En filosofisk prövning av begreppet psykisk sjukdom
Den del av filosofin som studerar psykiska sjukdomar utgör ett tvärvetenskapligt ämnesområde. I den hämtar man metoder och synvinklar från filosofin, psykologin, neurovetenskapen och etiken för att analysera begreppet psykisk sjukdom.
Filosofer som studerar detta begrepp ser på de ontologiska, kunskapsteoretiska och normativa problem som uppkommer genom människors olika förståelse av psykisk sjukdom. En av filosofins centrala frågor är huruvida begreppet psykisk sjukdom kan ges en lämplig, objektiv och vetenskaplig definition.
Sålunda går en del av diskussionerna ut på att klargöra huruvida psykiska sjukdomar ska betraktas som en form av psykisk dysfunktion. Sett ur ett filosofiskt perspektiv kan man också fråga sig om psykiska sjukdomar hellre bör definieras som separata psykiska företeelser med tydliga kriterier för vad som ska ingå eller uteslutas, eller om de ska ses som punkter på en skala som sträcker sig från normal till dålig hälsa.
Filosofin bakom begreppet psykisk sjukdom – en kritik av den diagnostiska processen
Filosofer som kritiserar idén om psykisk sjukdom hävdar att det inte går att definiera begreppet “psykisk sjukdom”. Vidare menar de att klassificeringen av psykiska sjukdomar oundvikligen utgår från rådande normer och maktdynamik.
Dessutom finns det många frågetecken kring vilken roll värderingar spelar i vår förståelse av psykiska sjukdomar. Filosofer analyserar vilken anknytning dessa värderingar har till begreppet sjukdom i allmän betydelse.
Filosofer som tillhör rörelsen för neurodiversitet anser att samhället som helhet behöver revidera begreppet psykisk sjukdom. Det är viktigt att man tar hänsyn till att människor kan visa prov på olika typer av kognition. Med andra ord är det viktigt att inte stigmatisera dessa individer som statistiskt sett är “avvikande”.
Problematiken med diagnoser
I tillägg till detta finns det kunskapsteoretiska problem som har att göra med kopplingen mellan psykiska sjukdomar och diagnostik. Traditionellt har det huvudsakliga problemet handlat om hur nosologin (ramverk för klassificering) avseende psykiska sjukdomar, och i synnerhet DSM, kopplat samman psykisk dysfunktion med observerbara symtom.
Enligt DSM:s ramverk går det att fastställa om psykisk dysfunktion föreligger utifrån förekomsten eller frånvaron av en rad symtom som finns angivna på en checklista. De som motsätter sig användningen av beteendebaserade symtom vid diagnostiseringen av psykiska sjukdomar framhåller att dessa symtom är irrelevanta om man inte har ett adekvat teoretiskt ramverk för att bestämma vad som menas med en dysfunktionell psykisk mekanism.
Följaktligen bör ett diagnostiskt system kunna urskilja mellan en person som faktiskt lider av en psykisk sjukdom och någon som genomgår en svår period i sitt liv. Kritiker påpekar att DSM i sin nuvarande utformning inte kan göra en sådan åtskillnad.
Har begreppet psykisk sjukdom ens någon trovärdighet?
Sedan finns det också näraliggande frågor som rör värderingar och deras karaktär och betydelse för psykiska sjukdomar. Den första frågan är om psykisk sjukdom är ett värdeneutralt begrepp. I klassificeringen av psykiska sjukdomar försöker man ta fram värdeneutrala definitioner för störningarna.
Under idealiska förhållanden skulle begrepp som tas upp i manualer som exempelvis DSM återspegla en allmängiltig, underliggande mänsklig verklighet. De psykiska sjukdomar man definierar borde inte reflektera kulturellt betingade värdeomdömen av det som händer i sinnet.
Filosofisk kritik av begreppet psykisk sjukdom
Michel Foucault var en av de första som kritiserade tanken på psykisk sjukdom och mentalvårdsanstalter. Foucault påpekade att psykiatriska institutioner historiskt sett hade tjänat som platser där man kunnat tillämpa rationalitetsmodeller som gynnade människor vilka redan befann sig i maktpositioner.
Dessa modeller utestängde många samhällsmedlemmar från kretsen av personer med rationellt agentskap. Vårdanstalterna var platser där samhället inkvarterade “oönskade” individer. På så sätt förstärktes den redan befintliga maktdynamiken.
Foucault menade att idéerna kring psykisk sjukdom bygger på sociala konstruktioner, som fyller samma ändamål som ras, kön, samhällsklass och sexuell läggning. Därför använder vissa individer och institutioner begreppet psykisk sjukdom för att bibehålla och utvidga sin makt. Syftet är att bevara den sociala ordningen, såsom makthavarna definierar denna.
Psykisk sjukdom sett utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv
Konstruktivister kan inta olika ståndpunkter i fråga om sociala konstruktioner och psykisk sjukdom. En mindre radikal konstruktivist kan t.ex. argumentera att olika kulturer föreskriver olika modeller för vad som är “idealiskt agentskap”. Därefter använder samhället dessa för att karakterisera vissa grupper av mänskliga beteenden.
Sett ur detta perspektiv kan beteendesyndrom förekomma i alla kulturer. På så sätt utvecklar varje kultur sin egen teori om vad som är “idealiskt agentskap”, vilket innebär att vissa syndrom blir utpekade som “sjukdomar”. Och i andra kulturer kan samma symtom bli grupperade på ett annat vis, beroende på de värderingar som gäller.
Den rad av beteenden som vi kallar “depressiva symtom” existerar bara för att läkare, av olika skäl som vi inte ska gå in på här, har valt att bunta ihop dem. Så enda förklaringen till att en viss typ av beteenden, känslor och tankar blir grupperade tillsammans på det viset är att läkare och experter har skapat dessa grupperingar.
När man vill beskriva de karakteristiska beteenden som är involverade i en hjärtinfarkt är det lätt att se orsakssambanden som över tiden leder till detta beteende. Vad gäller psykiska sjukdomar finns det däremot ingen förklaring till att man grupperat samman vissa symtom annat än att de kan observeras i kliniska sammanhang.
I det avseendet påminner syndromen om det som Ian Hacking kallar “interaktiva typer”. Naturliga typer representerar grupper som existerar oberoende av externa bedömningar. När det däremot handlar om interaktiva typer uppfattar individerna sig själva utifrån ett allmänt vedertaget betraktelsesätt. De ändrar sina känslor och sinnestillstånd för att foga sig efter en bestämd typ.
Exempel på en interaktiv typ med avseende på psykiska sjukdomar
Du bör betrakta diagnosen multipelt personlighetssyndrom (numera kallat dissociativ identitetsstörning) som en interaktiv typ. Med andra ord är multipelt personlighetssyndrom inte någon allmän neurologisk sjukdom som en neurolog kan detektera.
När man väl fastställt begreppet multipelt personlighetssyndrom är det många människor som får denna beteckning. Dessa föreställningar leder därför till diagnoser vars underliggande orsaker inte är neurologiskt påvisbara.
I själva verket döljer denna sjukdomsbeteckning andra tänkbara förklaringar som är mindre universella och även pluralistiska ur filosofisk synvinkel.
Sammanfattningsvis kan man säga att en filosofisk analys av begreppet psykisk sjukdom skapar ett perspektiv som på många vis hjälper oss att få psykologiska insikter om en person som går bortom det medicinska fältet och iatrogena beteckningar.