Typer av psykologiska egenskaper inom radikalisering

Folk är mer rädda än någonsin efter medias täckning av terrorism och politiskt våld, och forskarna försöker svara på frågan varför en person antar dessa extrema politiska och religiösa uppfattningar, som de flesta inte delar.

Skriven och verifierad av psykologen Fátima Servián Franco.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Psykologiska egenskaper påverkar processen med radikalisering.

Den ökade radikaliseringen inom samhället blir som mest tydlig i situationer som har sitt ursprung i ideologiska motivationer och liknande (Moyano-Pacheo, 2017).

Riskuppfattningen har nuförtiden ökat p.g.a. att media alltmer rapporterar om terrorism och politiskt våld samt psykologiska egenskaper inom radikalisering.

För forskare inom samhällsvetenskap är det viktigt att förstå processen med radikalisering och fenomenet terrorism. Detta är viktigt för att man ska kunna förebygga våld.

Det är dessutom viktigt för att man ska kunna återintegrera de individer som har influerats av våldsamma grupper i samhället. En av de mest intressanta aspekterna inom denna process är själva rekryteringen av sårbara individer.

Radikalisering är en komplex och flerdimensionell process. Det finns många variabler som kan bli till faktorer som bidrar till den här utvecklingen.

Experterna måste därför analysera processen samtidigt som man håller alla dessa faktorer i åtanke. Med andra ord måste man tänka på interaktionen mellan de olika psykosociala variablerna (Kruglanski et al., 2014).

Hur kommer det sig att en person vänder sig till politiska eller religiösa uppfattningar som går utanför de vanliga?

Det är en fråga som psykologin försöker ge ett svar på när det kommer till de faktorer som påverkar radikaliseringen.

Radikaliseringsprocessen och psykologiska egenskaper inom radikalisering

Man kan definiera konceptet radikalisering som en process där en individs vilja till att använda våld ökas. Det är speciellt kognitionen, känslorna och beteendena som blir mer våldsamma.

De radikala gör ofta allt detta i enlighet med en ideologi som ger ett beskydd (Moyana och Trujillo, 2013).

Allt pekar på att radikaliseringen är ett preliminärt steg mot utövandet av våldsamma handlingar. Det är såklart inte alla radikala som utför dessa handlingar.

Detta betyder att radikaliseringen bara är det första steget mot denna typ av våld. Radikaliseringen i sig inkluderar dock inte nödvändigtvis våld.

Man kan säga att radikaliseringen är mer av en process än ett tillstånd. Under processens gång så kommer psykosociala faktorer att spela en väldigt viktig roll (Moyano-Pacheco, 2017).

Det finns för närvarande många populära myter som bör undanröjas. Det gäller exempelvis när det kommer till de myter som har förts fram av både media samt den s.k. “vanliga kunskapen”.

En av dessa är idén att det finns en standardprofil med radikaler och terrorister. Efter att systematiskt ha gått igenom de tillgängliga biografierna så kan man slå fast att det finns olika typer av personlighetsprofiler.

Dessa radikala personer kan komma från olika utbildningsbakgrunder och socioekonomiska bakgrunder (Victoroff, 2005).

Det verkar som att det är mest produktivt att fokusera sig på de psykosociala processerna då man analyserar radikalisering och terrorism.

Det är antagligen mer användbart än att titta på de individuella egenskaperna (Moyano och Trujillo, 2013).

Fördomarnas psykologiska karaktärsdrag

Fördomarna kan manifestera sig på olika sätt och anta olika former. De har också olika ursprung beroende på målgruppen. Gordon Allport klassificerar fördomar i enlighet med psykosociala definitioner.

Han definierar det som hat eller hotfullhet baserat på bristfälliga eller oflexibla generaliseringar.

Det finns en generell förklaring för de fördomar som uppstår mot externa grupper. Denna förklaring vilar på behovet av social tillhörighet.

Folk upplever generellt att de är emotionellt involverade med den grupp som de tillhör. Detta kan leda till att de gör gruppen till en del av deras identitet.

Den bild du har av dig själv är relaterad till den bild som du har av gruppen. Detta kommer ofta leda folk till att försvara gruppens värderingar.

Skyddet i form av “oss” kan få folk att diskriminera och utesluta de som inte är en del av gruppen.

Social diskurs och retorik göder fördomar och stereotyper. Dessa är ofta användbara för de som har makten då man försöker kontrollera relationerna inom gruppen. Detta gäller speciellt inom sociala och politiska sfärer.

Stereotyperna driver vissa till att exkludera folkgrupper, vilket leder till en avhumanisering som ger upphov till både förakt och rädsla.

Många radikaliserade använder sedan detta för att berättiga våldsamma handlingar och fördomar mot andra grupper.

Då fördomarna ger upphov till psykologiska egenskaper inom radikalisering

Dominanta sociala grupper tenderar att ta upp detaljer och diskriminera mot identiteter. De som tillhör minoritetsgrupper tenderar å andra sidan att homogenisera.

De försöker definiera sin social identitet baserat på de egenskaper som majoriteten anser att gruppen har.

Detta leder oss till effekterna av social kategorisering. Det leder oss också till att fråga oss vilja effekter som fördomar och stereotyper har på sina offer.

Sedan har vi även hur dessa kan legitimera våld mot minoritetsgrupper. Till slut har vi hur detta kan resultera i ännu mer våld från dessa grupper mot majoriteten.

De psykosociala egenskaperna hos fördomar och våra kognitiva processer tenderar även att utveckla stereotyper rörande personer som tillhör externa grupper.

För att underlätta processen måste man fokusera på varje individuell person. Man gör detta istället för att se dem som en medlem av en grupp. Denna process kräver att man använder ett rationellt tänkande.

Denna process åtföljs antagligen även av korresponderande stereotyper, och som tas upp i de vetenskapliga artiklar som vi citerar så löper minoriteter störst risk för att utsättas för sådant våld.