Speglingsteorin och såren som hjälper och stjälper relationer
Har du någon gång funderat över vad det är som händer när du skapat band med någon och du sedan, efter ett tag, börjar se delar av dennes personlighet som du inte gillar? Speglingsteorin från Jacques Lacan har en del att förtälja när det gäller den här processen.
Enligt Lacan konstruerar vi vår identitet genom att reflektera den på andra. Detta betyder att relationerna som vi har med andra är reflektioner eller projektioner av delar av vår egen personlighet, som vi gillar eller inte gillar.
Vad är speglingsteorin?
Precis på samma sätt som det finns delar av vår kropp eller vårt utseende som vi kanske inte gillar när vi ser oss i spegeln, så finns det sidor av vår personlighet som vi inte vill acceptera. Det som vi avskyr allra mest hos andra är faktiskt delar av oss själva. I varje fall på ett symboliskt plan. För att beskriva det med andra ord – det vi ogillar mest hos andra är också det som vi ogillar mest hos oss själva.
Vi projicerar hela tiden delar av oss själva. Och eftersom vi vanligtvis inte ser våra egna brister – eller ens styrkor – ger livet oss gåvan som är relationer. Relationerna visar för oss vad vi har på insidan. Människor fungerar som speglar för oss. De reflekterar oss och ger oss chansen att se vilka vi är.
Direkt eller omvänd spegling
Speglingen kan fungera på ett direkt eller omvänt sätt. Låt oss ta ett exempel. Låt oss säga att du inte kan stå ut med hur självisk din vän är. Utifrån det direkta perspektivet kan det vara så att du projicerar den själviska sidan hos dig själv, som du vägrar att se. Å andra sidan, utifrån det omvända perspektivet, kan det också vara en reflektion av hur självuppoffrande du är. Kanske är det så att du alltid bryr dig om andra och glömmer av dig själv. Oavsett vilket innebär detta, enligt speglingsteorin, ett värdefullt budskap till dig själv, om du vill lära känna dig själv och växa som människa.
Du kanske tänker att det är din chef som ställer för höga krav på dig. Men kanske är det också du själv som ställer kraven på perfekta resultat på dig själv. Din chef är kanske i det här fallet endast en reflektion av hur du är mot dig själv. Alternativt kan det vara att du är alldeles för odisciplinerad och ostrukturerad i ditt liv. Och vi vet alla att balans är av godo.
Speglingsteorin och emotionella sår
Ett bandage är inte ett botemedel. När vi skadar oss skriker vi ut vår smärta. Därefter lugnar vi ner oss och gör rent såret och bandagerar det så att det kan läka. Det är inte så att vi bandagerar det och sedan glömmer av det eftersom vi vet att det inte läker då. Istället kollar vi till det då och då, tills dess att det till slut är läkt.
Vi har alla emotionella skador eller sår. De emotionella såren består av alla de känslor, sinnesrörelser, tankar och beteenden som kommer av smärtsamma händelser i våra liv. Händelser som vi ännu inte accepterat. Vi har blivit deras fångar. Vårt välmående hänger på att vi kan omvandla dessa känslor och beteenden till visdomar och erfarenheter. Enligt speglingsteorin behöver vi låta dem driva oss till att bli bättre människor.
Det dina sår reflekterar
När vi glömmer bort våra sår blir de en del av vårt omedvetna och påverkar våra tankar, vårt humör och vårt beteende. Och på insidan gör de hål i våra hjärtan. Så träffar du någon med samma hål, motsvarande sår, och så skapar ni band. Såren reflekteras, vilket resulterar i något gott. Men du behöver vara försiktig, för sår som dessa kan också separera människor.
Om såren lämnas oläkta kommer de förr eller senare skada relationen. Osäkerhet, rädsla, avundsjuka, svartsjuka… Det är som om livet självt försöker skicka dig reflektioner för att visa dig hur du behöver växa. Om du inte listar ut vad de betyder och är uppmärksam på vad de försöker säga dig, kommer du inte växa.
Faktum är att de kommer att hämma din utveckling och försvaga dina relationer. Så låt oss hålla speglingsteorin i bakhuvudet och dra nytta av den värdefulla informationen som reflektionerna ger om oss själva. Låt oss vara uppmärksamma – och växa.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Rojas M y Soto B. El acceso de un bebé al estadio del espejo: constitución del yo especular y transitivismo. Enseñanza e Investigación en Psicología. 2007; 12(1): 203-210.