Lidande har lärt mig vem jag är

· 25 juli, 2017

Lidande har lärt mig vem jag är. Det har hjälpt mig att lära känna delar av mig själv som jag inte hade sett förut eller som jag inte ville acceptera. Jag hade alltid förhoppningen att inget dåligt skulle hända i mitt liv, men jag insåg att detta var något omöjligt att önska sig.

Vi har alla lidit någon gång. Vi har gått igenom olika situationer som har märkt oss. Omständigheter som vi hade föredragit att inte uppleva, men som vi vet är omöjligt. Livet är inte en dans på rosor för någon, även om det för vissa, under samma omständigheter, är mindre skadligt än för andra. Det är hemligheten.

Istället för att fokusera på att leva livet utan lidande, bör vi lära oss att uppleva lidande på ett annat sätt. Lära oss att använda det för att växa och bygga upp oss själva igen, och för att göra detta är det ofta nödvändigt att vi utvecklar olika förmågor inom terapins säkra utrymme.

Det handlar inte om att undvika lidande, utan om att integrera det i din livshistoria som ännu ett kapitel som har lett dig till var du är.

Fåglar

Terapi som ett säkert utrymme

Psykologisk terapi måste förstås som ett säkert utrymme för alla dem som går in i det. Inom terapin döms du inte, det finns inga absoluta sanningar och allt som sägs blir privat under en professionell ed. Denna hemlighet kan bara brytas om patienten kommer att skada sig själv, eller andra, eller genom en rättslig order.

Terapi är även en plats där man etablerar en säker grund som kommer att ge dig stabilitet, även om ditt liv har varit svårt. För att göra detta kommer psykologerna, tillsammans med patienten/klienten, att försöka bygga upp en terapeutisk allians som en säker anslutning som de kommer att basera sin terapi på.

Detta unika band, om det är väletablerat, kommer att tillåta ett förtroendeklimat, som gör det enklare att behandla alla de rädslor och det lidande som finns inom patienten, för innan vi lär oss förmågor för att bemöta dessa problem som gör att vi kan ta ett steg mot att behandla det som orsakar lidandet, måste vi ha tillräckligt med tillit för att kunna prata om det utan rädsla.

Det handlar inte om att utsätta sig själv för rädslor, utan om att ha en stark grund så att man kan gå med dem.

Fjädrar

Att ge lidandet ett namn

Att ge lidandet ett namn innebär inte att man använder diagnos-etiketter. Många gånger kan vi inte ens använda någon av dessa etiketter eftersom det inte finns något namn för en viss upplevelse. Ibland är orsaken till vårt lidande så unikt att det inte har ett namn och vi måste ge det ett.

Det namnet kanske bara har en mening för den person som ger den det, och det är tillräckligt. Det kan vara din mörka sida, det kan vara nervositet, det kan vara din skugga, eller så kan det vara vad du vill att det ska vara. Det är ett namn som kommer att användas inom terapeutiska miljöer för att definiera något som är unikt för dig, och därför är det något så individuellt att även om det har ett vanligt namn, kommer det att ha en unik mening.

Att ge ett namn åt lidandet bidrar till att definiera det problem som ligger bakom det för att vi ska kunna förändra det och integrera det.

När det har fått ett namn kommer det lidandet att ta sig an en ny mening. Det kommer gå från att vara en entitet, en känsla, till att vara något klarare. Något som har tagit form och därför kan förklaras och förstås både av psykologen och patienten. Och det är därför något som redan kan förändras eller integreras.

Hjärta

Att integrera den nya erfarenheten in i ditt nya jag

När lidandets orsak är något som har hänt i det förgångna och som inte längre kan förändras, är det bästa sättet att överkomma det genom att integrera det i din livshistoria. Detta är inte något som är enkelt att göra, men det är heller inte omöjligt.

För att integrera det, måste vi acceptera det. Vi måste acceptera att oavsett vad som hände, så spelar det ingen roll att känna sig skyldig. Det är inte heller hjälpsamt att skylla på andra, för det förgångna är det förgångna och det kan inte längre förändras. Det arbete som krävs av den där integreringen, den där acceptansen av lidandet, är fantastiskt. Men vi måste låta det dåliga hända och acceptera det naturligt för att vi ska kunna bygga en ny version av oss själva.

Att bygga upp dig själv igen är ett stort steg, men ett steg som leder till att acceptera den mörka sida som kommer från din insida. Du kommer inte längre att känna ett tomrum av smärta och du kommer inte att bekämpa din inre demon. Du kommer att ha byggt upp dig själv och du kommer att lära dig att det som hände gjorde dig till den du är idag.