Ibland behöver man höra vad man betyder för någon

· 27 december, 2017

Ibland behöver man höra ”jag älskar dig”, ”du är viktig för mig” eller ”tack för att du är du.” Att vilja höra vad man betyder för någon gör en inte svag. Vi söker inte bekräftelse, vi vill bara höra högt vad som finns i hjärtat. Vi vill bli uppskattade och höra orden yttras uppriktigt.

Kom ihåg: kärleken är inte otydbar, den är inte nebulös eller immateriell. Vi uppfattar verbet ”älska” med våra fem sinnen, och det är så vi känner oss värderade och tröstade.

Du kan inte ta kärlek för givet i ett förhållande. ”Du vet redan hur jag känner” räcker inte för ett friskt, växande förhållande, och ”om jag är med dig finns det en anledning” får bara tvivel att bubbla upp till ytan.

”Ett väl valt ord kan inte bara spara hundra ord, utan hundra tankar.”

-Henri Poincaré-

Man behöver inte konstant höra vad man betyder, men det är utmattande att vara med personer som inte uttrycker sin uppskattning. Istället gör de motsatsen: de skapar och föder tvivel samt osäkerheter.

Ofta tvingas personen som är svältfödd på emotionella omfamningar i form av ord att läsa icke-verbala ledtrådar. Denne måste tolka kärleken genom blickar och tillgivenhet genom handlingar. Det kan vara frustrerande och verkligen tära på oss…

Par på morgonen

Behovet att känna och höra vad man betyder för någon

Att känna kärlek, tillgivenhet och uppskattning i varje atom av vårt väsen ger oss balans, lycka och uppfyllelse. Människor är genetiskt programmerade att skapa band med sina medmänniskor, för det är så vi försäkrar vår överlevnad; det är så vi lyckats gå framåt och växa som art.

”Ofta kommer vi inte att tänka på orden vi borde ha sagt förrän det är för sent.”

-André Gide-

Så ingen bör se sig själv som svag eller beroende om man behöver höra ett tillgivet ord från sin partner eller närstående. Det betyder så mycket för vår hjärna, och att behöva ett ”tack”, ”du är fantastisk” eller ”jag älskar att vara med dig” då och då är inte bara naturligt, utan logiskt och nödvändigt.

Vi får dock även komma ihåg att det inte bara är vuxna som behöver höra vad vi betyder för andra. Barn behöver också kärvänliga ord i samma utsträckning som mat. De är lika nödvändiga som de starka armar som håller dem. Mer vitala än kläder och en ny leksak.

Barn behöver positiv uppmuntran i form av ord, en röst som bekräftar dem, får dem att känna sig säkra, bygger deras självsäkerhet och den typ av kärlek som ger dem vingar.

Det kommer ha stora implikationer för resten av deras liv. Ett barn som växer upp i en omgivning full av emotionell kyla, osäkerhet eller försummelse löper därför avsevärt högre risk att utveckla beteendestörningar och problem med att uttrycka sina känslor.

Far och son

Tala till mig utan rädsla, tala till mig från hjärtat

Emotionella analfabeter finns överallt, och vi talar inte bara om de som lider av tillståndet alexitymi. Det är komplicerat och har att göra med hur de uppfostrades. Det är uppenbart i våra skolor och på arbetsplatser, där ”emotionella kidnappare” finns i överflöd och ”emotionella möjliggörare” saknas.

”Språket är tankens klänning.”

-Samuel Johnson-

Vi ser barn som mobbar andra barn i klassrummet eller på internet. Vi ser chefer som inte kan skapa mer empatiska, respektfulla och kreativa arbetsplatser. Vi ser det i vårt sätt att kommunicera, där vi tror att bruk av emoticons och smileys räcker.

Leende par

Men det är som Natalia Ramos och Pablo Fernandez säger i sin bok Corazones Inteligentes (Intelligenta hjärtan), vår värld behöver emotionell intelligens. För känslor upplevs inte i det abstrakta, de är inte vaga. Livet är inte en David Lynch-film där det narrativa språket är fascinerande och symboliskt, men ibland saknar mening. Livet behöver mening och kärlek behöver säkerhet.

Därför ska vi använda oss av språk. Låt det vara ett instrument som skapar och validerar. Låt oss vara modiga, låt oss skapa band med positiva, uppriktiga, kärvänliga ord, för alla förtjänar att höra vad man betyder.