Vår fantastiska hjärna: autism och Einstein

· 15 november, 2018

Vår fantastiska hjärna är ett organ som är både komplext och mystiskt. Neurovetenskapen går framåt för varje dag och varje dag får vi mer information om hur hjärnan fungerar. Men det finns fortfarande mycket kvar att upptäcka. Den mänskliga hjärnan upphör aldrig att förvåna oss.

Vissa personer med autism har exempelvis häpnadsväckande förmågor. Vissa av dem kan exempelvis måla bättre än renässansartister, medan andra kan spela instrument utan att knappt ha övat. Deras hjärnor har en struktur och en funktion som skiljer sig från andra hjärnor.

Låt oss titta på en överblick av vår fantastiska hjärna.

Evolution

Paul MacLeans treenighets-hjärna har varit en väldigt populär modell under många år för att förstå vår fantastiska hjärna. Dess popularitet baseras på faktumet att den grupperar hjärnans olika regioner i enlighet med olika uppgifter.

De olika strukturerna är reptilhjärnan, det limbiska systemet och neocortex. Hjärnan har utvecklats parallellt med hur vi har utvecklats som art – från reptilhjärnan till neocortex, även känd som den ”rationella hjärnan”.

Vår fantastiska hjärna och dess egenskaper.

Reptilhjärnan

Reptilhjärnan är den nedersta delen av förhjärnan. I detta område hittar vi de basala ganglierna och områden som tillhör hjärnbarken och lillhjärnan, som hanterar de funktioner vi behöver för att överleva (såsom andning och hjärtslag).

Denna struktur hanterar enkla och impulsiva beteenden, beroende på kroppens fysiologiska tillstånd: rädsla, hunger, ilska etc.

Det limbiska systemet

Detta system har hand om de känslor som uppstår vid de situationer som vi upplever. Det representerar våra känslors högkvarter.

Bland de viktigaste strukturerna i detta system hittar vi amygdalan samt hypotalamus, som gör att man kan reagera på ett större spektrum av stimuli.

Neocortex

Detta är det senaste landmärket inom utvecklingen av vår fantastiska hjärna. Det är rationalitetens högkvarter, som ger oss förmågan att tänka abstrakt, systematiskt och logiskt. Och detta är en ganska så stor framgång för oss som art.

Det är det område som gör att vi skiljer oss så mycket från varandra. Tack vare neocortex så kan vi svara på olika sätt på samma typ av situation vid olika tidpunkter. Det är även källan till vår storslagna fantasi.

En av de mest kända uppdelningarna av neocortex baseras på de cerebrala loberna.

Schematisk bild av hjärnan

Vår fantastiska hjärna och dess cerebrala lober

Den mänskliga hjärnan delas in i två mer eller mindre symmetriska delar som kallas hemisfärer. Var och en av dessa kan delas in i fyra olika lober:

  • Occipitala loben. I denna lob har vi vårt syncentrum, vilket gör att vi kan se och även tolka det som vi ser.
  • Parietallob. Denna lob har en väldigt viktig roll när det kommer till att hantera sinnesinformation från olika delar av kroppen. Den är även relaterad till kunskap om nummer, vad dessa nummer är relaterade till och hantering av föremål.
  • Temporala loben. De främsta funktionerna av denna lob har att göra med minnet. Den vänstra loben har hand om minnet och ord samt namn på föremål. Den höga temporala loben är relaterad till vårt visuella minne (ansikten, bilder…).
  • Frontalloben. Den har att göra med impulskontroll, språk, arbetsminne, motoriska funktioner, sexuellt beteende och socialisering. Den hjälper även vid aktiviteter som planering, koordination, kontroll och utövande av beteende.

Den mänskliga hjärnan och autism

Folk med autism är ofta inte så värst bra på att interagera med andra. De lider också ofta av emotionell omogenhet, bristande språkkunskaper och andra svårigheter. Dess problem kan vara ett resultat av faktumet att vissa delar hjärnan har skadats och inte fungerar som de borde.

När det dock kommer till ”autistiska konstnärer” så finns det ett ofta outvecklat område i den högra parietala loben (där våra spatiala och artistiska förmågor finns).

Då många av områdena i hjärnan fungerar dåligt så kommer den högra parietala loben att kunna använda sig av mycket av våra s.k. ”uppmärksamhetsresurser”. De färdigheter som då uppstår hade vi annars bara kunna uppnå efter många års övning.

Om en stroke eller hjärntumör dock skadar den högra parietala loben så kommer denna person många gånger att mista förmågan att ens kunna rita. Men om skadan uppstår i den vänstra parietala loben (som har att göra med numeriska beräkningar), så kommer detta ofta att förbättra personens artistiska förmåga.

Varför händer detta? En förklaring kan vara att hjärnan överför resurserna till den högra loben då den vänstra slutar använda sig av dessa resurser. Våra hemisfärer fungerar tillsammans, men faktum är att den också har en fantastisk förmåga att kompensera.

Ett par händer som håller en hjärna.

Men… vad har allt detta att göra med Einstein’s hjärna?

Att vara bra på matematik innebär inte att man är bra på numeriska beräkningar. Det kräver dessutom att man har andra förmågor, som exempelvis en god spatial visualisering.

Albert Einstein hade förmågan att kombinera sina beräkningsförmågor (den vänstra parietala loben) med den spatial förmågan (den högra parietala loben) på ett enastående sätt.