Föräldrarnas roll i att förebygga ätstörningar

04 april, 2021
Störningar relaterade till mat som fenomen blir allt vanligare i ett samhälle som belönar smalhet och förser tonåringar med orealistiska skönhetsstandarder. Mot dessa illasinnade influenser kan föräldrarna spela en viktig roll för att förebygga ätstörningar.

Ursprunget till många störningar är okänt. Andra hittar sitt ursprung bland många olika egenskaper, både interna och externa. Ätstörningar är en del av ett kulturellt sammanhang och föräldrar kan effektivt arbeta för att förebygga ätstörningar hos sina barn.

Ätstörningar, såsom anorexi eller bulimi, är specifika inom deras miljö. Samhället påverkar barn och det är till stor del deras föräldrars roll att förebygga ätstörningar.

Som med många andra psykologiska störningar spelar åldern en viktig roll. Till exempel, inom vissa störningar, sker det specifika förändringar i det första skedet av vuxenlivet.

Andra störningar drabbar en specifik del av befolkningen, så som ångest och depression hos kvinnor. Till exempel lider kvinnor mer av samhällets standarder och tron ​​på en specifik typ av skönhet som eftertraktad norm.

Kvinnor mellan 13 och 24 år har högre risk att drabbas av ätstörningar. Dessutom matchar dessa åldrar den tid de bor med sina föräldrar. Så vad kan föräldrar göra för att förhindra att deras barn får ätstörningar?

Föräldrar som pratar med sin dotter i syfte att förebygga ätstörningar

Föräldrarnas roll för att förebygga ätstörningar

Det är värt att notera att ätstörningar kan ha många orsaker. Vissa familjer har egenskaper som man skulle kunna koppla till en ätstörning, men familjen är inte alltid den skyldiga parten.

Graden av dysfunktion inom en familj är proportionell mot sannolikheten att utveckla en ätstörning. Således handlar det om två element: brist på sammanhållning och låg tolerans mot den unga individens frustration.

På samma sätt kan kontrollerande, överbeskyddande och auktoritära föräldrar få barn att uppleva att de inte har kontroll över sina liv, under en period där de borde ha allt mer ansvar och makt över sina egna liv.

Är en tillåtande föräldrastil svaret?

Att förhindra ätstörningar hos barn handlar inte om att vara tillåtande eller försummande. Brist på tillgivenhet och övervakande från föräldrar kan leda till en bristande självkänsla hos barnet. Och framförallt är bristen på självkänsla det viktigaste kännetecknet för alla ätstörningar.

Beroende på typ av familj kan barn utveckla en specifik ätstörning:

  • Bulimi utvecklas vanligtvis inom konfliktfyllda och stabilitetsmässigt dysfunktionella familjer. Med andra ord finns det en närvarande fientlighet eller impulsivitet. Det kan också förekomma en bristande kosthållning och ekonomisk trygghet från föräldrarna. Vanligtvis förkommer dock inte äktenskapskonflikter.
  • Ofta verkar restriktiv anorexi utvecklas i familjer med föräldrar som är involverade i levnadsmässiga och äktenskapliga konflikter.
  • Tonåringar med purgativ anorexi (den typ av anorexi då man kräks för att göra sig av med maten man ätit) kommer vanligtvis från familjer med äktenskapskonflikter. Fientlighet och bristande föräldrastöd är vanligtvis inte närvarande.

Tips för att förebygga ätstörningar

Framförallt kan föräldrar ha stor inverkan på början och utvecklingen av en ätstörning hos sina barn. Här är några tips som hjälper barn att undvika att utveckla en ätstörning.

Göra inte narr av ditt barns kropp eller fysiska egenskaper

En tonårings kropp är under förändring, och de är inte de enda som märker det. Framförallt kan människor runt omkring dem börja prata om deras kroppar. En del av dessa kommentarer kan påverka dem och deras självkänsla.

Vuxna som haft ätstörningar kommer ihåg anmärkningar de fått som lett till att de utvecklat sjukdomen, som till exempel: ”Ät inte så mycket så att du blir fet”, ”Pizzaansikte” eller ”Du ser dum ut när du har håret så där”. Dessa anmärkningar har upplevts som negativa till den grad att de blivit triggers.

Verktyg vid en osäker ungdom

Ungdomen är en utmanande tid för tonåringar, oavsett hur väl förberedda de är. Vissa upplever att de mår bättre av att kontrollera vad och hur de äter. Med andra ord, det ger dem kontroll över sina kroppar och sin mat.

Det är viktigt att lära dem att hantera frustration. De behöver lära sig att de inte behöver leva ut sina tonår i ett förvirrat tillstånd på grund av deras föräldrars brist på stöd eller information.

Sammanfattningsvis är det viktigt att prata om ätstörningar, varningstecken och de många typerna av skönhet.

Generellt finns det inget stöd att få från vänner eller ett samhälle som är en del av problemet. Framförallt bör du som förälder vara den som säger till ditt barn att det att vara smal inte är en synonym för skönhet.

En mor som pratar med dottern som ett medel för att förebygga ätstörningar

Gränser: nödvändiga och svåra att hantera

Tillåtande, eller släpphänthet, är den föredragna metoden för föräldrar som inte vet hur man sätter regler. Att i stället prata om gränser på ett kärleksfullt sätt från början, och skillnaderna mellan vad du vill för ditt barn och vad de själva vill, är en skyddande faktor mot samtliga former av ätstörning.

Föräldrar kan förhindra ätstörningar hos sina barn genom att genom att sätta gränser. Det är en av de mest värdefulla uppgifterna, en med de bästa lång- och kortsiktiga effekterna.

Om barn lär sig att leva med gränser på ett hälsosamt sätt kommer tonåren att förbättras. Faktum är att tonåringar bara behöver två saker för att förhindra ätstörningar: kärlek och gränser.

  • Martínez, J., Navarro, S., Perote, A. y Sánchez, M. (2010). Educar y crecer en salud. El papel de padres y educadores en la prevención de los trastornos de alimentación. Ed: Instituto Tomás Pascual Sanza para la nutrición y la salud. Madrid, España.
  • Piñeros, S., Molano, J. y López de Mesa, C. (2010). Factores de riesgo de los trastornos de la conducta alimentaria en jóvenes escolarizados en Cundinamarca (Colombia). Revista Colombiana de Psiquiatría, 39(2), 313-328.
  • AEPNYA. Trastornos de la conducta alimentaria (TCA). Procolocos 2.008.
  • Ochoa de Alda, I., Espina, A. y Ortego, M. (2006) Un estudio sobre personalidad, ansiedad y depresión en padres de pacientes con un trastorno alimentario. Clínica y Salud, 17(2), 1-20.
  • Martínez, D. y Martínez, S. (2017). Relación entre tratornos de la conducta alimentaria y género y familia en adolescentes escolarizados, Suba (Bogotá). Carta Comunitaria, 25(143), 29-33.