Vaginism: definition, symptom och behandling
Ett av de vanligaste problemen människor har i sexuella relationer är vaginism. Även om det inte verkar som det så är det faktiskt relativt vanligt, men ofta är de drabbade inte medvetna om det.
Vaginism är en vanlig sexuell dysfunktion som kan orsaka problem i relationen på grund av låg självkänsla, ångest, kommunikationsproblem och frustration på båda sidor.
Uppskattningsvis ett av tre par lider av problem med sexuell dysfunktion. Många kvinnor känner sig obekväma eller skäms när det kommer till att prata om problem kopplade till sex och en oförmåga att njuta av sex med penetrering.
Men vi bör inte bagatellisera dessa situationer, för detta är ett problem som kan leda till fysiska och psykologiska mardrömmar, trots att det har en lösning.
Vad är vaginism?
Vaginism är en ofrivillig sammandragning av bäckenbottenmusklerna som omger vaginan. Detta orsakar delvis eller total slutning, vilket kan vara smärtsamt och göra penetrering omöjlig. Denna sammandragning av musklerna kan vara mild eller intensiv.
Därav uppstår obehag och en oförmåga att ha sexuella relationer med penetrering.
Det faller under vad DSM-V kallar för “smärtorelaterade tillstånd” (dyspareuni och vaginism) och kallas på engelska för “genito-pelvic penetration/pain disorder” (Moyano and Sierra, 2015, p.277-286).
Trots den nya kategorin är det normalt att kalla det för vaginism. Det är svårt att diagnostisera eftersom det nästan alltid görs baserat på vad kvinnan säger sig uppleva. En hälsoundersökning kan krävas, men en bäckenundersökning är vanligtvis inte ett alternativ på grund av muskelsammandragningarna.
Typer av vaginism och smärta
Enligt de senaste studierna finns det två typer av vaginism. Enligt Engman (2007) är dessa:
- Total vaginism: i det här fallet finns det en intensiv rädsla för penetrering, vilket får kvinnan att undvika alla försök. Det finns en total sammandragning i området vid bäckenbotten. Det är helt bortom kvinnans kontroll.
- Partiell vaginism: till skillnad från varianten ovan är detta bara en partiell muskelsammandragning. Vaginan sluts under penetreringen (eller ett försök), vilket skapar avsevärt obehag.
Å andra sidan måste vi skilja på om det är primär eller sekundär vaginism. Primär har att göra med psykologiska eller kombinerade faktorer. Sekundär vaginism dyker upp efter en skada, operation, ett fall eller på grund av en candidainfektion eller cystit.
Varför drabbas jag av vaginism?
90% av alla problem med sexuell dysfunktion har en psykologisk källa. De huvudsakliga orsakerna som identifierats är tidigare trauma eller sexuella övergrepp samt mentala hälsofaktorer. Det kan även vara ett svar på fysisk smärta.
Trots att man blir rädd för penetrering så är vaginism inte kopplat till minskad sexlust. En kvinna kan känna åtrå och upphetsning precis som normalt, och kan nå orgasm med stimulans av klitoris.
Enligt Barlows modell (1986) uppstår sexuella dysfunktioner på grund av en flerdimensionell process som involverar kognitiva störningar och ångest. Processen ser ut ungefär så här:
- En kvinna svarar negativt på sexuella situationer.
- Detta får henne i sin tur att fokusera på irrelevant stimuli, omständigheter eller negativa förväntningar.
- Därför kommer de negativa känslorna att öka.
- Den negativa processen fortsätter och kan störa det sexuella svaret (Carasco, 2011).
Enligt DSM-V kan det vara ett livslångt problem eller något man plötsligt drabbas av. Om det är det sistnämnda, antingen i form av kontinuerligt obehag som orsakas av penetrering eller på grund av sexuella övergrepp, kan det bli till ett trauma som därefter upprätthåller tillståndet.
Därför är det alltid en god idé att träffa en läkare för att utesluta organiska faktorer. Dessa kan inkludera atrofisk vaginit eller till och med diabetes (som kan orsaka torrhet och irritation), infektioner eller endometrios.
Personliga och opersonliga faktorer
Enligt Master och Johnson (1970, 1987) finns det personliga och opersonliga faktorer. Personliga har att göra med informationsmässiga problem, kulturella myter, rädslor, bortstötning, smärta etc.
Även om studierna är flera decennier gamla så är sanningen att det fortfarande finns problem med myter och dålig information. Vi är en annan generation, men desinformation från flera år sedan har nu blivit ännu mer förvrängd. Vi kan skylla på filmer, porr, “mode”, sociala medier etc.
“Erotik är ett av de grundläggande medlen för självkännedom, lika oersättligt som poesi.”
-Anaïs Nin-
Opersonliga problem har att göra med kommunikation i relationen, maktrollerna mellan de två, aggressivitet, förlust av fysisk attraktion, misstro och att ha olika attityder mot sex. Dessa kan leda till dyspareuniproblem (fysisk smärta vid sex).
Hur hanterar man det?
En flerdisciplinerad metod rekommenderas. Men vad betyder det? Det innebär att man adresserar problemet med flera medicinska discipliner. Det bästa är att jobba med en gynekolog, en fysioterapeut och en psykolog.
Genom att använda dessa tre discipliner kan du jobba med musklerna såväl som med tankar, attityder och sexuella färdigheter. Detta kommer hjälpa dig individuellt och er som ett par.
På muskulär nivå jobbar fysioterapeuter med saker som hormonförändringar, muskelfibrer, kalciumfrisättning och inflammation. De använder vanligtvis tekniker såsom sensorisk diskriminering, manuellt tryck, vidgare, bäckenbottenstrategier, hållningsmässig omutbildning och arbete med bukområdet för återhämtning och långsiktigt förebyggande.
Den psykologiska delen är viktig för bra återhämtning. Kom ihåg att 90% av dessa fall har ett mentalt ursprung. Andelen ökar dessutom om vi talar om tillstånd och omständigheter som håller igång eller förvärrar problemet.
Behandling involverar att jobba med tre dimensioner: tankar, känslor och beteenden.
Målen med psykologisk behandling
På tankenivå måste vi tackla myter, övertygelser och rädslor relaterade till sex. Att jobba med besattheter och negativt tänkande är också nödvändigt för att kunna gå framåt. Sex och problem med sex spelar en stor roll för psykologiska problem.
Relationsproblem och misstro är två saker som terapi kan hjälpa ett par med. Avslutningsvis ser man över förväntningar angående smärta. När det kommer till emotionella problem kommer kvinnan och hennes terapeut även arbeta med ångest, rädsla och självkänsla.
“I alla erotiska möten finns det en osynlig och ständigt aktiv karaktär: fantasin.”
-Octavio Paz-
Både individer och par kommer jobba med tekniker som involverar exponering och psykoedukation i realtid. Ibland är kvinnor de som har minst kunskap om vaginans anatomi.
Terapeuter kan rekommendera träning i självutforskning och självstimulans. Här är målet att förbättra självkännedomen om reaktionerna och svaren på stimulans. Vidare är idén att minska ångesten kring sex, lära sig att ge och motta sexuell njutning samt kommunicera bättre (Olivares Crespo and Fernandez – Velasco, 2003, p.67-99).
Allt detta kombinerat med tekniker såsom muskelavslappning.
Vår partner, vårt stöd
Sanningen är att lösning på sexuella problem kan ha en otrolig påverkan på parets relation. Men var försiktig – det innebär inte att sex kan lösa alla relationsmässiga problem. Behandling av vaginism brukar vara mycket effektiv. Problemet är i de flesta fall att skam eller rädsla hindrar kvinnor från att söka hjälp.