Exocerebro-hypotesen: ett nytt sätt att undersöka medvetande

Exocerebro-hypotesen är en intressant teori om medvetande. Den säger att medvetandet inte bara finns i hjärnan utan också i den miljö där människan verkar.
Exocerebro-hypotesen: ett nytt sätt att undersöka medvetande
Sergio De Dios González

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Edith Sánchez

Senaste uppdateringen: 19 november, 2023

Exocerebro-hypotesen är en teoretisk vidareutveckling. Den formulerades av antropologen Roger Bartra under det första decenniet av 2000-talet. Den säger att medvetandet är resultatet av interna processer. Dessa sker i neuroner i kombination med yttre processer, som sker utanför hjärnan. Mer specifikt i varje individs symboliska miljö.

Bartra menar att ett stort antal neurobiologer har försökt förklara fenomenet medvetande men endast utifrån de biofysiska och biokemiska processerna som sker i hjärnan. Dessutom hävdar han att detta har förhindrat betydande framsteg på området, trots de stora framsteg som man har gjort inom neurovetenskap.

Roger Bartra menar att detta tillvägagångssätt inte tar hänsyn till att många funktioner i den mänskliga hjärnan inte skulle vara möjliga utan den nödvändiga hjälpen som omgivningen erbjuder. Detta är grunden för hans exocerebro-hypotes.

“Neurovetare känner sig ofta obekväma i detta heterogena sällskap, men de måste vänja sig vid att dela medvetandets territorium med konstiga kollegor om de vill fortsätta utvecklas.”

-Roger Bartra-

Blått upplyst hjärna

Exocerebro-hypotesen

Roger Bartra utvecklade sin teori från en artikel skriven av Stevan Harnad. Harnad sammanställde faktiskt ett antal studier om medvetande skrivna fram till början av 2000-talet. Hans långa artikel hade titeln No Easy Way Out.

För det första påpekade Bartra ganska djärvt att medvetandet inte är resultatet av en funktion i hjärnan, utan av en dysfunktion. För att förklara denna föreställning jämförde han hjärnan med en pneumatisk maskin. Han säger att om den senare ställs inför ett jobb som är bortom dess styrka, blir resultatet att den slutar.

Därför borde i princip samma sak hända med den mänskliga hjärnan, men det gör det inte. Varför? För att människan har utarbetat ‘proteser’ eller yttre hjälpmedel som förhindrar att detta händer. Dessa proteser är de kulturella och sociala nätverk som vi som människor är en del av. Bartra kallar dem ‘kulturproteser’. De består i grunden av språk och symboler.

Kulturproteser och exocerebro

Exocerebro-hypotesen säger också att hjärnan är oförmögen att skapa medvetande på egen hand. Vi måste förtydliga att Bartra definierar medvetande, på ett generellt sätt, som “självkännedom eller medvetenhet om att vara medveten”. Han menar att bristen i hjärnan kompenseras av kulturproteser. Dessa är de sociala och kulturella system som finns i omgivningen.

Därför är medvetande förmågan att koppla ihop hjärnans inre processer med externa kretsar, belägna i omgivningen. Bartra visar att processen liknar den som sker när en protes installeras för att korrigera en sensorisk dysfunktion. Till exempel dövhet. I dessa fall anpassar sig hjärnan till enheten och införlivar den i sina funktioner.

Därför definierar man kulturproteser som substitutionssymboliska system. I själva verket fungerar de som kompensatoriska mekanismer för hjärnan. När hominider bytte plats och mötte okända eller ogynnsamma förhållanden, byggde de signal- eller orienteringssystem för att anpassa sig istället för att stanna, som en maskin skulle ha gjort.

Kvinna med ljus i sinnet

Avsaknaden av kulturproteser

Roger Bartra påpekar att en del av bevisen för exocerebro-hypotesen finns i två specifika fall. Det ena är autism. Detta är ett tillstånd där många av de kognitiva funktionerna är intakta och till och med kan vara överutvecklade. Trots det förhindrar frånvaron av en koppling till omgivningen bildandet av ett medvetande som sådant.

Det andra exemplet gäller individer som lider av antisocial personlighetsstörning. Faktum är att man har upptäckt att de ofta har en lägre volym av grå hjärnsubstans, upp till 11 procent. Detta innebär att de har svårt att ansluta till omgivningen, vilket leder till en lägre medvetandegrad. Både i detta fall och i det föregående föreligger en avsaknad av exocerebro-hypotesen.

Slutligen utvecklades exocerebro-hypotesen av en antropolog och är extremt svår att bevisa experimentellt. Med det sagt har den fångat uppmärksamheten hos många neuroforskare runt om i världen. För närvarande anses det faktiskt vara en rimlig förklaring men en som kräver ytterligare förtydliganden.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.



Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.