre var en larv och att de tunga vingarna kanske kunde vara användbara.

Den blå fjärilen öppnade dem igen, och höll dem öppna den här gången. Den slöt ögonen och kände vinden smeka dem. Den kände att dessa vingar nu var en del av den, så den kunde inte fortsätta att kräla på marken.

Den öppnade vingarna vidare och vidare, och för varje gång blev den mer fjäril och mindre larv. Den observerade den vackra, nästan magiska blå färgen hos vingarna. Snart insåg den att den flög, långsamt upp mot grenen.

Att flyga var mycket lättare än att släpa benen efter sig, även om den fortfarande inte hade perfekt teknik. den upptäckte att dess rädsla för att flyga inte hade låtit den acceptera vad den verkligen var – en larv som genomgått en förvandling till en vacker blå fjäril.

Denna saga om förvandling är berättelsen om en fjäril som trodde att den fortfarande var en fjäril. Det är en berättelse om en vacker blå fjäril, med starka vingar som kan flyga mot strömmen, mitt i stormar och kraftfulla vindar.

Den blå fjärilen hade stora, vackra, blå vingar. En blå med många nyanser, från färgen hos den ljusaste av himlar till det argaste havet. Men den visste inte ens.

”Det finns beslut som förändrar ditt liv, och liv som förändrar dina beslut.”

-Clara Molina-

Blå fjäril

Lärdomen i sagan om den blå fjärilens förvandling

Förvandlingen från larv till fjäril är en av de mest använda metaforerna för att tala om motståndskraft. Fjärilar är en symbol för förvandling , men samtidigt även för ömtålighet och storhet. Det är därför fjärilen är en naturlig protagonist i berättelser om omvandling och förändring.

Denna berättelse påminner oss om att vi lever i en föränderlig, dynamisk värld som konstant utvecklas, med oss som en del av den. Trots att vi ibland har förvandlats och har styrkan att förändras, accepterar vi det inte av någon anledning: kanske skuld rädsla, skam…

”Det är omöjligt att alltid vara samma person, för vi lever.”

-Eloy Moreno-

Här kan en vacker, stark, blå fjäril inte acceptera att den inte längre är en larv, och därför inte kan leva som den brukade. En del av den ville förändras, men en annan var rädd för förändring och försökte klänga sig fast vid det förflutna och fortsätta att leva som om ingenting hänt.

Det tog tid att acceptera och upptäcka vad vingarna fanns där för och hur den kunde leva från den stunden framåt. För detta behövde den lite hjälp. Ibland kan andra se våra styrkor tydligare än vi själva gör.