Lillhjärnan och dess inblandning i socialt beteende

Lillhjärnan är involverad i regleringen av rörelser och balans, men det är inte allt. Läs vidare om du vill veta mer om dess övriga funktioner.

Skriven och verifierad av psykologen José Padilla.

Senaste uppdateringen: 02 augusti, 2023

Regleringen av våra känslor och vårt sociala beteende förmedlas huvudsakligen av det limbiska systemet. Detta subkortikala område är förknippat med motivation, belöning och nöje. Flera undersökningar har dock visat att lillhjärnan, en struktur förknippad med motoriska funktioner, också spelar en avgörande roll i dessa processer.

I en studie med möss fann forskare att lillhjärnan bidrar till att kontrollera hjärnans belöningskretsar. Dessutom fann man ett direkt samband mellan lillhjärnan och det ventrala tegmentområdet (VTA). Detta område är involverat i belöningsbearbetning och kodning.

Resultaten av studien visade att lillhjärnan spelar en roll i kontrollen av socialt beteende och belöning. Det kastade också nytt ljus över neurala nätverk som är avgörande för affektiv och social dysfunktion som vi kan se vid olika psykiska störningar.

Lillhjärnans funktioner

Lillhjärnan är viktig eftersom den ansvarar för reglering av rörelser och kontroll av balansen. Det är tack vare denna struktur som vi kan koordinera våra rörelser och upprätthålla vår hållning. Den kontrollerar också muskeltonus och frivillig muskelaktivitet.

Lillhjärnan koordinerar bålens rörelser, inklusive nacke, axlar, bröst, mage och höfter, medan det mellanliggande området av de två hemisfärerna av lillhjärnan är ansvarigt för att kontrollera musklerna i våra extremiteter. Det laterala området i var och en av dessa hemisfärer deltar i planeringen av sekventiella rörelser av hela kroppen. Det deltar också i den medvetna utvärderingen av eventuella misstag vi gör när vi rör på oss (Manto et al., 2012; Guell et al., 2018).

Bevis som samlats in vid olika undersökningar har visat att denna struktur, mer specifikt dess bakre lob, deltar i kontrollen av kognitiva och affektiva funktioner. Lesioner i loben resulterar i cerebellärt kognitivt affektivt syndrom. Dess kännetecken är brister i exekutiva funktioner, visuell-spatial bearbetning, språkkunskaper och känslomässig reglering.

Studier har funnit att lillhjärnan, förutom att bidra till motorisk kontroll, även påverkar känslomässig reglering, hämning av impulsivt beslutsfattande och minne.

Lillhjärnan i socialt beteende

Lillhjärnan är inte bara kopplad till rörelse och balans, utan också till belöning och socialt beteende. Låt oss ta en närmare titt på konsekvenserna av denna struktur för vår förmåga att umgås.

I en studie med möss undersökte forskare om inputs från lillhjärnan till det ventrala tegmentområdet (VTA) påverkar socialt beteende och belöningsrelaterat beteende. För att göra detta placerade de möss i en öppen kammare och använde ljuspulser för att aktivera VTA-kopplade  neuroner i lillhjärnan varje gång mössen gick in i “belöningskvadranten”. Forskarna fann att gnagarna tillbringade mer tid i belöningskvadranten.

För att undersöka om lillhjärnans inputs till VTA påverkade sociala beteenden, gav forskarna mössen en social uppgift med tre kammare. Mössen kunde välja att spendera tid antingen i en kammare med andra möss (den sociala kammaren), i en tom kammare eller i en med ett icke-socialt föremål. I början av studien föredrog mössen att vara i den sociala kammaren. Men efter att forskarna stängt av lillhjärnans projektioner i VTA visade mössen inte längre denna preferens.

Andra resultat visar att kontinuerlig hämning av lillhjärnan-VTA-banan hämmar uttrycket av sociala preferenser hos möss fullständigt. Faktum är att fynden visar att dessa kopplingar är nödvändiga för socialt beteende hos möss.

Lillhjärnan i sociala och icke-sociala handlingssekvenser

För att bättre förstå den sociala funktionen av lillhjärnan antog Van Overwalle et al. (2019) att den bygger interna modeller för sociala handlingssekvenser. Dessa modeller tillåter oss att förutsäga hur andra människors handlingar kommer att utföras. Detta underlättar förståelsen av sociala beteenden.

För att bekräfta ovanstående fann en preliminär studie att lillhjärnan deltar i genereringen av sekvenser av sociala och icke-sociala händelser. Forskare använde repetitiv lågfrekvent transkraniell magnetisk stimulering (LF-rTMS) under en bild-historia-sekvenseringsuppgift. I denna aktivitet instruerades deltagarna att kronologiskt ordna sociala och icke-sociala handlingar presenterade i tecknade serier eller korta meningar.

Lillhjärnan i socialt beteende: mentalisering

I en undersökning ombad man deltagarna att ordna bildsekvenser som involverade berättelser om sanna och falska övertygelser i en bildsekvensuppgift. Resultaten visade att patienter som hade problem med lillhjärnan presterade signifikant sämre än friska kontrolldeltagare när de ordnade sekvenser av falska övertygelser. De presterade också dåligt när det gällde att tillskriva egenskaper som härleds från verbala beskrivningar av beteende.

I en annan studie, utförd med friska deltagare, observerade man större aktivering i bakre lillhjärnan under nya sociala händelser som involverade sanna och falska övertygelser jämfört med rutinmässiga sociala och icke-sociala (mekaniska) händelser i en bild-historia-sekvenseringsuppgift.

Lillhjärnan är en struktur som också kan vara involverad i social kognition. Denna funktion tillåter oss att förstå avsikter såväl som de mentala och känslomässiga tillstånden hos andra personer. Inlevelseförmåga är nyckeln i denna typ av kognition eftersom det gör det möjligt att dra slutsatser och göra representationer av andras övertygelser och avsikter.

Forskning om lillhjärnans implikationer för socialt beteende visar att personer med skada på denna struktur har avsevärda sociala svårigheter (Sokolovski et al., 2010; Hoche et al., 2016). Dessa brister har ett samband med utvecklingen av olika tillstånd. Till exempel autism, ADHD, depression och schizofreni (Heleven et al., 2021).

Sammanfattningsvis har lillhjärnan enorma konsekvenser för socialt beteende. Den deltar inte bara i kontrollen av våra rörelser utan också i våra sociala preferenser. Dessutom deltar den i beteenden associerade med belöningar, i sekvenseringen av sociala händelser och i regleringen av kognitiva och affektiva funktioner.