Myten om Chiron, den store helaren

20 september, 2020
Myten om Chiron berättar om en varelse som tack vare sin stora medkänsla för andra hängav sig åt att läka deras kroppsliga och själsliga lidande. Det är också en metafor som visar hur man kan hjälpa andra och rädda dem från deras plågor.

Till skillnad från andra myter, berättar myten om Chiron för oss om en vis, ädelmodig och skicklig kentaur som är mycket annorlunda jämfört med andra kentaurer. Kanske vet du att i grekisk mytologi så var kentaurer skapelser vars huvud och bål var mänskliga, medan de i övrigt hade hästens kroppsform. I allmänhet var de impulsiva och i princip vilda varelser.

Man säger att myten om Chiron hör nära samman med läkar- och psykologiyrkena. Faktum är att den etymologiska betydelsen av ordet “Chiron” är “skicklig med händerna” eller “den som botar med händerna”. Ordet “kirurgi” (och dess olika varianter i många romanska språk) härleds ur namnet på denna figur.

Men han är även känd som “den sårade kentauren”; en symbol för någon som vet inte varken hur man erbjuder hjälp, eller heller hur man ber om hjälp vid lämpliga tillfällen. I myten om Chiron ser vi mycket mänsklighet. Den betonar vikten av ett ömsesidigt erkännande av vår sårbarhet som grund för medlidande.

“Hälsa är den största ägodelen. Förnöjsamhet är den största skatten. Tillit är den största vännen. Icke-varande är den största glädjen.”

-Lao Tzu-

Myten om Chiron spelar en viktig roll i grekisk mytologi

Myten om Chiron

Berättelsen om Chiron börjar när titanen Kronos, son till Uranos, kom till jorden för att söka efter Zeus. Under färden stötte han på en okeanid (havsnymf) vid namn Filyra. Kronos blev vanvettigt förälskad i henne och lät henne inte vara ifred. Då Filyra kände sig störd av Kronos förföljelse bad hon Zeus att omvandla henne till ett sto, så att den besvärlige Kronos skulle lämna henne ifred. Men Kronos upptäckte okeanidens planer och omvandlade sig själv till en häst för att försöka våldföra sig på henne. Plågad av situationen flydde Filyra och begav sig till de pelasgiska bergen.

På denna avskilda plats födde hon en son. Det var en svår födsel och så snart hon fick syn på sitt barn skrek hon till av förfäran. Hennes son var till hälften en pojke, till hälften en häst och hon förkastade honom genast. Så uppsökte hon åter Zeus och bad honom att förvandla henne till ett träd, så att hon inte skulle behöva amma sitt barn. Zeus beviljade hennes begäran och förvandlade henne till en lind.

En ädelmodig kentaur

Chiron övergavs vid sidan av trädet, men guden Apollon och gudinnan Athena tyckte synd om honom och adopterade honom. Under deras vägledning växte han upp som en godsint och klok skapelse, som intresserade sig för många olika ämnen och i synnerhet medicin. Det fyllde honom med glädje att kunna erbjuda lindring åt dem som led och andlig styrka åt dem som stod nära döden. Han var mycket duktig på läkekonst och blev snart berömd. Det var många som vände sig till honom för hjälp och råd.

Legenden förtäljer att Chiron räddade en hjälte vid namn Peleus. Peleus hade fått ett fantastiskt svärd som gåva av Hefaistos, eldens gud. Därefter förförde han hustrun till en man som var känd under namnet Akash, som till följd av detta gillrade en fälla för att hämnas på Peleus.

Akash övertygade Peleus att ge sig ut och jaga och medan denne var borta stal Akash hans svärd och lämnade honom i händerna på kentaurerna, som i allmänhet var tämligen våldsamma. Chiron lyckades rädda Peleus och från den stunden förblev de båda goda vänner.

Peleus hade en son som hette Akilles. Akilles mor, Thetis, brände sin son över hela kroppen och smorde sedan honom i ambrosia, eftersom hon trodde att detta skulle göra honom odödlig. Peleus blev förskräckt över denna ritual och ryckte bort Akilles från Thetis innan hon hade möjlighet att täcka sonens häl med elixiret.

Därpå överlämnade Peleus sonen till Chiron, för att denne skulle ansvara för hans uppväxt och utbildning. Kentauren märkte att barnets häl var bränd och det första han gjorde var att ta hälbenet från en jätte och placera det i såret. Det är så vi fått det kända uttrycket “akilleshäl”.

Thetis smorde in Akilles med ambrosia för att göra honom odödlig

En sårad kentaur

Enligt myten om Chiron blev kentauren genom en olyckshändelse sårad av Herkules, eller Herakles; en av hans goda vänner. Hjälten stred tillsammans med andra kentaurer och riktade av misstag en av pilarna mot Chiron, som blev sårad i knät.

Kentauren började vrida sig av smärta. Men han hade förlänats med odödlighet. Av den anledningen kunde han lida, men inte dö. Såret läktes aldrig utan hans plågor bestod. Följaktligen bad han gudarna om hjälp för att befrias från sin odödlighet, så att han kunde få dö och slippa undan de svåra smärtorna.

Gudarna hörsammade honom. Därför gav Chiron till slut upp sin odödlighet till Prometheus, en titan som undkom lidande tack vare denna betydande gåva. På grund av Chirons godhet och föredömliga liv beslöt gudarna att förvandla honom till en stjärnbild – vilken har fått namnet Kentauren – så att han för all framtid skulle kunna skina i himlen.

Gallardo, S. T. (2010). El Mito de Quirón, la Actitud Terapéutica y la Perspectiva Fenomenológica del Analista. Encuentros. Revista Latinoamericana de Psicología Analítica, (1), 18-26.