Hur du ska agera när ditt barn blir rädd

Vad ska du göra när ditt barn blir uppskrämt? Läs vidare för att ta reda på det!
Hur du ska agera när ditt barn blir rädd
Gema Sánchez Cuevas

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Senaste uppdateringen: 03 januari, 2023

Föreställ dig att du tittar på en fantasyfilm med ditt barn; en barntillåten film. Några minuter in blir ditt barn skrämt av en konstig karaktär i filmen. Vad ska du göra? Hur ska du agera när ditt barn blir rädd?

Du vet att det bara är en film och att det du tittar på inte är på riktigt. Men ditt barns förståelse för världen och förmåga att resonera är dock inte helt utvecklade än. Följaktligen är det en bra idé att förklara för barnet att det ni tittar eller lyssnar på inte är på riktigt och att det därmed inte är ett hot.

Tänk dig nu att oavsett hur bra du än förklarar för ditt barn att det ni ser inte är på riktigt, är han eller hon fortfarande rädd. Vad ska du göra nu? Du kan alltid stoppa filmen, men kom ihåg att barnets rädslor förmodligen inte kommer att försvinna. De kommer att hålla sig kvar i dess hjärna, antingen implicit eller explicit.

Barn kan vara rädda för alla slags saker. Denna rädsla dyker vanligtvis upp på natten när allt är mörkt. Många barn är till exempel rädda för att sova själva. Det finns också rädsla för främlingar, rädsla för att vara ute bland folk etc. Listan fortsätter och varje barn är unikt.

“Var och en av oss måste konfrontera våra egna rädslor, måste möta dem ansikte mot ansikte. Hur vi hanterar våra rädslor avgör vart vi tar oss med våra liv. Om vi får uppleva äventyr eller blir begränsade av rädslan för dem.”

-Judy Blume-

Rädd pojke under täcket

Att tänka på när ett barn blir rädd

Att barn har rädslor är normalt och vanligt. Därför är det viktigt för dem att känna stöd. Det hjälper dem att lita mer på sig själva och att kunna möta sina rädslor. Följaktligen är föräldrars, lärares, vårdgivares, handledares och släktingars arbete mycket viktigt.

Skräm inte upp barn i onödan

Det är viktigt att inte skrämma barn medvetet. Undvik att berätta för barn om “polisen”, till exempel. “Om du inte ____, kommer polisen och tar dig”, är en klandervärd strategi för att få barn att göra något. Se till att barnet förstår att karaktärer i berättelser, filmer och TV-serier inte är riktiga. Betona att någon uppfunnit dem, vilket betyder att de inte finns i verkligheten.

Förminska inte ditt barns rädslor

Kom ihåg att vara empatisk. Det finns inget sätt att få barn att se världen genom ditt vuxenperspektiv. Du måste ha empati med deras problem, inte förminska dem. Viktigast av allt, se till att du inte skämtar bort det hela eller skrattar åt dem. När allt kommer omkring kan det som verkar roligt för dig verka väldigt skrämmande för ett barn.

Låt inte barnet bli än mer rädd

När ett barn blir rädd måste du få det att känna sig tryggt. Ignorera inte barnets rädsla och ljug inte för det. Uppriktighet och ärlighet hjälper ditt barn att lugna sig. Så långt det är möjligt ska du säga sanningen så att barnet förstår att det han eller hon är rädd för inte är så hemskt som det verkar.

När ett barn är rädd ska du inte tvinga det att göra saker som skrämmer det

Om barn är rädda är inte den bästa lösningen att utsätta dem för det de är rädda för. Det kan faktiskt ha motsatt effekt och skrämma dem ännu mer. Tvinga dem därför inte att titta på något de inte vill titta på, klappa en hund som de inte vill klappa, åka berg- och dalbana eller lyssna på en läskig historia.

Överför inte dina egna rädslor till ditt barn

Vuxna har sina egna rädslor och det är verkligen viktigt att de inte överför dem till barn. Om du tror att du kanske inte kan lägga band på dig själv (till exempel låta bli att skrika när du ser en spindel) måste du komma på en hanteringsstrategi. Försök att möta dina egna rädslor så att inte barnen i ditt liv också behöver hantera dem.

Förolämpa inte barnet

Barn är ofta rädda för saker som verkar löjliga för en vuxen. Det är lätt hänt att man börjar reta barnet. “Var inte en fegis” eller “Du är ingen bebis längre”, är mycket vanliga fraser. Det här är ett dåligt beteende eftersom det får barnet att känna sig mindre tryggt och missförstått.

Lämna inte barnet ensamt

Det är inte en bra idé att låta barn hantera sin rädsla ensamma. Att sitta ensam i ett mörkt rum kan tvärtom öka ångesten och upprätthålla rädslan.

När ditt barn blir rädd ska du inte förstärka hans eller hennes rädsla

Även om det är viktigt att vara empatisk så bör du också undvika att göra en för stor grej av det ditt barn är rädd för. Barnet måste veta att du förstår, men att överdriva kan få barnet att tro att faran är ännu värre än vad det ursprungligen trodde.

Ignorera inte barnet

Sist, men absolut inte minst, ignorera aldrig rädda barn. Var så förstående som möjligt och hitta det mest logiska sättet att förklara situationen på och hjälp dem att hantera den. Du kan döma verkligheten av det de är rädda för, men inte deras rädsla som sådan. För det mesta är det en helt rimlig reaktion med avseende på hur de ser världen.

En flicka med sin mamma

Hur du ska agera när ett barn blir rädd

Här är några förslag som kan hjälpa dig att omsätta de tidigare punkterna i praktiken:

  • Empati. Som vi nämnde ovan är det viktigt att prata uppriktigt med barnet. Var tydlig med att det inte är dåligt att vara rädd och att det kan övervinna sin rädsla.
  • Stöd. Erbjud din förståelse och ditt stöd. Hjälp barnet så mycket du kan.
  • Rationalisering. När du pratar med barnet ska du rationalisera situationen så mycket som möjligt.
  • Lugn. Om du håller dig lugn så hjälper du barnet att lugna sig.
  • Håll ihop. Försök att vara närmare barnet än någonsin så att det vet att du finns där oavsett vad som händer.

Dessa strategier kan hjälpa dig att reagera på ett lämpligt sätt när ett barn är rädd. Kom ihåg att det bästa är att prata med en specialist om barnets rädsla förstärks eller sitter i en längre tid.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Fidalgo, M. J. (2006). ¿Quién ha dicho miedo?. Barcelona: Cuadernos de Pedagogía.


Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.