Aggressivt beteende hos barn: Vad beror det på?
Aggressivt beteende hos barn och andra beteendestörningar är det vanligaste problemet vid konsultationer om psykisk hälsa hos barn och ungdomar. Detta är särskilt signifikant hos pojkar och drabbar mellan 35 och 50 av 100 av dem.
Faktum är att det finns ett fall med en ung man som knivhögg sin mamma för att internetuppkopplingen inte fungerade. Detta är ett särskilt allvarligt fall av aggression på grund av dess konsekvenser. Mildare fall är vanligare men inte nödvändigtvis mindre oroande.
Därför är det oundvikligt att ställa sig frågan om sociala problem kan ligga bakom en ökning av frekvensen och allvaret av antisocialt beteende. Man kan hitta en återspegling av detta allvar i aggressivt beteende i familjesammanhang.
Det är förvånande hur tidigt aggressivt beteende uppträder hos barn på grund av brist på föräldraverktyg för att motverka det. Föräldrar rapporterar att de inte kan kontrollera sina fyra och fem år gamla barn när de attackerar dem verbalt och fysiskt.
Förklaringen till aggressivt beteende hos barn är komplex. Man kan inte enbart söka efter den i specifika orsak-verkan-förhållanden, individuella förhållanden eller familjefaktorer, utan måste ha bredare perspektiv. Den inkluderar makrosociala variabler, grunden för de flesta förebyggande program. Denna analys är faktiskt inte enkel. Det har skett sociala förändringar under de senaste decennierna. Dessa hänvisar till värderingar och föreställningar om pedagogiska stilar. Med andra ord förändringar som kan ha bidragit till att orsaka problemet.
Vad är egentligen barnaggressivitet?
Ordet aggressivitet kommer från latinets “agredi”, som betyder “att attackera”. Att attackera innebär i det här fallet att vara fast besluten att påtvinga en annan person sin vilja, ibland med hot om att orsaka fysisk eller psykisk skada. När det gäller barn är aggressionen oftast direkt, en våldsam handling mot en person. Det kan vara fysiskt och innebära att sparka, knuffa, nypa osv.
Det våldsamma beteendet kan också vara verbalt och manifestera sig som förolämpningar, svordomar och hot. Barn kan också slå på föremål som tillhör dem som motsätter sig deras önskemål.
Utvecklingen av aggression hos barn
Aggressivt beteende och antisocialt beteende är något överlappande, men de är olika problematiker. Men när aggressivt beteende hos barn är ganska stabilt över tid kan man förutsäga framtida antisocialt beteende i tonåren.
Flera faktorer influerar beteendet, inklusive generna. Forskare tror att det finns ett samband mellan serotoninnivåer och aggressivt beteende. De har också funnit interaktioner mellan försummelse från föräldrar och nivåer av monoaminoxidas (MAO-A).
Även andra aspekter influerar aggressivitet hos barn förutom genetiska bestämningsfaktorer. Dessa avser till exempel föräldrar som utövar en mycket hård disciplin, med återkommande våldsinslag. Övergrepp mot unga och barn leder ofta till aggression och asocialt beteende. Observera dock att inte alla misshandlade barn utsätter andra för samma sak när de växer upp.
Det finns också andra faktorer förknippade med aggression såsom moderns ålder, familjens förmåga till social anpassning, uppmärksamhetsbrist, temperament, typen av relation mellan föräldrar och barn, bristande sammanhållning i familjen och inkonsekvens i disciplin och undertryckande, bland annat.
Familjens betydelse för barns aggressiva beteende
Familjen är det sammanhang som har störst inflytande på barn. Således kan interaktionerna mellan föräldrar och barn influera aggressivt beteende, särskilt när det gäller hanteringen av konsekvenserna av sådant beteende. Problemet med detta är att barnen kan generalisera vad de lärt sig om användbarheten av aggression. De kanske på något sätt tror att det faktum att deras föräldrar använder det validerar det som ett instrument för att få vad de vill, även vid interaktioner med dem de älskar.
Typen av disciplin som föräldrar utövar mot sina barn är också viktig. Aggressivt beteende hos barn främjas särskilt av en kombination av avslappnad och kravlös disciplin med fientliga attityder från föräldrarnas sida.
De som alltid gör som barnet vill, och följer dess krav, ger till synes barnet en stor frihetsmarginal. Men deras reaktion är oproportionerlig när barnet gör något som misshagar dem. Denna brist på koherens sätter sitt avtryck på barnet, som desorienterat tenderar att imitera föräldrarnas oproportionerliga beteende när det ogillar något.
Inkonsekvens i föräldrarnas beteende kan leda till aggressivt beteende hos barn
Denna inkonsekvens uppstår när föräldrar är tydliga med att de ogillar aggression och sedan använder det för att straffa ett barn. Föräldrar som sätter stopp för aggression på andra sätt än genom straff, är mindre benägna att uppmuntra aggressiva handlingar hos sin avkomma.
Denna inkongruens kan också uppstå när föräldrarna straffar barnet för att det har slagit ett annat barn medan de ignorerar det och inte straffar barnet vid andra tillfällen. Som du kan se ger de inte konsekventa riktlinjer.
Behandling av aggressivt beteende hos barn
Behandlingen av aggressivt beteende hos barn bygger inte bara på att minska eller eliminera sådant beteende. Man måste också etablera och uppmuntra alternativa beteenden.
Man kan använda flera procedurer för detta ändamål för att kontrollera förstadierna till aggressivt beteende, modellering av icke-aggressivt beteende, minskning av aversiv stimulering och kontroll av konsekvenser.
Dessutom är föräldraskolan (som kan lära föräldrar tekniker för att modifiera sina barns beteende) ett grundläggande element i en strategi som syftar till att eliminera aggressivt beteende.
Som du kan se är aggressivt beteende en oroväckande företeelse. Familjens roll, särskilt föräldrarnas, är avgörande för att hantera dessa beteenden. En specialiserad psykolog kan också vara till stor hjälp för familjer med detta problem.