Att lära genom acceptans

14 mars, 2016 i Känslor 0 Delat
Träd över flod

De mest meningsfulla förändringarna i livet börjar komma när vi accepterar saker för vad de är. Det inkluderar acceptans av sakerna som livet gett oss samt acceptans av oss själva.

I våra föränderliga liv finns det många situationer där det enda vi kan göra är att acceptera saker som de är. Så vad händer när vi vägrar acceptera saker som de är?

När vi motsätter oss förändring kämpar vi mot saker som är bortom vår kontroll; saker vi inte kan göra något för att undvika eftersom de redan händer eller redan har hänt omkring oss. Förnekelse får oss bara att lida.

De tydligaste situationerna när vår acceptans spelar en viktig roll är döden, kärlek och separation. Hur kan vi förneka döden eller att vi förlorat en kärlek? Ibland gör vi faktiskt just det. Vi insisterar på att stanna i förnekelse angående dessa verkligheter som vi inte kan göra något för att undvika eller ändra på.

Det handlar inte om bra eller dåliga situationer; det handlar om verkligheter som är en väsentlig del av att vara människa. De är delar av våra liv. Oavsett om de producerar glädje eller sorg visar känslorna och deras intensitet precis hur stora dessa upplevelser är för oss.

Om du inte är tillräckligt stark för att etablera dina egna villkor i livet bör du acceptera de som livet erbjuder.
–T.S. Eliot–

Flicka med ballonger

Behovet av att förstå

Vår naturliga reaktion på saker som är bortom vår kontroll är att försöka finna ett svar, att finna en förklaring som ger oss lindring. Vi känner ett behov av att förstå allt som händer i våra liv.

Vi glömmer att sättet vi förstår händelser på kommer vara resultatet av våra tolkningar, upplevelser och förklaringar vi använder för att övertyga oss själva om att det faktiskt är verkligheten.

Att vara överraskad eller förundrad är att börja förstå.
–José Ortega y Gasset–

Vi går vilse i logik och ord när sanningen och verkligheten i slutänden finns inom oss. De kan hittas i vad vi känner, i tomheten vi upplever. Att gå framåt mot känslan som vår kropp försöker visa oss är att acceptera verkligheten av vad som händer omkring oss.

Tendensen att gå emot logik för att förklara sättet som vissa saker är på, till exempel kärlek, är ett hinder vi sätter upp för oss själva och som hindrar oss från att acceptera verkligheten.

Förståelse är en tom tavla där inget står skrivet.
–Aristoteles–

Vad händer när vi inte accepterar det som drabbar oss?

När vi begraver de känslor vi inte vill handskas med förnekar vi vår egen existens. Vi gör detta i ett försök att övervinna vår sorg eller för att vi är rädda för att våra känslor ska orsaka oss för mycket smärta – smärta vi inte tror att vi kan klara av eller konfrontera.

Vi begraver vår egen existens. Vi lämnar många av våra känslor blockerade inom oss när de egentligen borde frigöras, levas ut och upplevas.

När vi gör detta glömmer vi bort en viktig del av vår mänsklighet. Vi accepterar inte våra sårbarheter i tron att vi står över dem.

Kroppen är ansvarig för att ge oss varningstecken så att vi kan frisläppa allt som finns undangömt inom oss (vrede, sorg, ilska, raseri etc.). När vi inte gör det blir även vår energi undangömd inom oss, och detta resulterar i sjukdom och bortkoppling av oss själva och vår lycka.

Hand

Vägen mot acceptans

Personlig utveckling och inlärning inträffar när vi är villiga att acceptera våra känslor precis som de är, utan att föra dem genom ett filter av logik som modifierar, undertrycker eller försvagar dem.

Vi kan ha i åtanke att logik erbjuder en förklaring till vad som händer, men när vi fastnar i den styr vi bort vår uppmärksamhet från verkligheten.

Verklig inlärning inträffar när vi är villiga att acceptera och låta oss själva känna alla känslor som kommer från varje stund vi genomlever.

Det är så vi omvandlas medan vi följer livets flöde. Eftersom allt vi nekar och vägrar acceptera kommer tvinga oss att uppleva en frånkoppling av oss själva och allt vad det innebär.

När vi accepterar våra livs oundvikliga faktum kan vi känna sorg med stor intensitet. Men att känna detta är just det som befriar oss från det; frigör oss så att vi kan röra oss framåt och göra plats för nya känslor och upplevelser.

Ögonblicket när vi accepterar vad som händer i våra liv är när vi börjar acceptera oss själva. Vi kommer vara förberedda på att förlåta andra och oss själva, fortsätta röra oss framåt mot nya upplevelser, låta energin blomma och känna oss levande.

Logik har inte lärt mig något. Allt jag vet har jag lärt mig genom hjärtat.
–Lev Tolstoj–

MER FÖR DIG