När blir separationsångest ett problem?

· 5 februari, 2019

Separationsångest är ett problem vi normalt sett associerar med barn, men en hel del vuxna upplever det också. Det definieras som en känsla av stark ångest när vi separeras från vårt hem eller från personer till vilka vi har starka emotionella band. Detta inkluderar till exempel, föräldrar, far eller morföräldrar, syskon, barn osv

Symptomen kan vara milda eller grava, och liknar varandra både hos barn och vuxna. Hos vuxna anses separationsångest vara ett problem som de växte upp med. Men det är inte alltid sant, för det kan faktiskt uppstå i senare skeden av ens liv.

Det manifesterar sig som rädsla för att skiljas från sin partner, barn, arbetsplats eller någonting som har stort sentimentalt värde. Det kan vara väldigt tröttsamt för den som lider av det, men även för dess ”mål”. Vad det ofta gör är att få det att reflektera eller stärka ett beroende som redan finns till viss grad.

”Må du vara fri att välja en väg utan att känna behovet av att veta dess destination, inte heller den feberaktiga ängslan av att vara säker på att du reser i riktningen som jag hade önskat,”

-Margaret Mead-

Tidsuppfattning och ångest

Tidskonceptet är inte lätt och tar åratal att utveckla. För många barn är alla separationer svåra och framkallar lidande och tårar. Dessutom kan det få allvarliga konsekvenser, såsom osäkerhet under tonåren, om det inte hanteras rätt av föräldrarna. Det kan till och med kvarstå genom andra stadier av livet.

Som med alla ångeststörningar, vare sig i barndomen eller vuxenlivet, är det väldigt viktigt att söka behandling för separationsångest. Den försvinner bara av sig själv i ovanliga fall. Normalt sett har den en tendens att växa, att förgrena sig till andra delar av livet och hjälpa utvecklingen av andra former av ångest. Dessa inkluderar torgskräck eller panikångest.

Pojke med nalle

Den rekommenderade behandlingen är vanligtvis psykoterapi. När det gäller barn kommer dock informationen du får i den här artikeln samt några verktyg vi erbjuder att hjälpa dig förhindra den här situationen. Vi kommer att hjälpa dig att se varningssignalerna ifall separationsångest är ett problem som precis börjat visa sig.

”Hot mot vår självkänsla eller idén vi har om oss själva producerar normalt sett mycket mer ångest än hot mot vår fysiska integritet.”

-Sigmund Freud-

Det är en normal fas

Separationsångest är ett problem som är normalt och vanligt under vissa faser av utvecklingen. Mellan 8 och 14 månader kan bebisar som tidigare saknade en känsla för fara börja bli rädda för främlingar eller nya platser. Denna normala fas är naturlig och hjälper barnen att anpassa sig till och dominera sin omgivning.

Vanligtvis sänks den här separationsångesten drastiskt eller försvinner helt runt två års ålder. Vi den här tidpunkten förstår barn att deras föräldrar kan gå iväg, men att de alltid kommer tillbaka senare. Samtidigt förstår de att de också kan gå och komma tillbaka. Med den här nya säkerheten finner de modet att utforska världen.

Det innebär dock inte att barn under särskilda eller nya tillfällen inte kan uppleva en viss mängd separationsångest. Denna ångest är mer trolig att uppstå när de separeras under en längre tid från sina förädlar, om de måste vårdas på sjukhus, byter skola, etc.

Separationsångest är ett problem som leder till många känslor

I den här situationen kan föräldrar uppleva många känslor. Det finns en känsla av välmående på grund av bandet som barnet har knutit till dem. Det kan också skapa känslor av skuld för att man måste lämna dem med främlingar. Det är också normalt att känna sig utmattad eller överväldigad av mängden uppmärksamhet och tid som barn kräver.

”Ingen passion tömmer så effektivt sinnet på all sin styrka och förnuft som rädsla.”

-Edmund Burke-

Det faktum att ditt barn inte vill att du ska gå är ett hälsosamt tecken på anknytning; givetvis så länge denna önskan inte leder till en stor mängd ångest. En hälsosam anknytning innebär tillit. Ditt barn litar på att du kommer tillbaka när du åker, och detta är nog för att det ska hålla sig lugnt när du är borta.

En patologisk anknytning produceras när barnet måste ha bekräftelse och säkerhet hela tiden, och när han inte har verktyg att konfrontera nya situationer med. Därför är dessa situationer svåra för dem.

Denna ångest bör dock försvinna med tiden om den samexisterar med mycket tålamod och styrka. Om du å andra sidan springer in i rummet varje gång ditt barn börjar gråta eller om du avstår från dina planer på grund av det, är det troligt att processen blir svårare. Detta eftersom det kommer bli medvetet om att det har makten att undvika separationen det fruktar så mycket.

Flicka håller hand

Planera och prova: två viktiga koncept

Om du planerar att lämna ditt barn på dagis kommer du förmodligen att stöta på separationsångesten vi talat om. Barn är speciellt känsliga i åldern 8 månader till 1 år. Om du inte har något val, öva på separationen genom att ta barnet till nya platser eller att lämna honom med en släkting eller vårdnadshavare under korta tidsperioder. Gör detta mer och mer tills det är dags att börja på dagis.

Se till att dessa ”övningsmoment” utförs när ditt barn inte är ledset, rastlöst eller hungrigt. Se till att planera in dem efter det att han ätit eller tagit sin tupplur. Kom ihåg att han bara är ett barn och att det är mycket lättare att introducera något nytt efter det att dess basbehov är mötts.

Förutse inskrivningen på daghemmet genom att besöka dem innan de första dagen. Dessutom är det, om möjligt, bra att göra anpassningen gradvis. Först kanske den lilla bara stannar i några timmar och sedan kan man sakta öka på tidsmängden som du är frånvarande.

Konsekvens, stillhet och att hålla löften: 3 fundamentala riktlinjer

Om du tar ditt barn till ett speciellt daghem är det för att du litar på de professionella pedagogerna som arbetar där. På så sätt är det bra om du har en sammanhängande konsekvent logik i det här beslutet. Låt de hjälpa dig att hantera separationen genom att följa deras råd. Ha i åtanke att de har lång erfarenhet av den här typen av problem och kommer att vilja göra det som är bäst för dig och ditt barn.

”Det finns inget mer karaktäriserande i processen från odjur till människa än en reducering av rättfärdigade tillfällen att känna rädsla.”

-William James-

Håll dig lugn och försök överföra stillhet och säkerhet till ditt barn. Förklara för dem att du kommer att komma tillbaka genom att använda koncept de känner till och kan förstå. Exempel kan vara ”efter lunch”, ”efter vilan” osvDu kan skapa en avskedsritual där ”hej då” blir en varm, njutbar och kärleksfull handling. Ett ögonblick där du hänger all uppmärksamhet åt barnet. Men sedan går du och kommer inte tillbaka, för det gör bara saken värre.

Dotter kramar mamma

Att finnas där för ditt barn minskar separationsångest som problem

Kom tillbaka när du lovat att göra det. På så sätt kommer du att förtjäna och stärka den tillit som barnet har för dig, och du kommer hjälpa det komma över situationen bättre. Var punktlig, speciellt under anpassningsfasen. Även om barn inte har en tydlig känsla för tid kommer det märka när de andra barnen går hem och kanske känner sig orolig om du inte kommer.

”Oroande eliminerar inte morgondagens smärta, den eliminerar bara dagens styrka.”

-Corrie ten Boom-

När det är dags att säga hej då, skynda inte iväg även om du ser att allt är okej. Detta kan få dem att känna sig övergivna. Lämna dem bara efter att du tagit avsked ordentligt. Men det behöver nödvändigtvis inte vara ett långdraget farväl heller. Den attityden förstärker känslan av att dagis kanske är en dålig plats eller att det som händer är något utöver det vanliga.

Det är inte vanligt för separationsångesten att hålla i sig varje dag eller under långa tidsperioder. Om du är orolig att ditt barn inte anpassar sig till att vara utan dig bör du anlita en specialist. Ha i åtanke att det kanske är du som inte hantera situationen väl. Du kanske också behöver hjälp av en specialist.

Separationsångest är ett problem, men det går att tackla på positiva sätt som låter oss hantera och övervinna denna känsla.

  • Krajniak, M. I., Anderson, K., & Eisen, A. R. (2015). Separation Anxiety. In Encyclopedia of Mental Health: Second Edition. https://doi.org/10.1016/B978-0-12-397045-9.00251-2
  • Beesdo, K., Knappe, S., & Pine, D. S. (2009). Anxiety and Anxiety Disorders in Children and Adolescents: Developmental Issues and Implications for DSM-V. Psychiatric Clinics of North America. https://doi.org/10.1016/j.psc.2009.06.002