Fundamentala attributionsfelet: felaktiga beteendeorsaker
Det är omöjligt att värdera all information vi finner på daglig basis, och än mer så på grund av internet och sociala nätverk. Vi måste kontinuerligt ta beslut baserade på information vi har eller kan söka efter. Detta leder till snabba beslut baserade på heuristik, vilket leder till bias såsom det fundamentala attributionsfelet (Gilbert, 1989).
Det kallas även för korrespondensbias och påverkar samt förvränger attributionerna vi gör. Det fundamentala attributionsfelet beskriver tendensen eller lutningen mot att överdriva eller överskatta interna, personliga dispositioner eller motiv när vi försöker förklara/tillskriva/tolka beteenden som vi observerar hos andra människor, snarare än omständigheterna.
Castro-experimentet
Edward E. Jones och Keith Davis (1967) designade en studie för att testa hur attributioner fungerade. Mer specifikt ville de studera sättet vi tillskriver kritik till en oangenäm attityd. Låt oss ta en titt på experimentet för att klargöra detta fenomen.
I detta experiment fick deltagarna läsa essäer emot diktatorn Fidel Castro och andra för Fidel Castro. De var därefter tvungna att beskriva författarnas attityder mot Fidel Castro. Attributionerna de gjorde var desamma som de som tillskrevs innehållet i texten. De sade att de som skrev bra om Castro gillade honom, medan de som skrev dåligt om honom var emot honom.
Hittills var resultaten som väntat. När man trodde att författarna skrev fritt så var attributionerna som gjordes interna. Deltagarna trodde att författarna skrev baserat på sina egna övertygelser. Andra deltagare fick dock berättat för sig att det var slumpen som avgjorde huruvida de skrev för eller emot Castro. En singlad slant bestämde det.
Med denna nya information förväntade sig forskarna att deltagarna nu skulle göra externa attributioner. Men attributionerna förblev interna. Om du skriver för så är du för; om du skriver emot så är du emot, oavsett vilka motiv som fick dig att skriva.
Det är intressant hur sinnet fungerar, eller hur?
Interna och externa attributioner
Men vad är interna och externa attributioner? Vad är skillnaden mellan dem? Dessa attributioner refererar till anledningar eller orsaker (Ross, 1977).
Därför är en intern attribution en som gör personen, mer specifikt dennes interna karaktärsdrag, ansvarig för resultatet. Dessa inre karaktärsdrag inkluderar attityd och personlighet.
Om någon jag inte gillar till exempel kuggar ett prov eller får sparken från jobbet, skedde det för att personen är lat eller korkad på jobbet. Att vara dum eller lat är stabila karaktärsdrag hos människor.
Å andra sidan refererar externa attributioner till inflytandet från situationer, förändringar och i många fall farliga faktorer.
Om vi fortsätter med exemplet ovan så kan jag anta att en person fick sparken eftersom denne hade en dålig dag eller för att chefen är inkompetent. I det här fallet baseras attributionerna på omständigheterna, såsom att ha en dålig dag eller de interna karaktärsdragen hos tredje parter.
Förklaringar av det fundamentala attributionsfelet
Det finns flera teorier som försöker förklara hur det fundamentala attributionsfelet uppstår. Även om vi inte vet exakt vad som händer så har vi vissa hypoteser och teorier.
En av dessa teorier är “rättvis värld-hypotesen” (Lerner och Miller, 1977). Enligt denna hypotes får människor vad de förtjänar och förtjänar vad de får. Att tillskriva misslyckandet av en person vi inte gillar till personlighet snarare än situationsmässiga faktorer tillfredsställer vårt behov att tro på en rättvis värld. Denna övertygelse förstärker idén att vi har kontroll över våra liv.
En annan teori är den om skådespelarens kommunikation (Lassiter, Geers, Munhall, Ploutz-Zinder och Breitenbecher, 2002). När vi är uppmärksamma på en handling så är individen referenspunkten. Vi ignorerar situationen, som om den vore en simpel bakgrund.
Därför baseras attributionerna av beteenden på personerna vi observerar. När vi observerar oss själva är vi mer medvetna om vilka krafter som vi är utsatta för, vilket leder till externa attributioner.
Kultur och det fundamentala attributionsfelet
Det fundamentala attributionsfelet uppstår inte på samma sätt i hela världen. Vissa forskare har upptäckt att det är mycket vanligare i individualistiska kulturer (Markus och Kiyatama, 1991). Dessa individualistiska personer faller oftare för bias än personer i kollektiva kulturer.
På så sätt tillskriver asiater oftare beteenden till situationer, medan västerlänningar tillskriver beteenden till aktören.
Kultur kan slå fast dessa skillnader. Individualister, som är vanligare förekommande i västländer, tenderar att se sig själva som oberoende aktörer, och är därför benägna att uppmärksamma individuella objekt snarare än kontextmässiga detaljer. Som kontrast tenderar kollektivisten att vara mer uppmärksam på kontexten.
En klassisk skillnad kan hittas i bilder. Västerländska konstnärer målar personer som täcker en stor del av målningarna, medan de knappt utvecklar djupet. I länder som Japan målar man istället väldigt små människor i landskap där varje detalj är mycket utvecklad.
Som vi har sett är biaser svåra att undvika eftersom de inkluderar faktorer såsom kultur. Men de är inte omöjliga att undvika. Några sätt som kan hjälpa dig att korrigera det fundamentala attributionsfelet är att (Gilbert, 1989):
- Vara uppmärksam på överensstämmande information. Om många personer beter sig på samma sätt i samma situation, kan orsaken vara situationen.
- Fråga dig själv hur du skulle ha agerat i samma situation.
- Leta efter ej upptäckta orsaker. Mer specifikt ska du leta efter faktorer som står ut mindre.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Gilbert, D. T. (1989). Thinking lightly about others: Automatic components of the social inference process. In J. S. Uleman & J. A. Bargh (Eds.), Unintended thought (pp. 189–211). New York: Guilford Press.
- Jones, E. E. & Harris, V. A. (1967). The attribution of attitudes. Journal of Experimental Social Psychology, 3, 1–24
- Lassiter, F. D., Geers, A. L., Munhall, P. J., Ploutz-Snyder, R. J. y Breitenbecher, D. L. (2002). Illusory causation: Why it occurs. Psychological Sciences, 13, 299-305.
- Lerner, M. J. & Miller, D. T. (1977). Just world research and the attribution process: Looking back and ahead. Psychological Bulletin, 85, 1030-1051.
- Markus, H. R., & Kitayama, S. (1991). Culture and the self: Implications for cognition, emotion, and motivation. Psychological Review, 98, 224-253.
- Ross, L. (1977). The intuitive psychologist and his shortcomings: Distortions in the attribution process. ‘In L. Berkowitz (Ed.), Advances in experimental social psychology (vol. 10, pp. 173–220). New York: Academic Press.