Spencer Kagan och kooperativ inlärning

25 april, 2019

Kooperativ inlärning har visat sig vara ett effektivt alternativ till traditionell inlärning. Upptäck vad det är och hur man implementerar det här!

Spencer Kagan är en hyllad författare som har utfört en mängd studier på kooperativ inlärning. Den här typen av grupparbete skiljer sig från sättet förmedlar kunskap i den stora majoriteten skolor och institut idag. Faktum är att en ny metod av gruppinlärning hjälper studenterna att utveckla avsevärda förmågor inom personlig utveckling.

Efter att ha gjort omfattande studier kom Kagan med ett förslag angående vad som var allmänt känt som kooperativ inlärning. Han organiserade den kooperativa metoden på ett mycket mer flexibelt och effektivt sätt. Det tillåter folk att lära sig om komplexa och generiska ämnen genom dynamiska processer. Kagan publicerade en artikel i Kagan Online Magazine, där han förklarade att den här metoden var som en lek där den tillåter individerna att lära sig medan de blir underhållna. Låt oss utöka detta.

Principerna inom kooperativ inlärning

När Spencer Kagan ritade upp strukturerna för sitt förslag om kooperativ inlärning, tänkte han på fyra grundprinciper som vi alltid bör ha i åtanke om vi vill använda tekniken i praktiken. Faktum är att de är fundamentala element i den här typen av inlärning.

  1. Positivt beroendeförhållande: Detta uppnås genom att fullfölja ansvaret att utföra den givna uppgiften individuellt. Hela gruppen måste också vara överens om svaren och strategierna de vill använda för att nå ett specifikt mål.
  2. Individuellt ansvar: Varje medlem i gruppens handlingar kommer direkt att påverka gruppen som helhet. Självklart kan den här påverkan vara positiv eller negativ. Varje medlem är ansvarig för att utföra deras uppgift för resten av gruppens skull.
  3. Jämlikt deltagande: Alla gruppmedlemmar bör ha en jämlik möjlighet att delta i aktiviteterna. En väldigt viktig del av den här principen är att arbetet bör distribueras jämlikt till att börja med. En medlem bör inte ha mer arbete än de andra.
  4. Samtidigt interagerande: Alla deltagare måste kommunicera med varandra. Det innebär att dela med sig av sina åsikter, att uttala sina känslor angående arbetet och ta gemensamma beslut. Om det finns en brist på interagerande kanske gruppen splittras vilket kan förhindra att man uppnår målet.
kooperativ inlärning

Med det sagt tillåter kooperativ inlärning eleverna att:

  • Utveckla grupparbetsförmågor.
  • Förbättra problemlösning.
  • Förbättra sin förmåga att försvara en viss ståndpunkt.
  • Lära sig att lyssna på andra och respektera deras idéer likaväl som att uttrycka sina egna.

Fördelarna med den här sortens inlärning

Kooperativ inlärning tillåter implementeringen av en serie lekar (strukturer) som arbetar med specifika principer och tydliga mål i klassrummen. Var och en av dem kan appliceras på olika ämnen, såsom matematik eller språk. Detta innebär att kooperativ inlärning kan fungera även inom ämnen där du minst anande det.

Ett väldigt viktigt faktum angående kooperativ inlärning är att den kan användas för att undervisa olika typer av elever. Vi kan konstatera att de flesta skolor och institut använder ett traditionellt utbildningssystem som riktar in sig på enbart en typ av elev. Vad händer då med de som är mer kreativa? Eller de som har svårt att för att memorera viss typ av information? I dessa fall är Spencer Kagans strukturer användbara eftersom de tillåter en mer komplett inlärning.

Children doing school work while having fun.

Behovet av implementering av kooperativ inlärning

Vissa lärare kanske tror att undervisning av en klass baserad på kooperativ inlärning kan vara irriterade. I verkligheten involverar det dock mycket mindre förberedelse, och resultaten är mer effektiva. Även om många utbildningsinstitutioner har en bestämd undervisningsmetod, tror vi att det är viktigt att introducera några av Kagans strukturer och uppmuntra dem att prova dem. På så sätt kan de vara de första som ser om det ger goda resultat eller inte.

Som vi sagt tidigare är ”traditionell” undervisning den vanligaste använda typen i skolor, trots dess ineffektivitet. Traditionell utbildning uppmuntrar inte elever att lära sig, den tråkar ut dem. Det får eleverna i klassrummet att fråga sig själva under lektionens gång, ”Varför studerar vi detta? Vad är poängen?” Dessutom gynnar det ohälsosam konkurrens mellan dem.

En sak är säker: att vara den bästa i klassen genom att memorera allting bara för att få lärarens uppmärksamhet förhindrar utvecklingen av de förmågor som Kagan talar om. Kort sagt bör utbildare ha i åtanke att studenter bör kunna arbeta, utvecklas, lära sig och fungera så produktivt de kan, och för detta bör de använda de strategier som bäst passar de.

  • Bouzas, P. G. (2002). Repercusión del aprendizaje cooperativo sobre el rendimiento y desarrollo personal y social de los estudiantes. Revista de ciencias de la educación: Organo del Instituto Calasanz de Ciencias de la Educación, (192), 505-522.
  • Kagan, S. (2003). Breve historia de las Estructuras Kagan. Kagan Online Magazine1(800), 3-20.
  • Prenda, N. P. (2011). El aprendizaje cooperativo y sus ventajas en la educación intercultural. Hekademos: Revista educativa digital, (8), 63-76.