Ungdomar som skadar sig själva: Varför gör de det och vad kan göras?

För närvarande är självskadebeteende ganska vanligt förekommande hos ungdomar. Vad är orsakerna till detta? Hur kan vi ingripa för att hjälpa dem? Ta reda på det här.

Skriven och verifierad av psykologen Gorka Jiménez Pajares.

Senaste uppdateringen: 10 april, 2024

Många ungdomar skadar sig själva för att möta svårigheter i sina liv. Genom att själva tillfoga sig fysisk skada (till exempel genom små skärsår) lyckas de lindra den psykiska smärtan de känner. Detta lindrar därmed deras känslor av ångest. Faktum är att självskadebeteende kan ses som ett beteende som utövar en intensiv narkotisk effekt på dessa individer.

Vi talar alltså om skador som orsakas frivilligt av personen själv. Målet är dock långt ifrån suicidalt. Faktum är att det är extremt viktigt att skilja självskadebeteende från självmordsbeteende. Den drabbade har nämligen inte som mål att avsluta sitt eget liv. När ungdomar skadar sig själva försöker de paradoxalt nog göra “livet mindre smärtsamt”.

Självskadebeteende: en farlig livbåt

Som ett resultat av det ökande antalet fall av unga människor som rapporterar självskadebeteenden, anses det vara ett globalt folkhälsoproblem idag (Zaragozano, 2017). Bland de vanligaste självskadebeteendena är skärsår och hudsår, brännskador, håravdrag, rispor och intag av giftiga ämnen.

Ibland förekommer självskadebeteende tillsammans med väldefinierade kliniska tillstånd, såsom depression, anorexi eller borderline personlighetssyndrom (BPD). Men i andra fall uppstår beteendet utan uppenbar klinisk orsak. När ungdomen blir äldre verkar dessa beteenden öka. De är också vanligare bland kvinnor.

Upp till sex typer av motivation har hittats som potentiellt kan förklara varför en individ skadar sig själv. Vi kommer att gå igenom dessa orsaker med ett kliniskt fall nedan.

Motiven till att ungdomar skadar sig själva

Som vi nämnde tidigare är syftet med fysisk självskada i högsta grad psykologisk till sin natur. Genom att själva förorsaka fysisk skada uttrycker ungdomar sin psykiska smärta. Därför kan självskadebeteende definieras som en “icke-verbal form av uttryck för lidande” (Zaragozano, 2017).

• Ett rop efter socialt stöd från familj eller vänner. Kort sagt, de personer som är betydelsefulla för ungdomen. Som exempel har vi Andrea, en 21-årig patient som ofta säger “Om du lämnar mig så skadar jag mig själv.”
• Som en form av straff. Andrea säger “Jag skär mig för att jag är äcklig. Jag är oförmögen att uppnå något av värde i det här livet. Jag förtjänar inte att ha familjen jag har. De är så snälla mot mig och se hur jag återgäldar deras stöd. Jag skär mig för att jag är en dålig dotter”. Följaktligen är hennes tankar utomordentligt dysfunktionella och orsakar henne en hel del obehag.
• Med syftet att lindra psykisk smärta. Andrea nämner också att “Ibland är det enda sättet jag kan ‘sluta känna’ så mycket ångest att skada mig själv. På så sätt kan jag fokusera på smärtan av skärsåret istället för ångesten. Det är en mer påtaglig typ av smärta”.
• Parasuicidalt beteende. Detta beteende har inte på något sätt självmord som mål. Faktum är att det kan beskrivas som en flirt med sant självmordsbeteende. Andrea säger vidare: “Jag skär mig alltid riktigt nära det senaste ärret. Varje gång försöker jag göra det djupt, men jag vågar inte! Jag är oförmögen att avsluta mitt liv”. Därför vet hon att hon har skäl att fortsätta leva, trots smärtan.
• Känslor av tomhet. Dessa har beskrivits utförligt av personer med borderline. Självskadebeteende är ett sätt att fylla tomrummet med något, även om det är smärtsamt. Andrea nämner att “Ibland känner jag mig så ensam och tom att jag skadar mig själv. Det får mig att känna mig lite mer levande. Det får mig att uppleva något annat än tomhet”.

Vikten av en rigorös bedömning vid självskadebeteende

Ur ett kliniskt perspektiv är varje fall allvarligt. Därför måste vi ägna lugn och reflekterande uppmärksamhet åt denna typ av beteende, oavsett motivationen bakom.

Det finns nämligen en fin gräns mellan parasuicidalt beteende och fullbordat självmord som slutar i tragedi. Av denna anledning måste specialisten alltid göra en noggrann utvärdering av patienten och identifiera den intervention som bäst passar dennes unika fall.

Effektiva insatser för ungdomar som skadar sig själva

Det finns fyra typer av interventioner som har visat sig vara effektiva vid behandling av självskadebeteende (och eventuella medföljande kliniska entiteter). De är följande (Zaragozano, 2017):

• Problemlösningsbaserade insatser. De försöker lösa en vanlig brist hos ungdomar: effektiv konfliktlösning. Med denna behandling tränas således personen i att identifiera och karakterisera sina problem, generera lösningar, implementera dem och utvärdera deras inverkan.
• Kognitiv beteendeterapi (KBT). Detta är en mycket effektiv intervention vid självskadebeteende. Dess syfte är nämligen att modifiera det sätt på vilket patienten uppfattar viktiga händelser. Följaktligen gör personen hälsosammare tolkningar och förbättrar sitt välbefinnande.
• Träning i social kompetens. Detta syftar till att förändra sättet som patienten förhåller sig till sin omgivning. Målet är att denne ska kommunicera effektivt och självsäkert och inte genom att skada sig själv.
• Familjeterapi. Detta är potentiellt en intervention med extraordinära fördelar. Det syftar nämligen till att främja lösningar, via förbättrad kommunikation, på konflikter som uppstår och som påverkar familjeinteraktioner.

Att visa stöd utan att inkräkta

Vi måste betona att om du har observerat självskadebeteende hos en familjemedlem eller vän, måste du vara taktfull när du kommunicerar med personen. Det är nämligen viktigt att få denne att se att du finns där om denne behöver dig. Se dock till att du inte är för påträngande eftersom detta kan öka personens nivåer av ångest.

Faktum är att i den här typen av fall är det vanligtvis tillrådligt att föreslå att personen söker professionell hjälp.