Hästunderstödd terapi: fördelar, användning och varianter

Vid hästunderstödd terapi använder man hästar för att uppnå patienternas olika rehabiliteringsmål. Denna terapiform kan gagna barn med autism, Retts syndrom, cerebral pares mm. Lär dig mer i dagens artikel!

Det utvecklas ständigt nya behandlingsmetoder för människor som lider av någon form av störning eller funktionshinder. En metod som kan bidra till att höja många patienters livskvalitet är hästunderstödd terapi.

Det är ingen ny behandlingsform, men idag är den mycket mer framträdande än vad den tidigare varit. Med den här typen av alternativ behandling får patienterna möjlighet att lära känna sig själva bättre. Dessutom kan den främja deras personliga utveckling och livskvalitet.

Vid hästunderstödd terapi, eller EAT (Equine-Assisted Therapy) spelar hästarna en central roll. Studier visar att denna terapi kan vara värdefull för personer på autismspektrumet, patienter med cerebral pares och människor med andra störningar eller sjukdomar. Vill du veta mer? Vem uppfann metoden? Vem är den avsedd för? Finns det olika typer av hästunderstödd terapi? Läs vidare så får du svaret!

Vad är hästunderstödd terapi?

Hästunderstödd terapi, även kallad hästterapi eller ridterapi, är ett utmärkt alternativ för personer med någon form av utvecklingshinder eller neurologisk störning, såsom autism.

Målsättningen är att bistå patienterna i deras kognitiva, fysiska, emotionella, sociala och/eller yrkesmässiga utveckling med hjälp av olika övningar, lekar och aktiviteter som man utför tillsammans med hästarna. Mer generellt kan terapin främja patienternas välbefinnande och livskvalitet.

Under terapisessionen kan patienterna få rida, rykta, klappa och utfodra hästarna. De kan också få leka med hästarna och ägna sig åt olika aktiviteter från hästryggen. Behandlingen är utformad utifrån den enskildes unika fysiska och psykiska förutsättningar, så att patienten ska få maximal behållning av sin interaktion med hästen.

Hur uppstod hästunderstödd terapi?

Användningen av hästterapi går tillbaka till Antikens Grekland, då man rekommenderade ridning i syfte att förebygga och bota all form av kroppslig och själslig vånda.

Den formella tillämpningen av hästunderstödd terapi började i Mexiko år 1969. Rogelio Hernandez Huerta, som var tränare vid det olympiska idrottscentret i Mexiko, anses vara upphovsman till terapin. Samma år grundades det första centret inriktat på hästterapi, liksom North American Riding for the Handicapped Association (NARHA). NARHA:s uppdrag är att koordinera och tillhandahålla officiellt erkännande av centra och individer som erbjuder hästterapi.

Vem är denna terapi avsedd för?

Som vi nämner ovan är hästunderstödd terapi ypperligt för människor med fysiska eller mentala funktionshinder. Det kan också vara fördelaktigt för personer med andra problem som vi ska nämna nedan. Ridterapi passar för både barn och vuxna. Hälso- och sjukvårdsspecialister rekommenderar oftast hästterapi för personer med följande problem:

• Funktionshinder (fysiska, mentala eller sensoriska).
• Neurologiska utvecklingsstörningar (exempelvis autism).
• Sociala anpassningsproblem.
• Andra typer av sjukdomar.

Hästterapi kan vara särskilt värdefullt för människor på autismspektrumet, patienter med cerebral pares, Retts syndrom, hjärn- och/eller ryggmärgsskador, multipel skleros, fibromyalgi osv. I varje enskilt fall gör terapeuten lämpliga anpassningar med avseende på aktiviteter och behandlingsmål.

Fördelarna med hästunderstödd terapi

De psykologiska och fysiska förtjänsterna med hästterapi stöds av forskning. De viktigaste psykologiska och emotionella fördelarna är:

• Stärkt självkänsla.
• Bättre emotionell självkontroll.
• Ökat självförtroende.
• Stimulering av minne och uppmärksamhet.
• Mer respekt för djur och natur.

Till de fysiska fördelarna med hästterapi hör bland annat bättre muskelutveckling och balans, styrka, muskeltonus, motoriska färdigheter, koordination och uthållighet.

Hästunderstödd terapi och autism

Som vi redan nämnt flera gånger är hästunderstödd terapi mycket bra för barn med autism. En studie utförd av Perez, m.fl. (2008) visar att hästterapi erbjuder unga patienter fyra sorters stimulering: vestibulär (balans), djupsensorisk, taktil och motorisk.

En annan studie som De La Prieta genomförde 2017 fann att överföringen av värme och vibrationer från hästen, liksom hästens tredimensionella rörelser, kan stimulera nervstrukturer, vilket främjar barnens utveckling.

Ytterligare en studie som leddes av Delgado och Sanchez (2015) och som publicerades i Mediciego visar att barn med autism kan skapa emotionella anknytningar till hästar. Att rida ger dem också en känsla av trygghet, vilket får en positiv effekt på deras självaktning.

Olika typer av hästterapi

Inom hästunderstödd terapi finns det olika inriktningar. Här är några av de mest kända:

• Terapeutisk ridning. Denna involverar olika övningar man gör i sadeln. Den kan förbättra balans och koordination.
• Hippoterapi. Vid denna typ av hästterapi utför patienten sjukgymnastikövningar med hästen och på hästryggen. Syftet är att hjälpa patienten genom att utnyttja den värme som hästen överför, och därtill hästens rytmiska och tredimensionella rörelser.
• Hästunderstödd inlärning. Hästunderstödd inlärning (Equine-Assisted Learning, EAL) är mycket populärt och består i en anpassning av patienten till hästen och allt som har med hästens vård att göra. Denna terapi kan bland annat öka motivationen, stimulera känslouttryck och förbättra koncentrationen.
• Adaptiv ridning. Avsedd för personer med olika funktionella begränsningar som redan praktiserar ridning. Målsättningen är att anpassa sporten efter patientens behov.

Sammanfattningsvis är hästunderstödd terapi ett terapeutiskt verktyg med oförnekliga fördelar. Det är en utmärkt alternativ behandling för barn som lider av autism eller andra sjukdomar eller störningar.

Men det är också mycket lämpligt för vuxna, eftersom de olika formerna gör att man kan anpassa terapin till människor med olika sorters problem. Personen som ledsagar patienten under terapin bör alltid vara en kvalificerad och legitimerad tränare. Vanligen rör det sig om en specialiserad sjukgymnast.