Motstånd inom terapi: vad kan man göra åt det?

25 augusti, 2019
En stor del av den terapeutiska förändringen har att göra med att klienten gör sitt hemarbete. Om de väljer att inte göra detta så kommer terapeuten anta att personen inte vill genomgå någon förändring.

Motstånd inom terapi refererar till attityder, beteenden, och kognition hos patienten som kan förlänga eller motarbeta den terapeutiska förändringen.

Det visar sig vanligtvis under de första utvärderingsstegen eftersom det är då patienten kan börja ifrågasätta behandlingen. Personen ifråga kan även vägra att prata ärligt eller svara artigt på terapeutens frågor.

Ibland går personen med på att svara på frågorna, men väljer att dela med sig av väldigt lite information.

Ibland kan vederbörande dessutom börja ifrågasätta terapeuten eller inte tro på honom eller henne, speciellt om terapeuten är yngre.

Motstånd inom terapi grundar sig många gånger på otillräckliga ingrepp inom motivationsstadiet, som är en viktig del av den terapeutiska processen.

Många terapeuter väljer att lägga allt ansvar på patienten genom att hävda att han är passiv eller envis. Detta är som du kan se väldigt förödande för hela processen.

Det är terapeutens ansvar att motarbeta motstånd inom terapi

Terapeuten kan såklart sätta stopp för den terapeutiska processen om han inte anser att det gagnar patienten längre.

Men att anta att patienten inte vill bli bättre för att han uppvisar dessa tecken på motstånd är inte rätt väg att gå. Låt oss titta på detta problem i koppling till motivationsterapin.

Motivationsintervjun hjälper terapeuten att justera den terapeutiska stilen till de olika förändringsstadier som klienten genomgår. Motståndet från patientens sida är därför terapeutens ansvar att hantera.

Terapeuten bör därför inte omedelbart anta att patienten inte vill genomgå en behandling eller förbättras på något sätt. Det är istället bättre att reflektera över vad som kan ha gjort att patienten satt upp dessa barriärer.

Den terapi som man använder sig av just nu kanske inte är lämplig.

För att undvika att detta går längre så är det bra att man tar upp problemet under nästa terapisession.

Det är väldigt viktig att vara ärlig och autentisk då man etablerar en god terapeutisk relation och att man hittar lösningar på de motstånd som kan dyka upp längs vägen.

Kvinna som pratar med terapeut.

Anledningar till varför motståndet uppstår: terapeutens ålder

Motstånd inom terapi är betydligt vanligare än många tror. Det är exempelvis vanligt att patienten ifrågasätter terapeutens professionalism om han inte har grått hår, mustasch och rynkor.

Det som börjar som en simpel kommentar i början av behandlingen kan senare leda till motstånd. Patienten kommer då att börja tvivla på sin psykolog på olika typer av sätt.

Han kanske tror att terapeuten inte har de rätta verktygen eller den rätta informationen för att vara till hjälp.

En annan vanlig omständighet är att patienten tror att patienten är för ung för att förstå de problem som diskuteras.

Det är också viktigt att vara medveten om att åldersskillnader mellan terapeuten och patienten oftast är ett problem i början (från patientens sida).

Anledningen till detta är att äldre patienter ofta tror att en yngre terapeut inte kommer kunna relatera till deras problem.

Det är dock viktigt att man tar upp problemet direkt och att man använder rätt strategier för att omvända förväntningar om en meningslös behandling till en möjlighet att stärka den terapeutiska alliansen.

Labrador tog i sin manual Svåra situationer inom terapi (2011) upp viktiga strategier. Man kan exempelvis undanröja patientens problem genom att fråga honom om själva motståndet.

Han föreslår också att man uppmanar klienten att fokusera på fördelarna med att ha en ung terapeut.

Motverka motstånd inom terapi med självutvärderingar

Under utvärderingen och ingreppet så är risken stor att patienten inte kommer göra sin hemläxa.

Till och med något så grundläggande som självutvärderingar är viktiga eftersom de är nödvändiga för den funktionella analysen och utvecklingen av en arbetsplan.

Det är därför av stor vikt att patienten tar med sig sin självutvärdering varje vecka. Här följer några strategier som kan vara till hjälp med detta:

  • Anta inte att patienten till fullo förstår din förklaring rörande hur man gör en självutvärdering. Du kanske inte har förklarat tillräckligt klart och tydligt. Tveka därför inte att förklara processen en gång till.
  • Betona hur viktig uppgiften är. Förklara att även då självutvärderingarna är viktiga för dig som terapeut så är de även viktiga för patienten. Du bör också nämna att det kommer bli svårare för honom eller henne att uppnå sitt mål om vederbörande inte utför uppgiften.
  • Se till att du ber om en självutvärdering på ett lämpligt sätt. Säg inte något i stil med ”Du måste göra en självutvärdering och ta med den till nästa terapisession”. Det är istället betydligt bättre att motivera personen och säga att uppgiften kommer hjälpa er båda.
  • Se till att det material som används är lämpligt. Patientens utbildningsmässiga och kulturella bakgrund kan skilja sig. Det är vanligt att man tror att alla kan använda penna och papper, men så är dock inte alltid fallet.

Vissa personer kan inte ta med sig penna och papper överallt de går. Andra kanske inte tycker om att skriva, vilket kan ge dem ångest och få dem att inte vilja göra det.

Å andra sidan så kan det finnas personer som är så glömska att de inte ens kommer ihåg att skriva ned något under dagen, och när de börjar på kvällen så har de glömt allt.

Av denna anledning är det viktigt att du är öppensinnad och flexibel. Ge honom en möjlighet att göra en självutvärdering på ett annat sätt. Vi känner alla till att teknologin har utvecklats under en lång tid.

Du kan därför gärna uppmuntra dina patienter att göra utvärderingen på en smartphone. Han kan också spela in den eller använda appar som Mentalcheck eller Self-monitoring.

De kan vara väldigt användbara för att hjälpa terapeuten att gå från ofullständiga självutvärderingar till enastående utvärderingssessioner.

  • Det kan vara bra med ett ingripande. Om patienten exempelvis glömmer bort att fylla i sina självutvärderingar så kan du skicka ett meddelande som påminnelse. Det finns också saker som han kan göra under själva sessionen. Hjälp honom att sätta upp ett antal larm eller påminnelser så att han inte glömmer bort vad han ska göra.
Man i terapi.

Konditionsterapi som sista alternativ

Ibland kan motståndet vara väldigt starkt. Det finns gånger då patienten fortfarande inte tar med självutvärderingarna även efter att han har utfört alla justeringar.

Och den värsta delen är att det inte verkar finnas något som orsakar det. Då detta händer så kan man konfrontera patienten som sista utväg.

Berätta för patienten att om han inte gör sina självutvärderingar så kommer ni inte att ha en terapisession följande vecka.

Ring patienten en dag innan mötet och fråga om han har gjort sina självutvärderingar. Om så inte är fallet så kan du ställa in nästa dags session. Tänk på att detta alltid bör vara en sista utväg.

Självutvärderingar är viktiga inom den kliniska praktiken, det finns det ingen tvekan om, men många patienter kan inte skjuta upp behandlingen p.g.a. hur deras tillstånd påverkar dem. Tänk på det.

Det slutliga målet kommer alltid vara att erbjuda klienten en lämplig, effektiv och användbar terapi i enlighet med det problem som hon eller han har.

Om man kan förändra delar av tillvägagångssättet för att uppnå bättre resultat, så tveka inte med att göra detta.

  • Labrador, F. (2011). Situaciones difíciles en terapia. Madrid: Pirámide.