Ligger problemet hos eleverna eller utbildningssystemet?

4 januari, 2019

Man kan inte tala om inlärning utan att tala om utbildningssystemet. Dessa två är nära sammankopplade och influerar konstant varandra.

En problematisk konsekvens av hur utbildningssystemet är upplagt är tendensen att stämpla barn som långsamma. Det är problematiskt eftersom det sätter parametrar för idealiska inlärningshastigheter – men endast för inlärning som sker inom själva systemet.

De flesta utbildningssystem i världen är stelt standardiserade. De definierar vad folk bör lära sig, hur och när. De definierar även metoder som används för att utvärdera huruvida dessa mål uppnås.

”Den som önskar lära sig om världen måste lära sig om dess specifika detaljer. Kunskap är inte intelligens.”

Herakleitos

Det moderna utbildningssystemet

Vårt system slår fast vad som anses vara långsam inlärning. Folk tror generellt att systemet är korrekt och att individer bör kunna svara på vad det kräver samt fungera korrekt. Om inte så måste de lida av en brist eller så måste något vara fel.

Elever får stämplar såsom ”långsam”, ”snabb”, ”intelligent” och ”ointelligent”. Och det värsta är att dessa stämplar är startpunkten för vägen mot akademisk framgång eller nederlag.

Långsam inlärning eller bara annorlunda?

Detta är en sann historia. En tredjeklassare började skolåret med att ha svårt att lära sig att läsa och skriva. Hans lärare påpekade ofta att han var sämst i klassen. Hon skrev meningar på tavlan för att eleverna skulle kopiera dem, och han blev alltid klar sist.

Pojke med penna

Eftersom hon inte kunde vänta på honom suddade läraren ut meningarna, och sade åt honom att komma ikapp senare under dagen med en väns anteckningsbok. En dag, under samma övning, kunde läraren inte hitta suddet för tavlan. Pojken hade tagit och gömt det när ingen märkte det. Han blev klar med att kopiera meningarna och gick sedan fram för att sudda ut dem.

Vore det rätt att säga att denna pojke är ointelligent? Om man definierar intelligens som förmågan att använda tillgänglig information för att lösa problem, då kan vi bara dra slutsatsen att han är otroligt intelligent.

Historien antyder att han använde en analysprocess som involverar att definiera problemet, utvärdera tillgängliga alternativ och sedan komma fram till en lösning. Hans handling var även en etisk sådan, eftersom han aldrig försökte dölja sitt beteende – han ville bara hävda sin rätt att få samma chans som alla andra.

Pojken bestraffades för vad han gjorde. Han ”slösade bort” sina klasskamraters tid och motsatta sig lärarens kommandon. Allt hon brydde sig om var att barnen kunde kopiera texten på en viss tid.

Varje elev lär sig i sin egen takt och i sin egen kontext

Lärare, och utbildningssystemet rent generellt, hävdar att inlärning är en omfattande process. Den involverar kognitiva, känslomässiga, relationsmässiga och symboliska processer, bland annat. Det är åtminstone vad de säger. Men hur många lärare överväger faktiskt sina elevers situation hemma i koppling till undervisningen? Visst finns de, men de är alltför få.

Elever i skolan

I Bogotá, Colombia, startade en skola ett pilotprogram där man använde de pedagogiska metoderna från Jean Piaget. För honom var inlärning inte lika viktigt som de mentala processer som var involverade. I denna skola tog man bort prov, kurser och ämnen. Istället fick varje barn anmäla sig till de lektioner de ville, och deras prestationer utvärderades aldrig numeriskt.

Resultaten var överraskande. Eleverna kunde gå till samma lektion flera gånger om de ville, och de motiverades att göra det. Prestationerna ökade avsevärt och inlärningen blev mycket mer effektiv.

Eftersom de inte blev godkända eller underkände, var de mer öppna med vad de inte förstod. Eleverna kände att skolan var deras favoritplats. En liknande sak skedde vid den så kallade ”Mirakelskolan” i Barcelona, Spanien.

Långsam hjärna

Så innan man sjukdomsförklarar och stigmatiserar ett barn genom att säga att det är långsamt, att det har uppmärksamhetsproblem eller att det är intellektuellt sent i utvecklingen, bör vi istället diagnostisera utbildningssystemet i vilket de blir dömda och stämplade.

Det är även viktigt att analysera varje elevs situation. Pågår något i hemmet eller i deras personliga liv som gör dem ängsliga eller deprimerade? Främjar hemmiljön inlärning? Bortom neurologiska frågor har vi fortfarande mycket att tala om inom detta ämne.

  • Munari, A. (1994). Jean Piaget. Prospects. https://doi.org/10.1007/BF02199023
  • Piaget, J. (1976). Piaget’s Theory. In Piaget and His School. https://doi.org/10.1007/978-3-642-46323-5_2
  • Parnell, R., & Procter, L. (2011). Flexibility and placemaking for autonomy in learning. Educational and Child Psychology. https://doi.org/10.1002/ace