Vad är kärlek? – en biologisk förklaring

30 december, 2018
Vi lockas av tanken att kärleken är en magisk kraft som överträffar vårt förstånd. Sanningen är emellertid att det finns en biologisk förklaring till vår kärlek.
 

Vi lockas av tanken att kärleken är något översinnligt som styrs av krafter bortom vår fattningsförmåga. Det är trevligt att tänka så; det får den att verka mystisk. Sanningen är dock att det finns en biologisk förklaring till kärleken. Uppvaktning, åtrå och passion är bara kombinationen av nervceller, hormoner och kärlek.

Att tala om en biologisk förklaring till kärlek kan vara lite nedslående. För en del människor gör denna sakliga förklaring av kärleken att spänningen försvinner. Å andra sidan hjälper den oss också att bättre förstå vad som händer när vi blir förälskade. Detta gör det möjligt att uppleva kärleken på ett mer medvetet sätt. Och inte nog med det, för man har dessutom större chans att få kontroll över situationen (om man så vill).

Nervceller, hormoner och kärlek går alltid hand i hand. Känslor och sinnesstämningar väcks, gror och dör i våra celler – i våra nervceller för att vara mer exakt. Hormoner och kärlek uttrycker samma sak på två olika plan – det fysiologiska och det psykologiska. Båda processerna äger rum i hjärnan. Låt oss ta en närmare titt på kärlekens neuropsykologi.

“När du var ung talade du om att ‘bli förälskad’ med ett så lustigt allvar, som om det vore en händelse som faktiskt kunde registreras, när det egentligen inte var något annat än – kemi.”

-Liliane Moriarty-

Hormoner och anknytning: en biologisk förklaring till kärleken

Anknytning är det första känslomässiga band du bildar i livet. Under din tidiga barndom har du sådana band med dina föräldrar, far- och morföräldrar och syskon. Du kan bokstavligt talat inte leva utan dessa primära vårdgivare. Det innebär att du har människor som älskar dig ovillkorligt. De är villiga att skydda dig och vägleda dig med målsättningen att lära dig komma underfund med dig själv och världen.

 

Det visar sig att anknytning inte bara förekommer under de första levnadsåren, utan den dyker även upp i romantisk kärlek och vänskap. Tillsammans gör hormoner och kärlek att man får känslan att man inte kan leva utan en annan människa. Det påminner om hur det var när man var liten.

De hormoner som har att göra med anknytning är oxytocin och vasopressin. Den mänskliga kroppen utsöndrar oxytocin vid amning och vid orgasm. Oxytocin befäster banden tack vare de positiva associationer det ger upphov till eller stärker.

Vasopressin utsöndras istället efter sex. Det producerar en känsla av anknytning till den andra personen. Det är därför som experter tror att ett par får starkare band ju mer sex de har. Hormoner och kärlek bildar grunden för ett varaktigt förhållande.

Oxytocin befäster banden hos ett par

Val av partner

Det råder strid om vilka faktorer som påverkar valet av romantisk partner. Somliga tror att valet görs omedvetet, medan andra menar att en kombination av hormoner och kärlek avgör vem vi väljer.

De som tror att hormoner och kärlek har störst betydelse menar att generna är utslagsgivande när det gäller vårt val av partner. Vi väljer alla en partner med de bästa generna. Detta är uppenbarligen ett instinktivt val, eftersom man inte känner till den genetiska uppsättningen hos den man bestämt sig för att bli attraherad av.

 

Förespråkarna av dessa tankegångar hävdar att vi inom tre eller fyra minuter beslutar om vi är attraherade av en person. Det har inget att göra med sexig makeup, märkeskläder eller fräsiga bilar. Under denna kortvariga, biologiska uppvaktning spelar feromoner den viktigaste rollen. De är omärkliga och vi är inte medvetna om dem. Våra nedärvda uppfattningsmekanismer är emellertid mer mottagliga för dem. De sänder ut information om sex och fertilitet, och de styr vår attraktion och kärlek.

Feromoner spelar stor roll vid valet av partner

Andra intressanta fakta som ger stöd åt den biologiska förklaringen till kärleken

Det finns olika faktorer som påverkar den romantiska attraktionen. En del studier visar t.ex. att människor tenderar att välja en romantisk partner med en lungkapacitet som liknar deras egen. Samma sak gäller för öronstorlek, särskilt hos örsnibben. Till listan kan även läggas tjockleken på hals och handleder.

Neurovetenskapen avslöjar även att när vi blir förälskade, genomgår våra hormoner en period av upprymdhet. Kortfattat innebär det att hjärnan producerar mer monoaminer. För att vara mer specifik, producerar din kropp mer noradrenalin, dopamin och serotonin. Dessa hormoner ger upphov till olika reaktioner, som leder till vissa beteenden. Låt oss se vilka dessa är:

 
  • Noradrenalin är det som får dig att känna “fjärilar i magen”. Det är en stark känsla av både glädje och nervositet. Den påminner om vad fallskärmshoppare upplever.
  • Dopamin ger dig en känsla av styrka och välmående. Det är det hormon som ansvarar för bildandet av anknytningar. Det spelar även en roll i situationer när kärleken skapar ett beroende.
  • Serotonin får dig att känna dig entusiastisk och jublande. När du har höga nivåer av serotonin i kroppen blir du väldigt glad.

Som du ser går hormoner och kärlek alltid hand i hand. Det betyder emellertid inte att det endast finns en biologisk förklaring till kärlek. Dina känslor och din fantasi har också en fysiologisk effekt. Till syvende och sist är det detta som gör oss till människor: biologiskt material och psykosociala aspekter som tillsammans bildar ett fascinerande paket.

 

Suárez-Lledó Alemany, J. (2007). Las hormonas, el pensamiento sexual y el amor. León, Edilesa.