Svartsjuka och passiv aggressivitet i parförhållanden

Viljan att äga och kontrollera en annan människa bör aldrig utgöra en del av ett kärleksförhållande. Dock händer det ofta att svartsjuka utlöser passiv-aggressiva beteenden i parförhållanden, vilket kan leda till överdriven vaksamhet, misstro och även utpressning.

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 03 januari, 2023

Svartsjuka och passiv aggressivitet går ofta hand i hand. Ur ett psykologiskt perspektiv rör det sig om komplexa känslor som kan vara förödande för ett förhållande. Även andra faktorer spelar in i dessa situationer, däribland övergivenhetsrädsla, förnedring och, naturligtvis, ilska. Som du vet är svartsjuka något som berör alla människor, oavsett ålder, kultur eller kön, och detta kan resultera i farliga och destruktiva situationer.

Något som utmärker Shakespeares pjäser är författarens förmåga att skildra hela spektret av mänskliga emotioner.  En av hans mest kända pjäser är än idag Othello, som är en djupgående utforskning av svartsjuka. I denna klassiska berättelse möter vi en av de mest makalösa och tillika machiavelliska skurkarna genom tiderna: Jago.

Othellos skicklige och illvillige tjänare smider en plan för att driva Othello till vansinne genom att få honom att tro att hans hustru, Desdemona, har varit otrogen mot honom. Jago symboliserar den tvångsmässiga och farliga inre röst som ger bränsle till en okontrollerbar svartsjuka.

Han åskådliggör på ett perfekt sätt det besatta och misstänksamma sinnet. Han återkastar och förstärker Othellos svartsjuka, vilken slutligen leder till dennes död.

Jago måste ha varit en av Shakespeares viktigaste karaktärer, eftersom han gav skurken närapå 1 100 repliker i pjäsen. Det är nästan lika många som exempelvis Hamlet och Richard III hade.

Som Michel de Montaigne sa är svartsjukan en själslig sjukdom och vår värsta fiende.

Svartsjuka och passiv aggressivitet

Svartsjuka och passiv aggressivitet hör ofta samman av ett mycket påtagligt skäl. För svartsjuka personer uttrycker inte sin svartsjuka på ett direkt och öppet sätt. Med andra ord går en person vanligen inte till sin partner för att berätta för henne att han känner sig kränkt för att hon talar med andra människor eller att han är arg och förnedrad för att hon har lett åt och tillbringat tid med andra människor.

Tvärtom brukar svartsjuka personer tillgripa passiv-aggressiva beteenden. Istället för att uttrycka sig tydligt brukar de kritisera, manipulera, hota och förnedra sin partner. Indirekt bestraffning och taktisk tystnad är mycket vanliga reaktioner.

Den här sortens aggressivt beteende är till en början passivt, men i vissa situationer kan det leda till mer aktiva och skadliga beteenden.

Låt oss ta en närmare titt på detta.

Svartsjuka och alter ego

Jago och Othello illustrerar på ett utmärkt sätt en intressant aspekt av svartsjukan, nämligen hur den kommer till uttryck i ett alter ego. Det är som om en yttre röst övertygade dig om något och sedan kidnappade dig. Saker som du gör på grund av svartsjuka är sådant som det “normala” du aldrig skulle ha gjort.

Denna svartsjuka yttre röst ger näring åt din rädsla att bli övergiven och sviken. Den gör dig misstrogen och får dig ofta att se faror, även om sådana inte finns. Sedda utifrån svartsjukans perspektiv förefaller vanvettiga idéer plötsligt rimliga.

En studie som Dr. David DeSteno utförde vid University of California visar att denna röst symboliserar “det hotade jaget”. Det är den del av dig som känner sig kränkt och kan framkalla passiv-aggressivt beteende.

Är svartsjuka och passiv aggressivitet en del av din genetiska uppsättning?

En del teorier diskuterar om det finns en genetisk grund för den här sortens beteenden. Svartsjuka och passiv aggressivitet utgår från en slags mörk logik som en del psykologer och antropologer menar finns inbyggd i våra gener. Enligt denna syn är människan resultatet av en utveckling som har sitt ursprung i överlevnad och fortplantning.

Social konkurrens, liksom rädslan att bli sviken och övergiven, utlöser en rad olika känslor och tankar. Man blir ytterst vaksam och fixerad till sinnet. Ilskan tar överhanden. Nästa steg är aggressivt beteende och de uppenbara risker som detta medför.

Är det möjligt att styra sin svartsjuka?

Sammanfattningsvis ligger nyckeln till att hantera svartsjuka i att förstå ett obestridligt faktum: absolut och oföränderlig trohet existerar inte. Att älska en person är att lita på denne. Det handlar inte om ägande. Sund kärlek är oförenlig med ilska, kontroll och överdriven vaksamhet.

Men ibland kan en individs svartsjuka beteende faktiskt vara patologiskt och ångesten kopplad till psykologiska vanföreställningar. När det är fråga om patologisk svartsjuka är det viktigt med psykoterapi. Så svaret på frågan om det går att styra sin svartsjuka är att varje person är unik, varför lösningen/behandlingen kommer att skilja sig från person till person.

Terapeuterna kan kanske fokusera på att minska kontrollerande beteenden (som det att kolla sin partners telefon) eller att bryta tvångstankar. Att stärka en individs självkänsla och minska oron och rädslan att bli övergiven kan också vara viktigt. Men en sak som gäller för alla patienter är att de måste vara villiga att ändra sig. De måste vara medvetna om att deras svartsjuka hindrar dem från att leva i sunda förhållanden. Även om detta kan tyckas uppenbart är det viktigt att hålla det i åtanke.