Jean-Paul Sartre: biografi av en existentialfilosof

· 12 april, 2019
Jean-Paul Sartre skrev en av världens bästa litterära verk: Äcklet. I den här romanen bjuder han in oss att göra uppror mot tyranni och använda oss av vår inre frihet, alltid med hågkomsten om att ingenting i världen har mening.

Filosof, aktivist, journalist, politiker, skribent… Jean-Paul Sartre var en av de mest kända representanterna för existentialism och den humanistiska marxismen. Hans arbeten reflekterar på ett grundläggande sätt trosuppfattningarna hos sina samtida. Hans idéer och arv har verkligen influerat psykologin.

Influerad av stora tyska tänkare såsom Husserl och Heidegger, vann Sartre Nobelpriset och beslutade sedan att inte motta det. Han gjorde det eftersom han hade ett orubbligt behov av att leva i enlighet med sina ideologiska principer. Sartre var också den typen av man som tog till vapen för att strida för frigörandet av de afrikanska folket. Med detta visade han oss att frihet kräver sant åtagande.

Förutom hans arbete som filosof, aktivist och skribent är det fascinerande att undersöka hans påverkan på psykologin. Jean-Paul Sartre lade grunden för en ny trend inom området: existentiell humanism. Dess idéer om ansvaret människan har över sina egna handlingar, självkännedom och dess mantra ”jag tänker alltså är jag” markerade en ny era inom psykologin.

”Lycka är inte att göra vad du vill utan att vilja vad du gör”.

-Jean-Paul Sartre-

Jean-Paul Sartre

Jean-Paul Sartre som barn

Sartre föddes i Paris dem 21:a juni, 1905. Han var son till en sjömilitärkapten och miste sin far i tidig ålder, så hans mamma och morfar uppfostrade honom. Anna Marie Schweizer överförde sin kärlek för böcker till honom. Hans morfar, Albert Schweizer, gjorde honom å andra sidan intresserad av filosofi.

1929 blev han doktor i filosofi. Han träffade Simone de Beauvoir som student, och hon blev hans livskamrat och oumbärliga intellektuella allierade.

Allting förändrades avsevärt när andra världskriget bröt ut. Faktum är att Sartre till och med tillfångatogs av tyskarna. Detta påverkade i stort hans arbete när han återfick sin frihet 1941. Han började arbeta strax efter det och samarbetade med Albert CamusCombat, motståndsrörelsens tidning.

Jean-Paul Sartre

En man engagerad i social aktivism

1945 startade Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir ett stort socialt projekt tillsammans: den politiska och litterära tidningen Les temps modernes (De moderna tiderna). Deras socialistiska ideal var redan väl cementerade i denna avgörande period av deras liv.

Han var en skarp kritiker av Vietnamkriget. Faktum är att han gjorde det till sin uppgift att visa världen brotten och orättvisorna som spreds av USA. Senare, 1964, fick Sartre Nobelpriset för sitt bidrag till filosofin. Men som vi sagt tidigare accepterade han det inte.

Enligt Sartre skulle ett accepterande av Nobelpriset få honom att förlora sin kritiska vision som filosof. Han spenderade hela sitt liv hängiven till många saker och levde ödmjukt. Sartre dog den 15:e april 1980 vid 74 års ålder. Tusentals människor kom till hans begravning. Hans kropp vilar på Montparnasses kyrkogård i Paris.

Äcklet – Jean-Paul Sartres största litterära bidrag

För att kunna förstå Jean-Paul Sartres arv och hans bidrag till existentiell humanism måste du ta en titt på hans första verk: Äcklet. Den här boken, förutom att vara av obestridd litterär kvalitet, introducerade samhället till ett nytt sätt att se på världen.

Äcklets influenser

Sartre skrev sin bok när han var lite äldre än 26 år gammal och bodde i Berlin. Det sammanföll med när Hitler kom till makten. Under den tiden läste han bara Husserl och Heidegger. Han kände sig väldigt fascinerad av Husserls fenomenologi och hans sätt att beskriva händelser.

Det är därför Sartres mest berömda verk är en övning i fenomenologi. I den beskriver han sina erfarenheter som gymnasielärare. I den här miljön var det enda han kände ett mörker, tomhet och brist på mening.

Jean-Paul Sartre

Antoine Roquentin, Sartres alter ego

Äcklets protagonist är Antoine Roquentin – Sartres alter ego. I Antoine ser vi en ung man som kommer till Indokina för att slå sig ned i en fiktiv stad med ett väldigt konkret mål. Han vill slutföra en biografi om en 1800-talsaristokrat. Det enda vår protagonist gör är att skriva, interagera med ägaren på hotellet, lyssna på jazzmusik och tala med en autodidakt.

Protagonisten är väldigt apatisk. När du läser boken märker du att han inte förstår någonting som händer runtomkring honom.

”Min tanke är mig: det är därför jag inte kan sluta. Jag existerar för att jag tänker… och jag kan inte få mig att sluta tänka. I precis detta ögonblick är det skrämmande, om jag existerar, är det för att jag är skräckslagen av existensen. Jag är den som drar mig själv från intigheten till vilken jag strävar efter.

-Jean-Paul Sartre, Äcklet –

Det finns något som du måste ha i åtanke om den här boken om du vill förstå den. Vad Sartre beskriver äger rum mellan 1936 och 1938 . Det är en tidpunkt när Nazismen var på uppgång i Tyskland. Det är också när det franska samhället undergick en djup moralisk kris. Sartre bevittnade den här krisen och reflekterade mästerligt över den i Äcklet.

Slutliga tankar

I den här boken ville Sartre få oss att förstå att en person kan rebellera mot tyranni och välja sin egen väg när de väl accepterat den onekliga sanningen att ingenting har någon mening.

  • Cohen Sola, Annie (2005) Sartre. Madrid: Edhasa
  • Sartre, J. P. (2006). El existencialismo es un humanismo (Vol. 37). UNAM.
  • Sartre, Jean-Paul (2011) La náusea. Alianza