Underkastelseschemat och schematerapi

Har du hört talas om underkastelseschemat och schematerapi? Här kan du lära dig om användbarheten hos denna terapeutiska metod.

Skriven och verifierad av psykologen Gorka Jiménez Pajares.

Senaste uppdateringen: 07 november, 2023

Cambridge Dictionary definierar underkastelse som “att behandla dig själv, dina önskemål eller dina övertygelser som mindre viktiga än andra människors eller deras önskemål eller övertygelser”. Underkastelseschemat gör att du omedvetet hämmar dina egna önskningar, preferenser och behov för att tillfredsställa andra människors. I schematerapi närmar sig terapeuter lösningen av en klients problem genom att lära sig under vilka omständigheter de uppstår (både externa och interna), såväl som eventuella associerade tankar, attityder, känslor och beteenden.

Schematerapi

Schematerapi är en integrativ terapi. Det kombinerar element från olika terapeutiska områden såsom det kognitiva, beteendemässiga och psykodynamiska samt objektrelationer. Det innehåller också några inslag av de humanistiska och existentialistiska modellerna.

Denna typ av terapi härrör från Becks kognitiva terapi. Den är baserad på en rad antaganden som skiljer den från klassiska kognitiva beteendeterapier. De är som följer:

• Alla människor har inte enkel tillgång till sina känslor, tankar och bilder.
• Det är inte alltid möjligt att identifiera tydliga problemområden som kräver behandling.
• Klienten är inte alltid motiverad för uppgiften och har svårt att lära sig självkontrollstrategier.
• Ibland föreligger det svårigheter att utveckla en samarbetsrelation mellan patient och terapeut. Men bindningen mellan terapeut och patient är avgörande för att terapin ska bli framgångsrik.
• Alla beteende- och tankemönster kan inte ändras genom logisk diskurs, experiment och sokratisk debatt.

Schematerapi fokuserar på det tidiga dysfunktionella schemat. Det är ett schema som har utvecklats tidigt i livet. Därför behöver terapeuten lära sig om klientens ursprung och barndom och hur dessa påverkar dennes problem. Av denna anledning använder schematerapi ett större antal emotionella tekniker. Sambandet mellan barndomens ursprung och nuvarande livsmönster ger en historisk förklaring av klientens problem.

Dysfunktionella scheman som går att åtgärda med schematerapi

Dysfunktionella scheman är breda, genomgripande och mestadels automatiska mönster av minnen, känslor, tankar och kroppsliga förnimmelser. De är dina djupast rotade sätt att relatera till dig själv och andra. De utvecklas i barndomen och tonåren och fortsätter att utvecklas under hela livet.

Som människa har du en rad behov att täcka. I schematerapi kallar man dessa behov för emotionella kärnbehov och man anser att varje psykologiskt frisk människa är kapabel att tillfredsställa dem på ett adaptivt sätt. Dessa är:

• Förmågan att skapa trygg tillgivenhet med andra. Till exempel känslor av trygghet, stabilitet och acceptans.
• Behovet av att vara autonom och att känna sig kompetent.
• Att ha en känsla av identitet.
• Att vara och känna sig fri. Att kunna uttrycka behov och känslor, eftersom de är giltiga.
• Behovet av att vara spontan och att leka.
• Behovet av att sätta realistiska gränser och ha adaptiva självkontrollstrategier.

Tidiga livserfarenheter

Tidiga livserfarenheter är de situationer i barndomen och tonåren där några av dessa grundläggande känslomässiga behov har varit otillfredsställda under lång tid. De första scheman som vi utvecklar inom i hemmets trygga vrå är vanligtvis de starkaste. Man har beskrivit fyra typer av tidiga erfarenheter:

• Skadlig frustration kopplat till behov: Om barn bara får lite av något som är bra för dem i tidig ålder, kan de utveckla mönster som emotionell deprivation (de känner sig inte omhändertagna eller skyddade) eller känslor av övergivenhet. Dessa typer av scheman kan utvecklas hos barn i miljöer som har brist på förståelse, kärlek eller stabilitet.
• Traumatisering eller viktimisering. När barn har skadats eller blivit offer kan de utveckla scheman som sårbarhet för skador (en överdriven rädsla för att katastrofer ska drabba dem och att de inte kommer att kunna förhindra dem).
• Upplevelser av överskott. När barn får för mycket av något gott kan scheman som beroende och inkompetens dyka upp. Följaktligen tror de att de inte är kapabla att utföra sina ansvar på ett kompetent sätt.
• Identifiering med närstående. Barn är som svampar. De väljer ut sina föräldrars tankar, känslor, upplevelser och beteenden och gör dem till sina egna. Men om detta sker i överskott, utvecklar de omogna anknytningsmönster. Faktum är att de blir alltför involverade och sammankopplade med sina närstående (ofta föräldrar) på bekostnad av sina egna identiteter.

Dysfunktionella scheman är resistenta mot förändringar. I själva verket är de självförevigande. De förändras faktiskt inte och bibehålls över tiden. Dessutom är de missanpassade och har ofta självdestruktiva konsekvenser och stör avsevärt tillfredsställelsen av de emotionella kärnbehoven som vi gick igenom ovan.

Underkastelseschemat

Detta är ett schema med en “orientering mot andra”. Med andra ord fokuserar det på andra personers önskemål, känslor och svar på bekostnad av dina egna behov av att få kärlek och godkännande, att känna att du är en del av en grupp, och även undvika eventuella repressalier från andra.

Som regel innebär underkastelseschemat att undertrycka något som är bra för dig och följaktligen vara delvis omedveten om dina grundläggande behov. Det består av att överdrivet ge till andra eller utöva överdriven kontroll över vad som händer dig för att undvika andra personers ilska eller vedergällning eller för att undvika att känna dig övergiven. Det finns två typiska former av underkastelse:

• Behovsrelaterad underkastelse. Detta innebär att undertrycka preferenser, beslut och önskningar.
• Känslorelaterad underkastelse. Detta innebär att undertrycka känslor (särskilt ilska).

Underkastelseschemat gör att du känner dig ogiltig

Underkastelseschemat leder vanligtvis till uppfattningen att dina egna önskningar, föreställningar och känslor varken är giltiga eller viktiga för andra. Ofta leder det till att du känner ilska, vilket visar sig som missanpassningssymtom. Till exempel passivt-aggressivt beteende, lynniga utbrott, psykosomatiska symtom, minskat uppvisande av tillgivenhet, uppfattningen att “spela en roll” eller missbruk.

Den terapeutiska processen fokuserar på schemaändring. Om scheman är sanningar om dig själv – självförevigande, stabila, automatiska och omedvetna – så söker du genom schematerapi ett mer adaptivt sätt att fungera.

För att ändra ett schema måste du först identifiera de som orsakar dig problem och arbeta hårt och kontinuerligt för att ändra dem. De försvinner aldrig helt, men när de väl har blivit modifierade är de mindre kraftfulla och mindre viktiga. Framförallt har du fler strategier tillgängliga för att svara på dem effektivt om de aktiveras igen.