Vårt minne: hur fungerar det egentligen?

24 december, 2018
 

Våra hjärnor är ansvarig för två grundläggande förmågor: tänka och agera. Dessa två förmågor erfordrar att kunna lära (bevara) och komma ihåg (ta fram) den information som hjärnan efterfrågar. Detta är vårt minne.

Den stora framgången inom neurovetenskap de senaste åren har hjälpt oss att förstå vissa av de mekanismer som jobbar när dessa förmågor används. Vi pratar alltså framför allt om när vi skapar nya minnen. Så hur fungerar då vårt minne och vilken roll har vår hjärna i det hela?

Både sci-fi och media har presentera information på ett felaktigt sätt och således skapat många myter och felaktiga perspektiv angående vårt centrala nervsystem. Allt från att hjärnan skulle vara som en dator till att se den som en struktur i plast med obegränsad kapacitet. Vi vet numera att detta inte är helt sant. Tack vare de senaste undersökningarna så vet vi mer om hur dessa små magiska celler kallade neuroner, eller nervceller, skapas och kommunicerar.

Våra känslor är helt och hållet länkade med vårt minne. Resultaten av flera undersökningar tyder på att händelser som har påverkat våra känslor på ett positivt eller negativt sätt ger tydligare minnen än de som inte påverkar oss emotionellt. På detta sätt så är det emotionella minnet ett resultat av att vissa minnen skapas på detta sättet.

Vårt minne kräver olika psykologiska och neurobiologiska processer som är väsentliga för att kunna skapa nya minnen. Kort och gott är sättet som minnen inpräntas på resultatet av förvaringen av information, ackompanjerat av larm- eller varningssignaler genom vilka våra minnen förankrar sig själva.

 

“Vi minns automatiskt sådant som intresserar oss och varför det intresserar oss.”

– John Dewey –

Vart förvaras våra minnen?

Kort- och långtidsminnet skapas samtidigt och respektive förvaras i hippocampus och prefrontala cortex. Området i hjärnan där korttidsminnena förvaras hade redan hittats. Men så var inte fallet med långtidsminnet.

En studie ledd av forskare från Picower Institute of Learning and Memorization of the Massachusettes Institute of Technology in Cambridge (USA) har för första gången avslöjat var och hur vår hjärna skapar långtidsminnen.

Som medförfattaren av undersökningen, Mark Morrissey, vill visa på så formas minnen parallellt och tar sedan olika vägar. De som är i prefrontala cortex blir starkare och de i hippocampus är blir svagare.

Det som är nytt med denna studie är att det har påvisats att kommunikation mellan prefrontala cortex och hippocampus är väldigt viktigt. Om kretsen som kopplar ihop dessa två områden i hjärnan skulle brytas så skulle cortexens engram inte mogna tillräckligt. Med andra ord så skulle inte det lagras några långtidsminnen.

titta på foton

Minnen är essentiella för vår utveckling och överlevnadSpeciellt när det kommer till våra negativa minnen som varnar oss om de risker vi tar om vi agerar på ett liknande sätt som fick oss att lida tidigare. Så pass mycket att hjärnan måste bevarade långtidsminnen för att hålla oss levande och ge en betydelse till lidande.

 

“Ingenting fixerar ett minne så intensivt som önskan att glömma det”

– Michel de Montaigne –

Vårt minne är beroende av våra neuroner

Resultaten av Mark Morrisseys studie visar att minnets neuroner finns i tre områden i hjärnan: i hippocampus, i prefrontala cortex och i amygdalanDen sistnämnda är delen av hjärnan är involverad i skapandet av emotionella minnen.

Detta talar emot många tidigare teorier om sammanslagningen av minnen. Det visar att kort- och långtidsminnet inte skapas samtidigt i hippocampus och prefrontala cortex, utan formas i hippocampus och förs sedan vidare till hjärnbarken.

Neuroner fungerar med utgångspunkten i kommunikation. Hjärnan använder väldigt få hjärnceller för att komma ihåg saker som den ser. Detta talar emot det som trotts hittills – att hjärnan använder ett stort nätverk av neuroner för att förvara minnen. Forskning hävdar att neuroner agerar som tankeceller, kapabla att specialisera sig på vissa minnen som hjärnan tidigare valt ut. 

Vårt minne

Denna upptäckt skulle kunna hjälpa människor som har hjärnskador att på ett “artificiellt” sätt kunna återskapa minnet. Detta skulle också kunna hjälpa dem med sjukdomar som exempelvis Alzheimers. Resultaten antyder samtidigt att det finns någon typ av hjärnkod. Denna kod har en viktig roll när det kommer till vår iakttagelseförmåga och hur hjärnan går till väga för att skapa det abstrakta minnet.

 

Förutom fältet av neurologi så kommer denna upptäckt helt klart att hjälpa till i utvecklingen av artificiell intelligens och nervsystemet. Det kommer att förbättra designen av mycket teknologisk utrustning som vi använder för att förvara och processa information dagligen.

“Vårt minne är det enda paradiset som vi inte kan bli utkastade ifrån.”

– Jean Paul Richter –

Hippocampus, prefrontala cortex och amygdala

På 50-talet så var det en patient vid namn Henry Molaison som fick hippocampus skadat i samband med en operation som gjordes för att kontrollera han epileptiska attacker. På grund av detta så kunde inte Molaison återskapa nya minnen efter operationen. Han behöll däremot minnena som han hade innan rullades in i operationssalen. På grund av denna händelsen så började människor förstå hippocampus viktiga roll när det kommer till att skapa nya långtidsminnen. 

Hjärnan

Detta fall tydde på att långtidsminnen angående specifika händelser förvarade dem själva någonstans utanför hippocampus. Forskare tror att detta ställe är prefrontala cortex som är den delen av hjärnan som är ansvarig för kognitiva funktioner, som exempelvis förmågan att planera eller vara uppmärksam. 

 

Detta visar på att de vanliga teorierna om att minnet är sammanslaget kan komma att visa sig felaktigt. Det kommer att behövas göra nya studier för att slå fast om minnena helt försvinner från cellerna i hippocampus eller om glömska bara är ett problem med att återfinna information.

Amygdalan har också en viktig roll när det ska slås fast hur det går till att förvara våra minnen. Kopplingen till minnet blir starkare när vi associerar minnet med känslor och gör situationen lättare att komma ihåg. Amygdalan är ansvarig för hur viktigt minnet blir för oss beroende på vilken känsla minnet medför. Den påverkar även vilka detaljer av ett visst minne som blir mer inpräntade än andra.

På detta sättet så även när hippocampus inte fungerar som det ska och hindrar att vissa minnen inte förvaras så tillåter denna subkortikala regionen att ett visst emotionellt minne av situationen förvaras.

Emotionellt- och berättarminne

Amygdalan har en skyddande funktion. Detta förklarar varför vissa människor är väldigt rädda för hundar (vilket är något  som deras emotionella minne hanterar) men inte kommer ihåg situationen när rädslan grundades (vilket kommer från deras berättarminne). Anledningen till detta är troligtvis den att stressen var mycket hög när det händelsen med djuren inträffade eller det faktum att den första händelsen har följts av flera andra.

Denna typ av minne – emotionellt minne – är vad som tillåter oss att komma ihåg saker som vi associerar med positiva eller negativa händelser.

 

När amygdalan aktiveras av den särskilda stimulansen som skapar rädsla så blir dessa händelser extra starkt inpräntade i minnet. Vi minns sånt som händer oss extra tydligt när starka känslor väcks samtidigt. Den emotionella aktiveringen är det som göra att att minnen befästs lättare.

Sammanfattning

Vi har alltså sätt att vissa av de relevantaste upptäckterna som gjorts under de senaste åren angående vårt minne och hur det går till när vi skapar minnen. Dock så är svaren som forskare förespråkar just nu långt ifrån definitiva. I och med att det är så nya upptäckter så har vi heller inte kunnat utnyttja allt vad de skulle kunna göra för att förbättra liven för de människor som lider av problem med minnet. 

Skillnaden mellan sanna och falska minnen är desamma som mellan juveler och imitationer. Vanligtvis så är det de falska som verkar ljusare och mer verkliga.

 
  • Massó, A. G. (2009). The Brain as a Machine to Learn, Remember and Forget.

  • Arbor, 185 (736), 451-469.

  • Jung, C.G., Jaffé, A., & Borrás, M.R. (1966). Memories, Dreams, Thoughts (pp. 476-477).

  • Seix Barral.Morgado, I. (2014). Learn, Remember and Forget. Cerebral Keys of Memory and Education.

  • Perez Rosales, V., & Rosales, V. P. (1972). Memories of the Past.

  • Sanmaria, R. (2016). The Ability to Save and Remember Information has its Mystery

  • Sousa, D. A. (2002). How the Brain Learns.

  • Corwin Press.Walker, M. P. (2007). Sleep to Remember.  Mind and Brain, (25), 53-61.