Vad innebär överföring och motöverföring?

Vad innebär överföring och motöverföring?
Daniela Alós

Skriven och verifierad av psykologen Daniela Alós.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Överföring och motöverföring är två grundläggande termer inom psykoanalysen. De är grundläggande i klinisk praxis och även om de är två olika begrepp är överföring och motöverföring tydligt oskiljbara.

Patient-analytikerinteraktionen förvandlas till ett utrymme där det undermedvetna får cirkulera så fritt som möjligt. Det är här dynamiken mellan patient och analytiker kan skapa överföring och motöverföring

Vad är överföring?

Begreppet överföring är inte exklusivt för psykoanalys. Det hänvisar till idén om förflyttning eller ersättning av en plats för en annan. Du kan se det i förhållanden som mellan en läkare och patient, eller lärare och student.

När det gäller psykoanalys förstås det som ett återskapande av barndomens fantiserande, vilket hjälper analytikern att diagnostisera potentiella problem. Överföring innebär att en person lägger över något tidigare på något aktuellt, med målet att läka.

Psykolog med patient: överföring och motöverföring

I början ansåg Freud överföring som ett stort hinder i den terapeutiska processen. Han ansåg det vara manifestationen av en patient som motstrider tillgången till sina undermedvetna tankar och känslor. Det tog dock inte lång tid för honom att inse att hans roll överskred det motståndet.

Så här beskriver Freud överföring som ett paradoxalt fenomen i sin essä Zur Dynamik Der Übertragung från 1912 (eng. titel: Dynamics of Transference, övers. överförandets dynamik). Trots att det kan vara en källa till motstånd är det grundläggande för en analytiker. Han skiljer den positiva typen av överföring – ömhet och kärlek – från negativ överföring, som är full av fientliga och aggressiva känslor.

Patienten i allmänhet kommer inte ihåg något som är glömt och förtryckt, men han agerar baserat på det. Han återger det inte som ett minne, utan som en handling. Han upprepar det, utan att veta – naturligtvis – att han gör det.

-Sigmund Freud-

Bidrag till begreppen överföring och motöverföring från andra psykoanalytiker

Efter Freud har många artiklar skrivits om ämnet överföring. De har tänkt om hela ämnet och samtidigt jämfört det med den ursprungliga utvecklingen av fenomenet. De är alla överens om att det är vad som händer i förhållandet mellan analytikern och patienten under terapin.

Enligt psykologen Melanie Klein är det ett återinförande av patientens omedvetna fantasier. Under analysen kommer patienten att framkalla sin egen psykiska verklighet. Han kommer att använda analytikern för att återuppleva omedvetna fantasier.

Enligt barnläkaren Donald Woods Winnicott kan fenomenet överföring i analysen förstås som en kopia av förbindelsen till modern. Därmed uppstår behovet av att överge strikt neutralitet. Det sätt på vilket patienter använder analytikern som ett objekt för överföring skapar en annan dimension till överföring och tolkning. Detta beskrivs i hans uppsats från 1969 “The use of an object“ (övers. “Användandet av ett objekt”). Här bekräftar han att patienten behöver den terapeutiska länken för att bekräfta sin existens.

Överföringslänk

Som vi sa har överföringen att göra med återskapandet av barndomsfantasier genom att patienten använder analytikern som rollfigur. För att detta ska hända måste de upprätta en överföringslänk.

För att skapa länken accepterar patienten först sin önskan att arbeta med det som händer med honom, sedan träffar han en analytiker som ska veta något om vad som händer med honom. Psykoanalytikern Jacques Lacan kallade denna analytiker ”subjektet som ska veta”. På så vis når de den första nivån i förtroendet för relationen, som sedan banar vägen för analys.

Att undvika fällor

Men på denna resa kan det uppstå problem som analytikern bör vara medveten om och reagera på i rätt tid. Patienten kan visa tecken på att bli förälskad i terapeuten. De kan regelbundet uttala förfrågningar angående hur attraktiva de är, och försöka förvandla analytikern till sin älskare.

De kan också falla i fällan att lyda och lyssna till terapeuten utan något ifrågasättande. En annan sak att se upp för är snabba förbättringar utan att något egentligt arbete har skett. Det finns mer subtila tecken också, som att patienterna ofta är sena till möten eller pratar för mycket om andra terapeuter.

Psykolog tröstar patient

Naturligtvis är problemen inte alltid bara på patientens sida. Det kan också finnas motöverförande manifestationer. Analytikern måste också vara uppmärksam och analysera sig själv. Om analytikern börjar argumentera med patienten, eller har impulser om att be om tjänster, bör denna vara mycket försiktig.

Analytikern kan börja drömma om patienten och intressera sig till överdrift. Att inte hålla ordentligt avstånd eller uppleva intensiva känslomässiga reaktioner relaterade till patienten är också tecken på fara.

Vad är motöverföring?

Freud introducerade termen motöverföring i sin uppsats från 1910, Die Zukünftigen Chancen Der Psychoanalytischen Therapie (eng. titel: The future perspectives of psychoanalytic therapy, övers. framtidsperspektiv hos psykoanalytisk terapi). Han beskriver det som analytikerns emotionella svar på stimuli som kommer från patienten. Detta känslomässiga svar är ett resultat av dess inverkan på analytikerns undermedvetna känslor.

Analytikern måste vara uppmärksam på det eftersom de kan bli ett hinder för läkande. Andra hävdar dock att allt som upplevs som motöverföring – de saker som inte har något att göra med analytikern – kan returneras till patienten.

Det kan vara så att de känslor som patienten väcker hos analytikern, efter att de återförts till patienten, genererar större medvetenhet eller förståelse för vad som händer i det terapeutiska förhållandet. Det kan vara något som patienten inte skulle ha artikulerat förrän i det ögonblicket.

Om patienten till exempel återupplever ett barndomsscenario, kan analytikern börja känna sig ledsen. Patienten skulle dock kunna tolka det som raseri. Om analytikern sedan returnerar vad han känner till patienten kan patienten ansluta sig till den verkliga känslan dold bakom den uppfattade ilskan.

Förhållandet mellan överföring och motöverföring

Å ena sidan kan vi definiera motöverförandet genom dess riktning: analytikerns känslor gentemot patienten. Å andra sidan kan vi definiera det som en balans som fungerar som bevis på att en persons reaktion inte är oberoende av vad de får från den andra personen. På detta sätt är motöverföring relaterad till vad som sker vid överföring, och det ena påverkar det andra.

Därför kan motöverföring vara ett hinder om analytikern agerar på det. Han kan låta sina känslor gentemot patienten föra bort honom mot kärlek, hat, avvisning, ilska osv. I det här fallet bryter han mot de regler om avhållsamhet och neutralitet som han borde följa. I stället för att hjälpa, skadar han.

Patienten försöker kommunicera sina erfarenheter. Analytikern ska bara svara på vad patienten säger och inte låta sina egna känslor påverka vad han säger. Patienten återupplever fantasierna och hanterar dem. Denne gör det dock inte medvetet, och det är därför tolkningen spelar en grundläggande roll för läkandet.

Psykolog för anteckningar

Funktioner för överföring och motöverföring

Analys förutsätter en överföringslänk från patient till analytiker. Denna koppling mellan överföring och motöverföring blir platsen där känslor, omedvetna önskningar, toleranser och intoleranser kommer att manifestera sig.

Ur detta överföringsförhållande kommer analytikern att kunna skapa nödvändiga ingripanden. Det kan vara tolkningar, anklagelser eller avslutande av sessionen. En överföringslänk är avgörande för en grundlig analys.

I det analytiska förhållandet måste analytikern vara strikt neutral. Denne måste lyssna utan att låta sina egna känslor och sin egen livshistoria påverka saker och ting. Analytikern måste bli en slags tom griffeltavla på vilken patienten kan anteckna sina undermedvetna tankar och känslor.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Ruiz J. Transferencia y contratransferencia. Del Psicoanálisis a la Psicoterapia Analítica Funcional. Revista de Ciencias sociales, Humanas y Artes. 2013; 1(2): 52-58.
  • Bustos V. Deseo del analista, la transferencia y la interpretación: una perspectiva analítica
    Psicología desde el Caribe. 2016; 33(1): 97-112

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.