Fyra skillnader mellan människors och djurs sexualitet

Mänsklig sexualitet kommer med erotik, symbolik och stor betydelse, särskilt i jämförelse med djurvärlden, där reproduktiv motivation är mycket mer uttalat.

Skriven och verifierad av psykologen Sergio De Dios González.

Senaste uppdateringen: 27 september, 2023

Människors och djurs sexualitet har vissa gemensamma nämnare, men också många skillnader. Detta faller sig helt naturligt med tanke på att människor är en del av en kultur och en civilisation, två symboliska realiteter som saknas i djurvärlden.

Detta innebär att mänsklig sexualitet är historisk, till skillnad från djurvärldens. Hur vi tänker kring sex och hur vi utövar det beror därför på sammanhanget. Under 1920-talet togs till exempel en kyss i en filmscen bort eftersom den ansågs vara pornografisk. Idag väcker en sådan scen ingen sådan reaktion.

Mänsklig sexualitet är inte genitalitet eller pornografi, även om det är vanligt att dessa begrepp förväxlas. Dessutom finns det vissa tabun och element som vi delar med djur. Skillnaden mellan människors och djurs sexualitet ligger dock huvudsakligen i de fyra aspekterna som vi listar nedan.

1. Människan har ingen specificerad parningssäsong

En av de stora skillnaderna mellan människors och djurs sexualitet ligger i att människan inte har någon specificerad parningssäsong. Andra arter genomför parning endast under specifika perioder. Människor däremot har sex och uttrycker sin sexualitet utan denna organiska begränsning.

Djur har aldrig sex när honan är dräktig. Hos människor finns det ingen sådan begränsning. Vidare parar sig inte andra arter när honan har mens. Hos människor (och vissa primater) är detta mönster inte närvarande.

Faktum är att mänsklig sexualitet är mycket mer aktiv och omfattande. Det kräver inga specifika tider eller platser. Det enda som krävs är att sexuell lust och den anatomiska och fysiologiska förmågan att uppnå upphetsning är närvarande.

2. Människan har många fler erogena zoner

Medan vissa däggdjur, särskilt primater, njuter av fysisk kontakt och handlingar som att smeka och slicka, är det bara människor som har definierade erogena zoner. Det här är områden på kroppen med hög koncentration av nervändar som genererar behagliga förnimmelser förknippade med sexualitet.

Sådana zoner är belägna på läpparna, örsnibbarna, bröstvårtorna, brösten och könsorganen. Följaktligen kan mänsklig sexualitet anta många former och möjliggör en hel del sexuell lek. Med andra ord sträcker sig njutningen bortom könsorganen.

Men vissa djur uppvisar också sexuella beteenden kopplade till erogena zoner. Till exempel ägnar sig kortnosade fruktfladdermöss åt oralsex. Detta tros förlänga parningen och göra befruktningen mer effektiv. Brunbjörnar i fångenskap ägnar sig också åt oralsex, men det är inte klarlagt om de även gör det i det vilda.

3. Människors och djurs sexualitet skiljer sig också gällande beteendet efter orgasm

En annan skillnad mellan djurs och människors sexualitet ligger i beteendet efter orgasm. Detta ser man mycket tydligt hos framförallt honor. När parningen upphör, återgår till exempel honorna hos primater till sina normala aktiviteter som om ingenting har hänt. Samma sak gäller för alla djur i allmänhet.

Detta är inte samma sak för människor, inte ens när det kommer till tillfälligt sex. Både män och kvinnor verkar behöva en slags övergång mellan samlag och normalt vardagsliv. Hos ett par kan uttryck för tillgivenhet och till och med nedstämdhet och osäkerhet uppvisas. Allt beror på relationen.

4. Människors och djurs sexualitet består inte lika länge

Den fjärde skillnaden mellan människans och djurens sexualitet ligger i dess varaktighet i termer av ålder. Hos gamla djur finns det vanligtvis inget sexuellt beteende, särskilt hos honor. Faktum är att de flesta dör när de lämnar sitt reproduktionsstadium. Andra lever några år till, men deras sexualitet är praktiskt taget borta.

Hos människor är det annorlunda. En person kan vara sexuellt aktiv även i hög ålder. Det gäller både kvinnor och män. Även om det förekommer mindre sexuell aktivitet genom åren, behöver den inte upphöra helt.

Slutligen har den mänskliga sexualiteten inte ett strikt reproduktivt syfte. Den genomsyras av symboliska element som ger den mening för individen och dennes kultur. I själva verket innebär det tillfredsställelsen av en instinkt, men också ett behov av anslutning och transcendens.