Eriksons stadier av den psykosociala utvecklingen

20 oktober, 2019
Erik Eriksson utvecklade en av de mest populära och inflytelserika utvecklingsteorierna: teorin med den psykosociala utvecklingen.

Eriksons stadier av den psykosociala utvecklingen refererar till en genomgående psykoanalytisk teori som identifierar en serie stadier som en frisk individ måste uppleva under sin livstid. Varje stadie kännetecknas av en psykosocial kris med två motstridiga krafter.

Erik Erikson trodde precis som Freud att personligheten utvecklas i stadier. Den fundamentala skillnaden mellan dem är att Freud baserade sin teori på psykosexuella stadier. Erikson å andra sidan fokuserade på psykosocial utveckling. Han var intresserad av hur interaktion och sociala relationer spelar en roll inom personens utveckling.

”En mans konflikter representerar vad han verkligen är.”
-Erik Erikson-

Stadier av den psykosociala utvecklingen

Vart och ett av de åtta stadier som Erikson beskrev i sin teori grundar sig på hans föregående stadier och banar väg för efterföljande stadier.

Den psykosociala utvecklingen enligt Erikson.

Erikson föreslog att folk upplever en konflikt som blir som en vändpunkt i deras utveckling, som ett stimuli för evolution i vart och ett av dessa stadier. Dessa konflikter har som syfte att utveckla (eller inte utveckla) en viss psykologisk egenskap. Under detta stadie förekommer det en stor potential för personlig utveckling, men det förekommer dessutom en risk för misslyckande.

Om en person lyckas bemöta en konflikt på rätt sätt så kommer vederbörande passera detta stadie med en ny psykologisk styrka som kommer vara fördelaktig för honom eller henne under resten av livet. Men om personen inte klarar av dessa konflikter så kommer han inte att utveckla de färdigheter som behövs för att gå vidare till efterföljande stadier.

Eriksson menade också att man genom att ha en känsla av att man har en förmåga kommer känna sig motiverad till att handla och skrida till verket. Varje stadie av denna teori har att göra med att bli kompetent inom ett område av livet. Om personen hanterar detta stadie bra så kommer vederbörande känna att han eller hon har lyckats bemästra något. Men om stadiet inte hanteras på rätt sätt så kommer personen känna sig olämplig.

Stadie 1: Förtroende och misstro (0-18 månader)

Under det första stadier lär sig barn att lita på – eller inte lita på – andra. Förtroende har mycket att göra med relationshantering och till vilken grad som barnet förväntar att andra ska uppfylla dess behov. För en bebis är helt beroende; utvecklingen av förtroende baseras på pålitligheten och kvaliteten på barnets vårdgivare, speciellt modern.

Om föräldrarna utsätter sina barn för relationer som prioriterar förtroende så kommer barnet antagligen att anta ett sådant beteende själv. Om föräldrarna inte förser barnet med en säker miljö och inte möter barnets grundläggande behov så kommer barnet inte lära sig att förvänta sig något från andra. Utvecklingen av misstro kan leda till frustration, misstänksamhet eller okänslighet.

Stadie 2: Autonomi och Skuldkänslor/tvivel (18 månader – 3 år)

Under det andra stadiet får barn en viss nivå av kontroll över sina kroppar, vilket i sin tur ökar deras autonomi. Genom att fullfölja dessa uppgifter själva får de en känsla av oberoende. Genom att låta barnen ta beslut och ta kontroll så kan föräldrarna hjälpa barnen att utveckla en känsla av självständighet (autonomi).

Barn som lyckas med att fullfölja detta stadie kommer vanligtvis att ha en hälsosam självkänsla, medan resten kommer känna sig ostabila. Erikson ansåg att man genom att ha en balans mellan autonomi, skuldkänslor och tvivel kan ge barnet en hälsosam viljekraft, inom rimliga gränser.

Initiativ och skuldkänslor under den psykosociala utvecklingen (3-5 år)

I Eriksons föreslagna stadie börjar barn att stärka sina förmågor och sin kontroll över sin värld genom lek, vilket är viktigt för sociala interaktioner. Då personen uppnår en perfekt balans mellan individuellt initiativ och en vilja att arbeta så utvecklar de en känsla av att han eller hon har ett syfte.

Barn som lyckas i detta stadie känner att de har ett självförtroende och att de kan lita på andra. De personer som inte uppnår detta känner skuldkänslor, har tvivel och saknar initiativ.

Skuldkänslor är bra eftersom det visar barnens förmåga att erkänna då de har gjort något fel. Alltför mycket skuldkänslor kan dock få barnen att inte vilja ta sig an utmaningar eftersom de känner att de inte kan bemöta dem. Skuldkänslor kan ofta leda till rädsla.

Pojke som sitter i trappa.

Stadie 4 av den psykosociala utvecklingen: Industri och underlägsenhet (5-13 år)

Under detta stadie börjar barnen att utföra mer komplicerade uppgifter. Deras hjärnor når också en nivå av mognad som låter dem hantera abstrakta ämnen. De kan också erkänna sina egna och sina kompisars förmågor. Faktum är att vissa barn insisterar med att få mer utmanande uppgifter. Då de utför dessa uppgifter så vill de ha ett erkännande för detta.

Genom att hitta en balans i detta stadie så kommer barnen att utveckla en känsla av självförtroende när det gäller deras förmåga att hantera de uppgifter som de har fått. Det är också viktigt att de börjar förstå vilka utmaningar som de kan klara av och vilka de inte kan klara av.

Om barnen inte gör så bra ifrån sig som de vill så kan de utveckla en känsla av att vara underlägsna. Om man inte hanterar denna känsla på rätt sätt och barnet inte får hjälp med att hantera sina känslor, så kan det sluta med att det avsäger sig uppgifter p.g.a. rädsla för att det kommer uppleva den där känslan igen. Det är därför viktigt att tänka på barnens ansträngning då de utför en uppgift och separera detta från resultaten.

Stadie 5: Identitet och hopblandning av roller (13-21 år)

Under det femte stadiet så blir barnen tonåringar. De finner sin sexuella identitet och börjar designa en bild av den där personen. Då de växer så hittar de sitt syfte och sin roll inom samhället, och förstärker dessutom sin unika identitet.

Under detta stadie reder de unga också ut vilka aktiviteter som är lämpliga för deras ålder och vilka som anses vara ”barnsliga”. De måste hitta en kompromiss mellan vad de förväntar sig från sig själva och vad andra förväntar sig från dem. För Erikson lägger man en grund för vuxenlivet genom att fullfölja detta stadie?

Stadie 6: Intimitet och isolering under den psykosociala utvecklingen (21-39 år)

I detta stadie blir tonåringarna unga vuxna. Hopblandningen av identitet och roll börjar närma sig sitt slut. Under detta stadie är det ofta fortfarande en prioritet för unga vuxna att vara andra till lags för att ”passa in”. Under det här stadiet börjar de dock även dra sina egna röda linjer: saker som de inte kommer offra för att vara någon annan till lags.

Det stämmer att detta också händer då personen är tonåring, men meningen är annorlunda. Personen slutar med att vara reaktiv och tar istället initiativ och blir aktiv.

Då folk har etablerat sina identiteter så är de redo för att ta sig antaganden i det långa loppet när det gäller andra människor. De kan då forma ömsesidiga relationer och är villiga att göra de uppoffringar som dessa relationer kräver. Om en person inte kan forma dessa typer av relationer så kan vederbörande känna sig isolerad.

Om en person inte finner en partner under detta stadie så kan personen börja känna sig isolerad eller ensam. Isolering kan göra personen osäker och det uppstår en känsla av underlägsenhet eftersom personen är rädd för vad andra kan komma att tänka. Han kanske tror att han inte är bra nog för andra personer och detta kan leda till självdestruktiva tendenser.

Stadie 7: Generativitet och stagnering (40-65 år)

Under vuxenlivet fortsätter folk att bygga sina liv och fokusera på sina karriärer och familjer. Generativitet har att göra med att ta hand om personer utanför den slutna cirkeln med vänner och familj. Då folk börjar närma sig medelåldern, tänker de inte bara på den närmsta omgivningen utan även samhället och deras arv.

Vid det här stadiet erkänner folk att livet inte bara handlar om dem själva. De utför handlingar som de hoppas kommer bli till en del av deras arv. Då en person uppnår detta mål så känner personen sig framgångsrik. Om personen å andra sidan inte känner att denne har bidragit till något, så kan vederbörande känna att han eller hon inte har gjort, eller inte är villig att göra, något viktigt.

Generativitet är inte nödvändigt för vuxna, men om det saknas i livet så kan en person känna att något saknas.

Kvinna som ler.

Stadie 8: Ego integritet och förtvivlan (65 år och uppåt)

Under det sista stadiet av den psykosociala utvecklingen kan folk välja mellan integritet eller förtvivlan. Vi kanske ser åldrande som en ackumulering av förluster som kräver kompensation. Å andra sidan kan personen också känna att det finns mindre tid kvar av livet än vad som han eller hon har gått igenom.

Om man tittar på det förflutna på detta sätt så kan man känna antingen förtvivlan eller nostalgi, en känsla av att allt som man har uppnått har varit värt besväret. Ett av dessa två synsätt kommer indikera vad en person förväntar sig från nuet och framtiden.

Folk som har en fullständig vision av sina liv har inte problem med att känna sig tillfreds med sitt förflutna. De bekräftar sin existens och förstår dess värde, inte bara för sig själva utan även för andra.

Slutliga tankar om den psykosociala utvecklingen

En av styrkorna med den psykosociala teorin är att den ger oss ett brett ramverk som man kan använda för att se en persons utveckling under en livstid. Den betonar även människans sociala natur och den influens som sociala relationer har på vår utveckling.

Man kan dock fråga sig om Eriksons psykosociala utvecklingsstadier bör anses vara sekventiella och om de bara uppstår inom de åldersintervall som tagits upp här. Det förekommer en debatt rörande om personer endast försöker definiera sin identitet under sina tonår, eller om ett stadie inte kan påbörjas förrän ett annat har avslutats.

En viktig svaghet med Eriksons stadier är att de inte beskriva de exakta handlingar som en person behöver utföra för att lösa konflikter. Teorin innefattar därför inte vilka exakta typer av erfarenheter som är nödvändiga för att gå vidare till nästa stadie.

  • Erikson, Erik (2000). El ciclo vital completado. Barcelona: Ediciones Paidós Ibérica.
  • Erikson, Erik (1983). Infancia y sociedad. Buenos Aires: Horme-Paidós.
  • Erikson, Erik (1972). Sociedad y Adolescencia. Buenos Aires: Editorial Paidós.
  • Erikson, Erik (1968, 1974). Identidad, Juventud y Crisis. Buenos Aires: Editorial Paidós.