Olika typer av väderfobier och hur man behandlar dem

De vanligaste fobierna är relaterade till djur, höjder eller slutna utrymmen. Men det finns också människor som upplever ångest inför vissa meteorologiska fenomen.

Skriven och verifierad av psykologen José Padilla.

Senaste uppdateringen: 23 april, 2023

Det finns många olika typer av specifika fobier. De är fobier för ett specifikt objekt eller en specifik situation. Vissa av dem är relaterade till meteorologiska fenomen, så kallade väderfobier. Till exempel kan drabbade vara rädda för blixtar och åska, både på avstånd och i närheten. Eller så kan de vara rädda för tjock dimma där sikten reduceras till ett minimum.

Som regel har människor som lider av en meteorologisk fobi upplevt ogynnsamma vädersituationer som har präglat deras livshistoria. Därför lider de inför tanken på att en liknande händelse skulle kunna inträffa igen.

Vad innebär väderfobier?

Individer som lider av väderfobier upplever höga nivåer av ångest tillsammans med en irrationell och överdriven rädsla för att utsättas för eller förutse vissa väderförhållanden. Därför försöker de undvika, så långt det är möjligt, alla situationer eller platser där dessa kan uppstå.

Dessa typer av fobier har, precis som alla specifika fobier, följande egenskaper:

• Det specifika föremålet eller situationen orsakar nästan alltid omedelbar rädsla eller oro hos de drabbade.
• De har aktivt och ihärdigt undvikit den fruktade situationen i sex månader eller mer.
• Rädslan eller ångesten de upplever är inte i proportion till den faktiska faran som objektet eller situationen utgör.
• De upplever nedsatt förmåga, socialt, yrkesmässigt eller inom andra viktiga funktionsområden.
• Deras symtom kan inte förklaras av en annan psykiatrisk störning. Till exempel tvångssyndrom (OCD), posttraumatisk stress (PTSD), separationsångestsyndrom eller social ångest.

Den exakta etiologin för väderfobier är inte känd. Men man tror att de kan utvecklas på grund av sambandet mellan väderförhållanden och rädsla eller panik. Den vanligaste teorin bakom dem är klassisk betingning. Denna teori menar att en fobi utlöses när en rädsla eller ångestframkallande händelse kombineras med en neutral händelse.

Symtom på väderfobier

Väderfobi kan observeras hos individer när:

• De är överdrivet rädda för vissa väderförhållanden.
• De undviker situationer där de kan komma att konfronteras med föremålet för sin fobi.
• De känner sig oroliga under manifestationerna av vissa meteorologiska fenomen.

De som lider av väderfobi kan också uppleva fysiska symtom. Till exempel hjärtklappning, svettning, andnöd, bröstsmärtor, yrsel, frossa, illamående, rodnad och skakningar.

De kan också uppvisa vissa kognitiva symtom. Till exempel negativa sinnebilder och föreställningar, föreställningar om oförmåga att klara av den fruktade situationen, negativa tolkningar av fysiologiska reaktioner, påträngande tankar, oro och en tendens att alltid vara på sin vakt.

Fobier kan utlösa en lång rad symtom som gör den drabbade handikappad inom olika områden av livet, såsom sociala, familjerelaterade och yrkesmässiga sammanhang.

Typer av väderfobier

Låt oss därför bekanta oss med några specifika typer av väderfobier:

• Anemofobi. Rädsla för vind eller luftströmmar.
• Aklufobi. Rädsla för mörkret.
• Aurorafobi. Rädsla för norrsken.
• Brontofobi eller ceraunofobi. Rädsla för åska och blixtar.
• Eosofobi. Rädsla för gryningen eller dagsljuset.
• Heliofobi. Rädsla för solen, solljus eller andra typer av starkt ljus.
• Hydrofobi eller vattenfobi. Rädsla för vatten.
• Homiklofobi eller nebulafobi. Rädsla för dimma.
• Hygrofobi. Rädsla för fukt.
• Lilasofobi. Rädsla för tornados eller orkaner.
• Meteorofobi. Rädsla för meteoriter.
• Nefofobi. Rädsla för moln.
• Noktifobi. Rädsla för natten.
• Ombrofobi eller pluviofobi. Rädsla för regn.
• Ouranofobi. Rädsla för himlen.
• Psykrofobi. Rädsla för kyla.
• Chionofobi. Rädsla för snö och snöväder.
• Termofobi. Rädsla för värme och varmt väder.
• Selenofobi. Rädsla för månen.

Oavsett vilken typ av väderfobi den drabbade har, kan personen utveckla en förmåga att hantera den. Precis som denne har lärt sig att reagera negativt på vissa fenomen, kan denne faktiskt också utveckla mer adaptiva reaktioner på dem.

Behandling

Att prata med en psykiatrisk specialist kan hjälpa fobipatienten att hantera sin rädsla och ångest. Exponeringsterapi och kognitiv beteendeterapi är de mest effektiva behandlingarna i dessa fall.

• Exponeringsterapi. Detta fokuserar på att förändra hur de drabbade reagerar på den fruktade situationen. Gradvis och upprepad exponering för källan till den specifika fobin och de associerade tankarna, känslorna och förnimmelserna kan nämligen hjälpa dem att kontrollera sin ångest. Liveexponering går ut på att de kommer i direkt kontakt med den ångestframkallande eller obehagliga stimulansen. Grundtanken är att hålla kontakten med den fruktade stimulansen tills deras ångest minskar.
• Kognitiv beteendeterapi. Detta involverar exponering i kombination med andra tekniker för att lära sig sätt att uppleva och hantera olika väderförhållanden som orsakar rädsla.
• Läkemedel. Exponeringsterapi är i allmänhet framgångsrikt vid behandling av specifika fobier. Men läkemedel kan också hjälpa till att minska ångest och paniksymtom.

Hanteringstrategier

Om du lider av någon av dessa fobier, kan du förutom att gå i psykoterapi, även använda följande strategier.

• Undvik inte de typer av situationer som gör dig rädd. Istället för att undvika dem, ska du alltså försöka att utsätta dig för dem så ofta som möjligt.
• Utöva teknikerna som du lärt dig i terapin och arbeta med din terapeut för att utveckla en plan om dina symtom skulle förvärras.
• Sök stöd i självhjälpsgrupper.
• Ta hand om din mentala och fysiska hälsa. Du bör alltså få tillräckligt med sömn, äta hälsosamt och försöka vara fysiskt aktiv varje dag.

Slutligen är det viktigt att komma ihåg att fobier avsevärt kan påverka en individs dagliga funktion om de inte behandlas. Om du lider av någon form av fobi och det påverkar din dagliga rutin och livskvalitet, bör du därför konsultera en psykolog.