Teorin om emotionell trygghet: föräldrakonflikter och barn
Hur var din barndom? Växte du upp med föräldrar som behandlade varandra med respekt och tillgivenhet? Minns du kärleken mellan dem? Eller märkte du avsaknaden av den? De flesta av oss har minnen av relationen mellan våra föräldrar. Faktum är att de inte bara ger oss våra första modeller av hur mänskliga band och interaktioner är utan även influerar oss på många sätt. I den här artikeln ska vi ta en närmare titt på teorin om emotionell trygghet och vad den säger om föräldrakonflikter och barn.
Att växa upp i ett hem kännetecknat av en ständig dialektisk strid innebär att vara i ett ogynnsamt känslomässigt klimat laddat med agg och konflikter från tidig ålder. Följaktligen växer de som bevittnar sina föräldrars konfrontationer upp med en förvrängd bild av kärlek. Det här är en tragedi.
När ett par inte är moget eller modigt nog att avsluta sitt skadliga förhållande, förvärras situationen till det yttersta. Faktum är att det relationella obehaget blir så djupt att det viktigaste ofta försummas: föräldraskapet. Föräldrar som inte älskar varandra eller som behandlar varandra dåligt, ger faktiskt inte alltid sina barn vad de förtjänar och behöver för att de ska kunna utvecklas.
Det finns många föräldrar som väljer att bo tillsammans för sina barns skull trots att de inte älskar varandra. Detta dåliga val resulterar i en mycket negativ effekt på de små.
Teorin om emotionell trygghet (EST)
Teorin om emotionell trygghet har sina rötter i anknytningskonstruktionen definierad av psykiatern och psykoanalytikern John Bowlby. Enligt denna teori påverkar familjekonflikter barns psyko-emotionella utveckling. De små, långt ifrån omedvetna om oenighet i familjen, utvärderar dem och skapar vissa grundläggande mentala scheman om mänskliga relationer.
Det finns också en annan ännu mer problematisk aspekt. Det är det faktum att barnen till ett par i konflikt känner sig mindre trygga, skyddade och omhändertagna. Faktum är att de växer upp med en konstant känsla av hot. Det får dem att tro att dessa negativa känslomässiga manifestationer närsomhelst också kommer att påverka dem. Detta är något som faktiskt händer ibland.
Till exempel kommer en mamma eller pappa på krigsstigen ofta utpressa sina barn känslomässigt. Ibland manipulerar de barnen till att ta ställning för den ena eller den andra föräldern. Tyvärr kan de också projicera sin frustration och olycka på dem. Faktum är att ett par som behandlar varandra illa och utvecklar en självdestruktiv dynamik också drar in sina egna barn i sin malström av lidande.
Barn som växer upp i miljöer dominerade av konflikter utvecklar sämre sociala färdigheter och impulskontroll och är mer aggressiva.
Efterdyningarna av destruktiv föräldrakonflikt
Teorin om emotionell trygghet menar att barn blir påverkade av både konstruktiva och destruktiva konflikter mellan föräldrarna.
Den förra definierar de typer av meningsskiljaktigheter som man löser på ett effektivt och moget sätt. Att hantera olikheter på ett positivt sätt ger barn en berikande modell för hur de ska möta relationella utmaningar.
Problemet ligger i destruktiva konflikter mellan föräldrarna där förbittring, hat och elaka ord ingår. Till exempel visar en undersökning gjord av Kyoto-universitetet i Japan att denna typ av situation ger allvarliga konsekvenser för barns utveckling.
I dessa fall är det vanligt att se barn med sämre sociala färdigheter och allvarliga problem med att reglera sina känslor. Dessutom gör föräldrarnas meningsskiljaktigheter och konfrontationer att de växer upp med mer aggressiva beteenden. De utvecklar också extremt bristfälliga strategier för att lösa problem. Det beror på att de integrerar det de har utsatts för i sina mentala register.
Barns hanteringsstrategier under föräldrakonflikter
De data som denna studie ger är intressanta. Det visar att inte alla barn reagerar på samma sätt på konflikter mellan föräldrar. Faktum är att varje barn vanligtvis visar en specifik typ av reaktivitet mot den negativa dynamiken hos konfrontationen mellan vårdnadshavarna.
Vissa barn verkar som medlare. Det slutar med att de visar mer mognad än sina föräldrar när de försöker lösa meningsskiljaktigheter. De är ungdomar som tvingas växa upp i förtid. I själva verket förlorar de sin barndom eftersom de agerar som konfliktlösare inför föräldrarnas inkompetens.
Teorin om emotionell trygghet säger att barn som tvingas mogna i förtid också växer upp utan den hälsosamma anknytningen som är nödvändig för deras utveckling. Därför når de ofta vuxen ålder med många brister och med rollen som vårdgivare integrerad i sitt DNA.
Å andra sidan finns det också barn som istället för att agera medlare drar sig ur samspelet. De drar sig undan från dessa stressande källor av rädsla eftersom de känner sig hotade av klimatet av utmattning, skrik och missnöje. Denna atmosfär sipprar in i deras sinnen, vilket gör dem mer sårbara för humörstörningar.
Att bevittna våra föräldrars bråk och konfrontationer kan få oss att uppleva större anpassningsproblem senare i livet.
Teorin om emotionell trygghet säger att det är ett misstag att hålla ihop för barnens skull
Teorin om emotionell trygghet kan förstås av en enkel bild. När barn växer upp i en emotionellt berikande miljö, där de erbjuds trygghet och uppriktig tillgivenhet, ser de framför sig en gyllene port till den stora vida världen. Å andra sidan ser de som växer upp i en familjemiljö fylld av konflikter, där deras uppväxt negligeras, bara en trasig bro som leder till deras framtid.
Detta betyder dock inte att de inte kan bli lyckliga människor, kapabla att uppnå sina mål. Det betyder bara att de kommer att stöta på fler gropar, osäkerheter, svårigheter och rädslor längs vägen. Med detta i åtanke kan vi med säkerhet säga att inget barn förtjänar att växa upp i en miljö dominerad av hjärtesorg, aggressivitet, förbittring och konfrontation.
Ett hem där föräldrarna är mer fokuserade på sina egna problem och meningsskiljaktigheter försummar barnen. Negativt laddade känslor blir syret man andas dagligen. Föga överraskande får detta konsekvenser. Om kärleken och respekten hos ett par försvinner, bör de därför separera, för alla berördas bästa.
Naturligtvis är separation eller skilsmässa ett svårt steg att ta. Men det är än svårare att växa upp i ett hem där skrik och förebråelser utgör det dagliga tugget. Att engagera sig för våra barns välbefinnande bör alltid vara vår högsta prioritet. Vi måste ha detta i åtanke.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Cummings, Edward & Miller-Graff, Laura. (2015). Emotional Security Theory. Current Directions in Psychological Science. 24. 208-213. 10.1177/0963721414561510.
- Cummings, E. M., & Miller-Graff, L. E. (2016). An Emerging Theoretical Model for Youths’ Psychological and Physiological Responses Across Multiple Developmental Contexts. Current Directions in Psychological Science, 24(3), 208–213. https://doi.org/10.1177/0963721414561510
- Davies PT, Martin MJ. The reformulation of emotional security theory: the role of children’s social defense in developmental psychopathology. Dev Psychopathol. 2013 Nov;25(4 Pt 2):1435-54. doi: 10.1017/S0954579413000709. PMID: 24342849; PMCID: PMC3918896.