Stäppvargen: en bok som hjälper dig att reflektera
Hermann Hesse är en av de mest erkända författarna under 1900-talet. Hans mest kända verk inkluderar Siddhartha, Damian och såklart Stäppvargen. Jag vill även poängtera att Hesse inte bara var en romanförfattare, utan dessutom en författare av mycket poesi och essäer.
Hesse är en väldokumenterad författare som uttrycker sina influenser i sitt arbete. Han var fascinerad av tysk romantik och såg upp till Goethe och Nietzsche. Han såg även upp till Mozart, och indisk såväl som kinesisk filosofi influerade honom mycket. Att läsa Hesse är som en resa genom alla dessa kulturer och inspirationer. Det är även en resa inom Hesse själv och den mänskliga naturen.
Stäppvargen är ett av Hesses mest erkända verk och många unga läste den under 1900-talet. Det är en kort men djup roman. I Stäppvargen kombinerar författaren några fantastiska faktorer med hans egna tankar och idéer. Hesse presenterar handlingen i ett litterärt mönster som vi kallar “hittat manuskript”.
I en hittat-manuskript-roman låter författaren en annan författare skriva bitar av boken: “författaren av manuskriptet”. Andra författare har använt denna teknik under historiens gång – det mest kända exemplet är Cervantes i Don Quijote.
“Ingenting tillhör den gedigna människan. Tid och pengar tillhör de som är mediokra och ytliga.”
– Stäppvargen –
En självbiografi i Stäppvargen
Vi hittar många likheter mellan karaktären och författaren i Stäppvargen. I detta avseende har handlingen vissa likheter med den som är skriven av protagonisten Harry Haller, under hans vistelse i ett hyrt rum. Hyresvärdens brorson hittar anteckningarna och ger dem en kort introduktion.
Protagonisten skildrar resten av boken i första person. Boken har tre delar. Först “Harry Hallers redogörelse: bara för galningar”. I den här delen beskriver protagonisten sig själv som en “stäppvarg”. Han beskriver sina drömmar, förvirringar, tankar och även det han inte håller med om. Den andra delen kallas “Traktat om stäppvargen”. Detta är en filosofisk och psykologisk essä som låter läsaren dyka djupare in i Harrys värld och förstå hans personlighet. Slutligen kommer fortsättningen av “Harry Hallers redogörelse: bara för galningar.”
Lär känna Harry Haller
Romanen dyker alltså in i Harrys värld, ända in i hans tankar och känslor. Han är en enslig man som inte riktigt passar in i världen. Harrys karaktär bjuder in till reflektion. På så sätt bjuder boken in oss att hitta mening i livet i det moderna samhället. Det moderna samhället för massorna, där det inte verkar finnas rum för intellektuella eller personer som är annorlunda. Stäppvargen har blivit så pass populär bland tonåringar tack vare dessa redogörelser. Tonåren är trots allt den tid när vi börjar hitta vår plats i världen och börjar förstå oss själva.
Romanen är något självbiografisk. Det är en hermetisk roman som kritiserar dåtidens medelklass. Det är även en bok som dyker djupt in i protagonisten. Den utforskar hans personlighet och inre värld.
I denna bok kan vi se olika sätt att leva, med start i isoleringen hos protagonisten. Vi upptäcker också den nattliga världen, där folk tar njutning alldeles för långt. Allting är möjligt, det finns inga regler. Karaktärerna omger sig själva med ett moln av droger, musik, nöjen och sex.
Likheterna mellan Hermann Hesse och Stäppvargen
Några ledtrådar till att romanen är av självbiografisk natur är:
- Initialerna: Stäppvargens protagonist är Harry Haller. Hans initialer matchar Hermann Hesses initialer.
- Att leva mellan två tidsåldrar: författaren och protagonisten levde mellan två tidsåldrar. De är fast i en övergångstid och de är båda missförstådda och ensliga personer.
- Tanken på självmord: idén om att “inte passa in” var en epidemi bland intellektuella på 1900-talet. Den tankegången är mycket närvarande i denna bok. Idén om självmord är återkommande och Hermann Hesse försökte själv begå självmord.
- Kvinnan: en av de mest betydelsefulla händelserna i Hesses liv var hans skilsmässa. I boken tänker författaren tillbaka på sin skilsmässa. Harry berättar att han var gift, men att hans galna fru förstörde hans familjeliv. Som ett resultat isolerade han sig själv och blev till Stäppvargen.
- Hermine: detta är den mest betydelsefulla kvinnliga karaktären. Hennes namn är den kvinnliga versionen av Hermann, vilket tyder på en delad personlighet. Hon är den andra sidan av protagonisten.
Denna beskrivning av protagonisten stämmer överens med uppbyggnaden av arketypen “den överflödiga mannen”. Denna förebild är mycket vanlig i litteratur. Den målar upp en bild av en kulturell, intelligent och melankolisk man som lutar mot nihilism. Harry Haller lever i en värld han känner att han inte passar in i. Han är en “överlägsen” man. Haller är en intellektuell man som isolerar sig. Protagonisten lever i ett permanent stadium av “att vara eller inte vara”. Han försöker hela tiden förstå sig själv. Lite som 1900-talets Hamlet.
“Hur kan jag inte vara en stäppvarg och en stackars eremit mitt i världen, varav inga ändar jag delar, varav inga njutningar kallar på min uppmärksamhet?”
– Stäppvargen –
En psykologisk reflektion
Boken Stäppvargen visar huvudkaraktärerna av en menippeisk satir. Denna genre förlöjligar intellektuella. Detta kan vi se i Hesses bok, speciellt i den sista delen. Denna bok är verkligen en reflektion som börjar med protagonistens lidande. Sedan tar den dock en vändning i jakten på skratt.
Harry Haller är en kulturell och missförstådd man. Han är övertygad om att han har en varg och en man inom sig. Haller har tappat intresset för livet. Han är en pessimist och ingenting i hans omgivning gör honom lycklig. Haller föraktar den värld han lever i och de människor som lever i den. Enligt honom är livet meningslöst. Han resonerar så tills han får ett tecken som bjuder in honom till den magiska platsen kallat den Magiska teatern.
Den Magiska teatern liknar den kanin som Alice jagar i Alice i Underlandet. Den fångar hans uppmärksamhet, även om han inte vågar gå in från början. Alice hamnar i en helt ny värld som är helt annorlunda jämfört med den värld hon brukade leva i. I denna värld är allt möjligt och hon får möta många dilemman. Hon känner inte igen sig själv, hon vet inte vem hon är längre. Samma sak händer i Stäppvargen när Harry hittar den Magiska teatern. Det är början på en ny värld för honom.
Stäppvargen hittar sig själv
I slutet av pjäsen ramlar Harry ner i kaninhålet som är teatern. Som ett resultat börjar han sin resa mot denna nya, outforskade värld: hans sanna natur och komplexitet. Genom spel, historiska figurer och konstiga situationer upptäcker vi den sanna naturen hos denna blandning av människa och varg, som måste lära sig att skratta åt sig själv.
På denna plats måste Harry lära sig att han är gjord av många “jag” som bor tillsammans i ett slags schackspel. Han är inte begränsad till människa eller varg; en stor samling personligheter gör honom till den han är.
Sammanfattningsvis visar Stäppvargen oss en icke-metaforisk maskerad där protagonisten måste hitta sig själv. Detta är ett hermetiskt och reflekterande verk från de intellektuellas mörka sida, som också representerar ett sinnestillstånd.
“Schizofreni är början på all konst och all fantasi. Även lärda män har delvis erkänt detta, vilket till exempel kan ses i Prins Wunderhorn, denna förtrollande bok, i vilken industrin och smärtan hos en lärd man, med hjälp av genialiteten hos flera galningar och konstnärer tillsammans blir odödliggjorda.”
– Stäppvargen –