Varför eskalerande konflikter uppstår och hur man stoppar dem
Eskalerande konflikter kan vara extremt farliga. Men varför? Och vad ingår egentligen i detta begrepp? Vad kan man göra åt dem på en daglig basis? Är det möjligt att blidka ilskans hetta och undvika obehagliga reaktioner eller är detta bara en utopisk idé?
Du kan få svaren på dessa frågor här.
Komplementaritet gör balans möjlig
För att relationer ska fungera på ett balanserat sätt är det viktigt att skapa en komplementaritetslänk. Det måste med andra ord upprättas en relation där den ena individen förklarar och den andre lyssnar. Alternativt befaller någon och en annan lyder, eller så frågar den ene och den andra svarar.
I dessa relationer är dynamiken inte fix. Till exempel kan personen som frågade också svara och den som svarade kan fråga. Sådana fluktuationer är en del av sund, funktionell kommunikation.
Balansen kan också observeras i funktioner och roller. Till exempel en chef och en anställd, en far och son, en direktör och assistent samt en lärare och elev.
De maktspel som refereras till av den berömda Mästare-Slav-dialektiken utvecklad av Hegel (båda kompletterar varandra och båda behöver varandra), utgör grunden för många interaktioner. Faktum är att denna struktur förekommer i många olika komplementära par. Till exempel avsändare och mottagare, dominerande och dominerade, styrande och undergiven, och aktiv och passiv, bland andra.
Sådan artikulation föreligger dock inte alltid i vår kommunikation. Ibland är samtalspartnerna symmetriska eftersom båda har samma makt. Till exempel två personer som vill befalla, vill ha rätt eller bestrider sanningen i den andres perspektiv.
När denna typ av dialog utvecklas blir relationen en kamp om makten då den ena individen försöker dominera den andra. Det är känt som eskalering. I denna typ av interaktion innebär det relationella samspelet att individerna intar samma position. De blir med andra ord symmetriska och den komplementaritet som gör jämvikt möjlig upphävs.
Upptrappning: en form av våld
Upptrappning är en form av våld. Var och en av samtalspartnerna vill klättra högre än sin partner, men inte rättvist. Faktum är att grunden för denna typ av spel ligger i diskvalificering, avundsjuka, förnedring och en persons försök att krossa den andra. Dess effekter är överväldigande. Det är som en växande snöboll som rullar nerför backen när konkurrenterna fortsätter att utbyta subtila och förrädiska aggressioner.
I den här typen av spel försöker båda deltagarna attackera den andras akilleshäl, för att hitta dennes sårbara sidor och svagheter. De upphäver den delning som är typisk för komplementära relationer och antar konkurrensen som är typisk för symmetriska relationer.
Faktum är att deras samtalspartner har blivit fienden och relationen är i tvist. Om de dessutom inte uppvisar en viss nivå av emotionell intelligens, slutar det med att konflikten eskalerar. Båda individerna kommer snart löpa risken att hänga från en ljuskrona, precis som i den minnesvärda filmen Rosornas krig.
Vinnare och förlorare i samma eskalerande konflikter
En av de mekanismer som samtalspartners använder i eskalerande konflikter, för att tippa balansen till deras fördel, består i att söka en allians med en tredje part. Deras mål är att denna person antingen ska ta deras parti eller agera som domare.
När det finns en vinnare av konflikten finns det naturligtvis också en förlorare. I det här fallet manifesterar sig förlusten på det personliga planet. Förloraren är verkligen fylld av ångest som ibland leder till ilska. Personen kan släppa lös denna omedelbart eller vänta till senare om denne önskar hämnd.
Rivalitet och konkurrens leder oundvikligen till att båda parter hamnar i en nedåtgående spiral av rationaliseringar, förnekelser och projiceringar. Dessa förorenar relationen när den ena parten upphör att vara en förlängning, reflektion eller mål för den andra. Detta utgör en av de klassiska relationsstereotyperna.
Eskaleringsmekanismer
Ovanstående eskaleringsmekanismer gör det omöjligt att ansluta till varandra på ett komplementärt sätt. Till exempel kan någon kritisera en kollega eller helt enkelt framföra något som denne inte gillar. Men istället för att hitta en reflekterande attityd hos sin samtalspartner inleder personen en konflikt.
Sedan börjar parterna ignorera varandras synpunkter eller abrupt byta samtalsämne. Dessutom är de mer angelägna om att anklaga varandra än att lyssna. Faktum är att så fort den ena personen säger något, funderar den andre på hur han eller hon ska besegra motparten. Så när A kritiserar B, kritiserar B A. Därför upphör den nödvändiga komplementariteten för en balanserad relation att existera.
En prototypisk eskalering kan startas av en irrelevant detalj som den ena personen nämner för den andra. Men istället för att acceptera den, svarar motparten genom att påpeka saker denne ogillar i en kritisk ton. Den första svarar då med mer kritik. Den andra svarar i sin tur med att kritisera motpartens negativa karaktärsdrag. Förutom att attackera varandra personligen, kommer de sedan att fortsätta i varandras miljöer. Olika karaktärer kommer att bli offer: föräldrar, familjemedlemmar i allmänhet, kollegor, vänner etc. Helt plötsligt blir kritiska kommentarer till förolämpningar.
Förolämpningarna eskalerar och blir till verbala attacker som, om de fortsätter att eskalera, fortsätter i verbalt våld. Det finns faktiskt en risk att det slutar med fysiskt våld.
Nycklar för att uppnå komplementaritet
Frågan är: Hur kan man uppnå komplementaritet? Vad kan du göra för att uppnå balans och eliminera maktkamper? Följande nycklar kan vara användbara:
- Gör förändringar. Det betyder inte att man antar attityden “Jag kommer att ändra på mig om du ändrar på dig”. Det kommer bara att fortsätta eskaleringen och innebära att ni surrar fast er i konflikten. Faktum är att var och en av er måste göra förändringar i ett försök att stoppa rivaliteten. Och du kan göra förändringar utan att spekulera i eller vänta på att den andra ska ändra sitt beteende först, har du kommit en god bit på vägen.
- Främja dialog. Att lyssna betyder inte att du håller med och du behöver inte ge ett omedelbart svar. Faktum är att bara att säga “Jag ska tänka på det”, som ett svar på vad motparten uttrycker, är ett sätt att stoppa konflikten.
- Kontrollera din ilska. Upptrappningar leder till ilska, aggression och våld. Du måste lära dig att hantera din ilska och bokstavligen fly från konflikten. Till exempel kan du säga “Vänligen ursäkta mig, jag mår inte bra” och dra dig tillbaka till badrummet eller ditt kontor. Eller så kan du säga “Ska vi ta en promenad?”.
- Skjut upp diskussionen genom att fråga om ni kan prata senare. Eller så kan du säga “Låt oss prata om detta senare när vi båda har lugnat ner oss”. Alternativt kan du skylla på huvudvärk.
- Förstå att ingen av er äger sanningen. Det finns faktiskt flera sätt att se på olika saker. Därför måste du visa respekt för vad motparten säger till dig och denne måste visa dig samma artighet.
- Fokusera på det positiva och hejda upptrappningen. Värdera din åsikt och din samtalspartners, undvik kritisk och nedvärderande implementering.
- Lyssna och be personen förklara sina argument. Till exempel: “Du säger att jag är precis som min mamma… Vad menar du? För jag känner inte igen mig i det”. Återigen är detta ett sätt att bryta symmetrin och försöka balansera er relation.
Stoppa eskalerande konflikter innan de börjar
Alla dessa kommunikationstekniker syftar till att stoppa snöbollseffekten av eskalerande konflikter. Även om de kan tyckas vara enkla formler, är de inte det i verkligheten, eftersom eskalerande konflikter – när de systematiseras i relationer – är svåra att lösa. De skapar starkt motstånd.
Slutligen är det viktigt att vara medveten och se upp för minsta tecken på verbal eskalering. Det betyder att du kommer att kunna stoppa den innan den får fäste och förhindra att den eskalerar till förolämpningar eller till och med våld.