Saker att utvärdera vid parrådgivning

Parrådgivning kan vara förvirrande eftersom det involverar två personer. Här är därför några riktlinjer och relevanta saker att tänka på under de första sessionerna. De kommer att vara till hjälp för att avgöra vilken typ av problem ett par kan ha.
Saker att utvärdera vid parrådgivning
Loreto Martín Moya

Skriven och verifierad av psykologen Loreto Martín Moya.

Senaste uppdateringen: 16 december, 2022

Behoven hos dem som söker parrådgivning varierar. Möjligheterna inkluderar känslomässiga och sexuella problem, otrohet, skilsmässa, dålig samexistens och brist på njutningsfulla aktiviteter. Den största svårigheten med denna typ av terapi är just det faktum att den involverar två personer. Det är därför terapeuten måste veta hur man ska ta itu med dem båda. Det vill säga att kunna använda sina interpersonella färdigheter under hela den terapeutiska processen.

Terapeuten måste göra en utvärdering under det första besöket och även samla in så mycket relevant information som möjligt för att fastställa lämplig behandling. Främst i syfte att fastställa mål och tekniker att tillämpa. Som vi nämnde ovan gör närvaron av två personer det särskilt knepigt.

Det är lätt att gå vilse bland de olika synpunkterna hos två patienter vars inbördes relation redan är försämrad. Att hantera båda personerna i enlighet med deras behov är alltså en utmaning man måste vara beredd på så snart behandlingen påbörjas. Av denna anledning är det möjligt att de första sessionerna av parrådgivning är något förvirrande.

“Brist på kommunikation kan slå in en kil mellan två personer bredare än något fysiskt avstånd.”

-Mark W. Boyer-

Ett par i äktenskapsrådgivning.

Systematisk och osystematisk observation vid parrådgivning

Att göra detta under en session är transcendentalt vid alla typer av terapi, men än mer så vid parrådgivning. Det är av intresse att ta reda på typen av relation mellan två individer genom att observera deras icke-verbala beteende under sessionen. Det kan man uppnå genom osystematisk observation, där man undersöker om de ser på varandra eller inte. Berör de också varandra? Vilka gester gör de mot varandra?

Systematisk observation kräver specifika uppgifter för att utvärdera specifika saker. Därför är det också viktigt. Terapeuten kan till exempel be dem att göra vissa uppgifter för att utvärdera deras kommunikationsförmåga och eventuella positiva aspekter mellan dem. Till exempel att få dem att prata om de fina sakerna de har upplevt som ett par den senaste månaden.

Det är viktigt att terapeuten lämnar synfältet öppet mellan parterna i syfte att etablera en dialog mellan de två. De tenderar annars att vända sig till terapeuten istället för den andra individen som är framför dem.

Första parrådgivningssessionen – bör ni täcka alla ämnen?

Det är viktigt att inte försöka samla in all information under den första sessionen. Det är dock användbart att få en allmän översikt över problemet utan att gå in på detaljer.

Dessutom är det också användbart för terapeuten att fråga om var och en av deras individuella tillskrivningar till problemen för att veta var man ska fokusera utvärderingen. Några av de mest typiska tillskrivningarna är i stil med “Han är inte längre intresserad av mig” eller “Vi har fastnat i ett hjulspår”.

Från den första sessionen är det dock viktigt för paret att alltid gå iväg med något positivt. Terapi bör inte vara en utlösare för ännu en diskussion eller mer obehag. Av denna anledning är det bättre att kombinera utvärderingen av problem med utvärderingen av de saker som går bra.

Andra parrådgivningssessionen – individuell bedömning

Från och med den andra sessionen kan en mycket mer detaljerad utvärdering av de saker som är relevanta för terapin påbörjas. Beroende på graden av försämring av relationen kan en andra uppdelad session där terapeuten pratar med båda parter individuellt vara till hjälp.

Detta beror på att det finns tillfällen då viss känslig information inte tas upp på initiativ av parterna när de sitter bredvid varandra.

Så i den andra delade och individuella sessionen kan terapeuten fråga om följande:

  • Grad av verklig motivation. Att bedöma detta är användbart för att veta graden av involvering av varje medlem gällande att fixa förhållandet. Detta gör det möjligt att förutse något så viktigt som om personen till exempel kommer att göra vad som krävs för att rädda det.
  • Förekomsten av någon särskild patologi. Att veta om det finns någon typ av psykopatologiska problem är av avgörande betydelse. Detta beror på att relationen kan ha försämrats av till exempel tvångsbeteenden, allvarlig depression, patologisk sorg etc.
  • Det känslomässiga tillståndet hos personen i förhållande till partnern. Att se hur varje person är när denne inte är i den andres närvaro kan ge viktig information. Främst för att ta reda på om partnern inspirerar till vrede, sorg, ilska, melankoli eller rädsla. Detta kan underlätta valet av lämplig behandling. Terapeuten bör också försöka ta reda på om det finns ett sexuellt intresse och om personen fortfarande är kär.
  • Otrohet. Eventuella tredje parter är också något att utvärdera från början. Naturligtvis kan terapeuten inte bryta tystnadsplikten och alla som har varit otrogna vill inte att deras partner ska få reda på det. Detta är starkt relaterat till graden av motivation hos en individ. Pågår fortfarande otrohetsaffären? Om ja bör terapeuten fråga personen: Varför avslutar du den inte? Vad är dina planer? Hur djupt involverade är ni? Kommer du så småningom att informera din partner?
  • Individuella frågor. Denna session är också tillfället att låta patienterna ställa frågor som de kanske inte ville ställa inför den andra personen. De kanske inte vill dela osäkerhet, reservationer eller tvivel om terapin.
Ett frustrerat par med en terapeut.

Undvik dessa misstag vid parrådgivning

Detta är ett sammanhang där terapeuten ska försöka återuppbygga en mycket försämrad relation. Av denna anledning är det normalt att denne stöter på försök till argumentation, smicker och brist på artighet. Det är därför terapeuten måste vara vaksam och veta hur denne ska säga ifrån respektive förstärka på lämpligt sätt. Att som terapeut vara uppmärksam på signalerna och förutse sin egen intervention är ganska betydelsefullt i denna typ av terapi.

Om det inte finns ett mål bakom dem, bör diskussioner eller skrik inte heller tillåtas under sessionen. Närvaron av en terapeut som inte avbryter diskussionen bekräftar denna typ av beteende. Det finns en risk att terapin blir en diskriminerande stimulans av obehag och man kan anta att parterna redan har tillräckligt med konflikter utan behov att lägga till ännu en.

Slutligen måste terapeuten redan från början betona att han eller hon inte kommer att ta parti för någon medlem i paret. Detta innebär till exempel att ge båda parter lika stor möjlighet att komma till tals. Man kan dock låta någon av dem prata mer om det har ett funktionellt terapeutiskt värde.

Det skulle vara kontraproduktivt för en individ att tro att denne är mer benägen att arbeta för sin partner än för sig själv. Därför måste de båda göra jobbet, och parrådgivning är värdelöst om bara en av dem försöker.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Sanz, A. (2000). La vida en pareja: cómo resolver las dificultades de la convivencia. Girona, España: Temas de Hoy.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.