Victor Leborgnes hjärna – ett fall för neurovetenskapen
Victor Leborgnes hjärna är antagligen den mest studerade i neurovetenskapens historia. Den finns fortfarande bevarad på museet Dupuytren i Paris och forskarna har undersökt den tusentals gånger.
Fram tills för några år sedan så fanns det dock väldigt lite information om denna man, vars hjärna har gett oss viktiga upptäckter.
Victor Leborgnes hjärna fanns på museet i över 100 år. Tack vare honom lyckades forskarna identifiera de områden i hjärnan som styr språket.
Ingen vet hur den hamnade där eller om han ens gav sitt samtycke till denna donation.
I vilket fall som helst har vi mycket att tacka honom för.
“Vetenskapen är det stora motgiftet mot entusiasmens och vidskepelsens gift”
-Adam Smith-
Cezary W. Domanski, psykolog och historiker vid Marie Curie-Sklodowska-universitetet i Polen, valde att undersökta historien om Victor Leborgne. Fram tills dess kände man bara till Victors efternamn.
Vad man trodde på den här tiden
Dr. Paul Broca presenterade fallet med Victor Leborgne 1861 vid antropologisamfundet i Paris. Det var ett neurologiskt fynd.
Denna läkare identifierade den exakta regionen i hjärnan där språket uppstod, vilket sedan dess har varit känt som Brocas område.
Broca var inte den första personen som påpekade att språket antagligen kom från frontalloben. Den hjärna som hjälpte honom att bevisa sin teori tillhörde en man som Broca kallade Mr. Leborgne.
Det står inte klart varför han gjorde detta eftersom det inte finns några reservationer rörande patientens information vid den här tiden. Vi vet bara att det var en man som tappade sin förmåga att tala.
Victor Leborgnes historia
En polsk historiker vid namn Domanski påbörjade sin forskning i Paris.
På något sätt lyckades han få dödscertifikatet från en man vid namn Victor Leborgne, som överensstämde med de datum då Dr. Boca framförde sin berömda presentation.
Han började därefter att rekonstruera historiens detaljer.
Victor Leborgne föddes den 21:e Juli 1820 i Moret-Sur-Loing i Frankrike. Hans far var en lärare vid namn Pierre Leborgne och hans mor, Margueritte Savard, var hemmafru. Paret fick sex barn och Victor var det fjärde.
Leborgne drabbades av anfall från tidig ålder. Trots det så levde Victor ett relativt normalt liv. Han arbetade inom skoindustrin, vilket var ett vanligt förekommande yrke i hans stad.
Victor Leborgnes hjärna: Förlust av talförmågan
Allt tyder på Leborgne började drabbas av anfall och att dessa blev alltmer allvarliga. Vid 30 års ålder fick han ett väldigt starkt anfall vilket gjorde att han tappade talförmågan.
Två månader efter att han hade tappat talförmågan hamnade han på sjukhus och stannade där i 21 år fram tills att han dog.
Victor Leborgne uppvisade inte några andra problem utöver sin oförmåga att tala. Han förstod tydligen allt han hörde.
Då han började prata så kunde han dock bara säga “tan”. Vissa trodde att detta hade något att göra med hans yrke.
Efter 10 år började Leborgne visa tecken på att bli sämre. Hans arm och högra ben började försvagas och han såg sämre och hans kognitiva förmågor hade börjat försämras.
Hans depression ledde till at han blev sängliggande i flera år. Därefter stötte han på Dr. Broca.
Då Victor Leborgne dog utförde Broca en obduktion. Detta gjorde att han kunde testa sin hypotes som kom att förändra neurovetenskapen för evigt.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Giménez-Roldán, S. (2017). Una revisión crítica sobre la contribución de Broca a la afasia: desde la prioridad al sombrerero Leborgne.