Barn behöver känslomässiga uttryck för att växa

30 januari, 2019

”Gråt inte”, ”Du är ingen bebis längre” eller ”Du måste morska upp dig” är mycket vanliga uttryck som vuxna använder för att ”trösta” ledsna barn. Det kan verka som om de fungerar för en del barn, åtminstone på kort sikt. På längre sikt leder de emellertid till att barnen håller sina känslor inom sig. Denna tystnad kan få allvarliga följder för deras psykologiska och sociala utveckling. Barn måste få utlopp för känslomässiga uttryck.

Det är farligt att ignorera eller förneka barns känslor. Detta bör man alltså undvika när man försöker främja deras psykiska hälsa. Det kan även påverka utvecklingen av deras relationer med andra. Bara för att de är små betyder detta inte att deras tankar och känslor är oviktiga. Oftast är det faktiskt tvärtom.

Sanningen är att deras värld är precis lika viktig som vår, och detsamma gäller deras känslor och uppfattningar. Det är vårt jobb att ge dem stöd medan de lär känna sig själva. Låt oss ta en närmare titt på den ädla uppgiften som består i att lära barn att uttrycka och förstå sina känslor.

Faran med att undertrycka barns känslomässiga uttryck

Ilska, nedstämdhet och irritation är naturliga reaktioner som barn uppvisar i olika situationer. De kan bero på att de inte förstår vad som händer eller att de inte får något de vill ha. Eller kanske rör det sig bara om ett raseriutbrott. Oavsett anledningen så är detta känslor som förmedlar något mer än bara ”Jag är upprörd”. Det är vår uppgift att förstå vad barnen försöker förmedla.

Om du avvisar ett barns negativa känslomässiga uttryck lär du barnet att drunkna i sin bedrövelse.

Vad vi behöver göra är att tyda våra barns tårar eller ilska och fundera ut vad som ligger bakom. Om vi istället avvisar deras känslor eller bagatelliserar dem förstärker vi bara deras negativa känslor. Dessutom avisar vi dem som personer. Vi kräver att de ska uppföra sig på ett sätt som passar oss men som grundar sig på rädsla och känslomässig avvisning.

Barn måste få uttrycka sina känslor

Om vi undertrycker våra barns känslor kommer de som vuxna inte att kunna hantera emotionellt språk. Detta gäller för dem personligen, såväl som för deras relationer med andra, och det får en negativ effekt på deras hälsa. Det kommer också att begränsa utvecklingen av deras emotionella intelligens. Som psykologen Daniel Coleman påpekar så är förståelse av den egna personen och de egna känslorna hörnstenen för psykisk hälsa. Det är grundvalen för den personliga utvecklingen.

Barns känslomässiga uttryck

Vi har inte så mycket erfarenhet av att lära barn hur de ska identifiera, uttrycka och frigöra sina känslor. Detta gäller särskilt negativa känslor, som ilska, irritation och nedstämdhet. När barn ger yttryck för den här sortens känslor tycker vi i själva verket att de är oartiga, okultiverade eller aggressiva. Om vi inte lär dem att komma i kontakt med sitt emotionella inre kommer de aldrig att lära sig förstå sig själva. Följden blir att de aldrig kommer att kunna hantera sina känslor.

Om vi vill uppfostra våra barn att bli emotionellt intelligenta och välmående måste vi börja med att låta dem uttrycka sina känslor. Gör vi inte detta kommer de att bli mer och mer upprörda tills de börjar uttrycka sig på andra vis. De blir fångar av sina känslor.

Att få uttrycka irritation och nedstämdhet har en förlösande och helande effekt. Det hjälper oss också att gå vidare och få självinsikt. Det är därför som det är så viktigt. Och om barn tidigt får lära sig lämpliga känslomässiga uttryck kommer de att bli psykiskt välmående som vuxna. När vi anstränger oss att ge våra barn en emotionell uppfostran så innebär detta en investering i dem som vuxna. Det får vi inte glömma.

Det är viktigt att kommunicera till barnen att alla känslor är väsentliga.

Hur kan vi hjälpa barn att uttrycka sina känslor?

Det finns många sätt för barn att uttrycka hur de känner sig och kanalisera sin negativa energi. Detta kan vara allt från tårar till processen med att identifiera sina känslor ett steg i taget.

Det viktigaste är att vara medveten om att detta är en nödvändig process för dem. Reagera aldrig med ilska, kritik eller hot. Vi får aldrig förlora kontrollen. Vi måste vara deras stötta när de har det svårt, för de kan inte lösa sina problem på egen hand. Detta gäller särskilt under de allra första levnadsåren. Barn behöver vara i en lugn miljö och inte bland människor som underblåser deras ilska.

Vår attityd gentemot barnen måste utgå från kärlek, lyhördhet och empati. På så sätt kan vi hjälpa dem att fundera ut vad som ger upphov till deras känslor och hur de kan ge utlopp åt dem. Den här sortens process gör också att de lär sig styra sina känslor.

När vi vill lära barn att förstå vilka känslor de upplever kan vi lära dem om de ansiktsuttryck, kroppsrörelser och tonfall som är kopplade till de olika känslorna.

Vi måste utgå från kärlek när vi lär barn hantera sina känslor

En sak man bör undvika är att försöka resonera med barn när de är arga eller uppskärrade. Vi kan föreslå att de uttrycker vad de känner, men att vänta några minuter hjälper dem oftast att lugna ner sig.

Detta är bästa tillfället att föra en dialog. Vi kan uppmuntra dem att ge uttryck för allt de känner och behöver för att må bättre. Det är också viktigt att vi får dem att förstå att de när de uttrycker sig har möjligheten att tänka och agera på ett passande sätt. Tumregeln är att inte förolämpa eller såra någon annan.

Trafikljustekniken

En populär teknik för att lära barn om känslomässiga uttryck är trafikljustekniken. Syftet är att få barnen att associera trafikljusets färger med sina känslor och beteenden. För att göra detta ritar man upp ett trafikljus och förklarar följande:

  • Rött ljus. Vi förknippar den här färgen med att stoppa. Så när du känner dig arg eller nervös, eller du vill skrika eller slåss, kom ihåg att det röda ljuset slås på och du måste stoppa. Det är som om du vore en bilförare och stoppar vid ett trafikljus. Meddelandet är: ”Stoppa! Lugna ned dig och tänk efter.”
  • Gult ljus. Den här färgen betyder att du måste stoppa och tänka efter så att du kan fundera ut vad problemet är och vad du känner. Du kan berätta för barnen att när ljuset är gult så stoppar föraren för att fundera, söka efter lösningar och göra sig redo att köra vidare. Här kan du säga: ”Tänk på lösningar och konsekvenser.”
  • Grönt ljus. Det här ljuset betyder att du kan fortsätta. Välj den bästa lösningen och se till att du verkställer den. Det meddelande som hjälper barn i de här situationerna är: ”Se till att använda den bästa lösningen.”

Rita för att uttrycka sig

En annan teknik som brukar fungera när barn är upprörda är att be dem göra en teckning av sin ilska. Prata därefter om allt de behöver. Be dem till sist att riva sönder teckningen. Detta är ett symboliskt sätt för dem att bli kvitt ilskan efter att de har kommunicerat den.

De kan också räkna till tio, sitta i ensamhet en liten stund eller ta ett djupt andetag. Reflektera därefter tillsammans över vad som fick dem att känna sig som de gjorde. Prata om hur de kan kanalisera sina känslor och hur de kan lösa sina problem. Den sista etappen uppmuntrar till medvetenhet, känslomässiga uttryck och ansvar.

Leende flicka bland solrosor

Som vi ser kan barn uttrycka och ventilera sina negativa känslor. Problemet är ofta att de inte vet hur de ska göra det. Vår uppgift är att hjälpa dem att uttrycka sina känslor genom att ge dem en positiv emotionell uppfostran som bygger på förståelse och kärlek.

  • Hantler, A. M. (1995). Express yourself! Health Education. https://doi.org/10.1108/09654289510084144
  • Tichon, J. G. (2015). Exploring how children express feelings and emotions in an online support group. Computers in Human Behavior. https://doi.org/10.1016/j.chb.2015.07.013