Minne och trauma: vad är kopplingen?
Det har förekommit många studier som har försökt reda ut vad trauma och intensiva emotionella erfarenheter kan göra i relation till hur en person klassificerar, lagrar och återhämtar minnen. Är minne och trauma relaterade?
Kan traumatiska minnen ha en större påverkan än vanliga?
Vissa personer säger att vi hanterar traumatiska händelser på ett annat sätt än vad vi gör normalt. Skillnaden uppstår i form av ett förändrat minne som är svårare att återhämta.
Men andra säger att stress inte påverkar minnenas kvalitet och att vi hanterar dem på liknande sätt.
Folk grundar dessa slutsatser på labbstudier. Faktum är att det är svårt att återskapa trauma i en kontrollerad och säker miljö.
Det bästa verktygen för att studera detta är genom att analysera folk med post-traumatisk stress. Tanken är att deras erfarenheter är en bra plats för att börja studera relationen mellan minne och trauma.
Lite statistik om post-traumatisk stress (PTSD) och dess koppling till minne och trauma
Den grundläggande definitionen av PTSD är att det är ett oregelbundet svar efter att en person drabbats av en traumatisk, förödande eller smärtsam upplevelse. Det är dock ett misstag att säga att detta inte är normalt.
Det handlar om reaktioner från normala personer som drabbas av något som inte har hänt innan.
En oförmåga att konfrontera dessa minnen leder till att folk upplever intrångssymptom relaterade till själva händelsen.
Dessa symptom inkluderar saker som återkommande ångestfyllda minnen, drömmar, mardrömmar, psykologiskt obehag som har en koppling till händelsen.
De vanligaste orsakerna till PTSD är saker som naturkatastrofer, olyckor och sjukdomar.
Men det finns en sak som utgör en 70-80% risk för att en person utvecklar tillståndet, och det är saker som attacker, terrorism, sexuella övergrepp, våldtäkt och koncentrationsläger.
Kriterier för PTSD: Minnesförlust
Ett av de diagnostiska kriterierna i DSM-V för att reda ut huruvida någon har har PTSD är oförmågan att komma ihåg vissa relevanta aspekter av den traumatiska händelsen.
Detta kallas också dissociativ minnesförlust. Det kan verka som att minnena inte är där, men de finns där och kan påverka en persons beteende.
Om en liten flicka till exempel inte kommer ihåg att någon har begått övergrepp mot henne på en toalett, kanske hon fortsätter att undvika offentliga toaletter och även känna sig obekväm med toaletten i sitt eget hem.
Grundläggande symptom på PTSD: flashbacks
Ett av de största och mest begränsande symptomen på PTSD är saker som undvikande, ackumulerade känslor, hyperaktivering, att man återupplever händelser och påträngande minnen.
När det gäller de sista så återupplever man den traumatiska händelsen. Detta kan ske i form av mardrömmar, intrusiva minnen eller flashbacks.
Att dessa saker händer innebär inte att personen inte har några hål i minnet. Personen kan fortfarande bara komma ihåg vissa delar av det som hänt.
Men vissa detaljer eller scener kan vara något tydligare under ett ögonblick. Det stora problemet med detta är att dessa flashbacks inte går att kontrollera.
Minne och trauma: Flashbacks är inte minnen
Det är viktigt att man förstår att flashbacks inte är en form av minne på samma sätt som påträngande minnen.
Då en person har en flashback så förlorar personen sin tidsuppfattning. Det känns som att personen återupplever känslan igen.
Detta händer då det finns neutrala stimuli; den typ av stimuli som man inte upplever som antingen positiva eller negativa. Dessa oklara stimulin tenderar att leda en person till att uppleva en flashback.
En person som har genomlevt en terroristattack kan få en flashback efter att han ser en blå scarf runt någons hals. Den plats där händelsen tog plats kanske hade blå väggar.
Med andra ord är flashbacks mer än ett smärtsamt minne. Det är något som för med sig en känsla av att den där traumatiska upplevelsen händer igen.
Amnesi och hypermnesi
PTSD har dock några konkreta effekter på en persons mine. Han kan uppleva amnesi (en avsaknad av minne), vilket involverar en fragmentering av ett minne.
Men PTSD kan också orsaka hypermnesi (överskottsminne), vilket involverar påträngande minnen, flashbacks och mardrömmar.
Båda dessa minnesförändringar kan samexistera. Det beror helt enkelt på de saker som en person har glömt, de saker som personen har upplevt och traumats natur.
Vilken del av en persons minne påverkas av trauma?
Traumat verkar vara relaterat till en persons självbiografiska minne. Det självbiografiska minnet är en del av vårt explicita minne och hjälper oss att komma ihåg de saker som har hänt i livet och i världen runt omkring oss.
Denna minnesform låter oss utveckla en logisk förståelse av livets flöde.
Men då minnet av traumat inte är lika konsekvent som normala självbiografiska minnen så tror forskarna att det är här som problemet ligger. Ditt minne av traumat är brutet, fragmenterat.
Du kan även känna dig separerad från ditt liv. Det känns främmande för dig och du upplever det därför som påträngande.
Finns det en skillnad mellan traumatiska minnen och vanliga minnen?
Svaret på denna fråga är ja. Ett sätt som man har sett skillnaden på är att det finns en viss speciell mekanism involverad i ditt minne då du går igenom väldigt stressiga situationer.
Traumatiska minnen
Här är några av de viktigaste aspekterna av traumatiska minne:
- De är svåra att återhämta. Fragmenten av detta minne förvaras i utkanten av ditt medvetande och kan leda till emotionella flashbacks.
- Tidens gång kan ha en positiv effekt på minnets återhämtning. Ju mer tiden går desto mer kommer du kunna återhämta minnet.
- Dessa minnen är levande och långvariga då man lyckats återhämta dem. Då du har gjort detta så kommer de inte förändras.
- Ju längre traumat varade desto mindre troligt är det att du kommer lyckas återfå minnet. Om en kvinna exempelvis har blivit utsatt för övergrepp under många år så är det mindre troligt att hon kommer kunna återhämta minnet från traumat.
- De kommer upp automatiskt och kan inte kontrolleras.
Regelbundna minnen
Allt verkar vara helt tvärtom med regelbundna minnen:
- De är enkla att återhämta och är en del av livsberättelsen.
- Tidens gång har en negativ effekt på återhämtningen av minnet. Ju mer tid som går, desto svårare kommer det att bli för dig att repa dig.
- Minnenas varaktighet kan variera och de förändras mycket över tid.
- Ju mer du har haft tillgång till detta minne över tid, desto mer troligt är det att du kommer kunna återhämta det.
- De kommer upp medvetet och frivilligt. Med andra ord så är det du själv som kontrollerar dem.
Med tanke på allt som vi har tagit upp här så verkar det som att en intensiv och stressig emotionell upplevelse kan ha en direkt påverkan på hur du klassificerar, lagrar och återhämtar information.
Precis som Pierre Janet (1904) sade så är det omöjligt att integrera skrämmande upplevelser i ditt vanliga system med uppfattningar och mening.
Det innebär att du kommer lagra dem på ett annat sätt och att de kommer skilja sig från ditt medvetna sinne samt ligga bortom din kontroll.