Könsdysfori och queerteori: ett nytt perspektiv

Könsdysfori drabbar miljontals människor runt om i världen. Vet du vad det handlar om och vilken roll psykologi spelar i detta tillstånd?

Skriven och verifierad av psykologen Gorka Jiménez Pajares.

Senaste uppdateringen: 01 juli, 2023

Begreppet könsdysfori är för närvarande under debatt. Faktum är att vissa experter anser att det faller mer inom queerteorins domän än inom professionell och vetenskaplig kunskap. Som ett resultat har det skett anmärkningsvärda framsteg i dess tolkning.

Vi är medvetna om de kontroverser som könsdysfori och queerteori kan väcka. I den här artikeln kommer vi därför analysera dem i enlighet med de senaste framstegen från American Psychiatric Association i den femte upplagan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (nedan DSM-5- TR, 2022).

Differentiering av termer enligt American Psychiatric Association

Innan vi fortsätter är det värt att definiera de olika termerna enligt DSM-5-TR (APA, 2022). När vi använder begreppet kön hänvisar vi till den biologiska indikatorn som anger om individen är född med manliga eller kvinnliga könsorgan. När vi istället använder ordet genus syftar vi på rollen som individen tar på sig. Med andra ord oavsett om personen uppfattas som en man eller en kvinna.

Vi blir tilldelade kön vid födseln. Om barnet till exempel kommer till världen som biologisk flicka, blir det tilldelat det kvinnliga könet. Men det kan också hända att barnets kön är atypiskt (APA, 2023).

Trots att de har ett specifikt kön uppfattar och beskriver vissa individer sig själva som det motsatta könet. Inför denna situation kan könsdysfori uppträda. Detta relaterar till det obehag, det lidande och den ångest som individen upplever som en konsekvens av inkonsekvensen mellan det kön denne tilldelades vid födseln och det kön som denne identifierar sig med.

Könsdysfori

Världshälsoorganisationen (WHO) anser inte att könsdysfori är ett kliniskt tillstånd. American Psychiatric Association håller dock inte med (APA, 2022). De definierar det som en djup diskrepans mellan det kön som individen blivit tilldelad vid födseln och det som denne uttrycker sig med. För att könsdysfori ska kunna diagnostiseras bör obehaget till följd av denna avvikelse ha varat i minst sex månader. Dessutom måste följande symtom finnas (APA, 2o22):

1. Önskan att bli behandlad på ett sätt som överensstämmer med det kön som man identifierar sig med.
2. Längtan efter att ha de sexuella egenskaperna hos det kön som man identifierar sig med.
3. En önskan att kunna eliminera de morfologiska egenskaperna hos sitt biologiska kön.
4. Intensiv önskan att vara ett annat kön eller upprepade gånger uppvisa beteenden som är typiska för detta kön.
5. En djup övertygelse om att man känner, beter sig och tänker på ett sätt som överensstämmer med det kön man identifierar sig med.

Det är vanligt att individer i de vitala stadierna av tonåren, såväl som vuxen ålder, väljer att bete sig och klä sig efter sitt upplevda kön. Faktum är att om deras omgivningar, vänner och familjer accepterar dem som de är, och de kan uttrycka sig fritt, tenderar det obehag de upplever som ett resultat av frekvent socialt avslag att minska (Rabito-Alcón et al., 2016).

Bortom queerteori: En kontroversiell fråga

Den berömda spanska psykologen Marino Pérez Álvarez publicerade nyligen en analys angående den inverkan som queerteorin har på den kollektiva uppfattningen om detta kliniska tillstånd. Han hävdar att psykologi är kapabelt att ge vetenskaplig kunskap i frågan, till skillnad från queerteori (Pérez-Álvarez et al., 2022).

Till exempel vet vi tack vare psykologisk forskning att en mängd faktorer är inblandade i identitetsbildningen. Här ingår såväl sociala som kulturella bestämningsfaktorer. Likaså vet vi hur känslor bildas och uppstår och förstår att de påverkas av det sociala sammanhang där individen utvecklas.

Därför menar Pérez-Álvarez att man istället för att närma sig könsdysfori ur ett queerperspektiv ska granska det ur ett vetenskapligt perspektiv. Han menar att detta förhållningssätt, förutom att vara objektivt, skulle vara utomordentligt empatiskt. Detta eftersom dess mål är “att hitta det bästa sättet att erbjuda lämpligt stöd”.

Som vi nämnde i början av artikeln är detta ett ganska kontroversiellt ämne. Av denna anledning bestämde vi oss för att närma oss det på samma sätt som American Psychiatric Association. Tillsammans med WHO är de trots allt de vetenskapliga referenspunkterna för psykvårdspersonal över hela världen.