De tre bästa sätten att berömma sina barn

Barn utvecklar tolerans mot beröm och kräver ständigt ökande doser. Så hur ska du agera för att inte berömma dina barn för mycket?
De tre bästa sätten att berömma sina barn
Sara Clemente

Granskad och godkänd av psykologen och journalisten Sara Clemente.

Skriven av Redaktionen

Senaste uppdateringen: 20 december, 2022

Att berömma sina barn kan vara riskfyllt. Att säga saker som “Du är så smart!” eller “Du är så kreativ!” kan ibland vara till hjälp, medan det i andra sammanhang faktiskt kan vara skadligt. Hur kommer det sig?

När dina småttingar utför en bedrift eller visar en social färdighet, som att ta på sig sina skor själva, berömmer du dem omedelbart för deras prestation. Bravo! De har uppnått något och du belönar dem verbalt. Faktum är dock att beröm ofta hoppar ur munnen på dig utan att du ens tänker efter.

Berömma sina barn: Ett tveeggat svärd

Dina barn har gjort kopplingen handling=beröm. Av denna anledning kommer de med största sannolikhet att upprepa sin prestation bara för att få beröm igen.

Forskningsstudier som denna menar att det är ganska tydligt att användningen av beröm bara motiverar barn att eftersträva mer beröm. När beröm sätter etiketter på barn (till exempel “Du är så smart”), är det därför lätt hänt att de fokuserar på att bibehålla denna uppfattning över tid, istället för att vara intresserade av sina prestationer eller sin inlärningsprocess.

Psykologen Alonso Tapia menar att det att bara använda beröm “kan uppfattas som en form av kontroll, så intresset för uppgiften minskar”. Det kan med andra ord leda till att dina barn slutar ställa frågor eller att de minskar sitt engagemang. Kort sagt, om du försöker förstärka dina barns beteende genom att tala om för dem att de är extremt smarta, kan du hindra dem från att visa i sig motiverade beteenden.

Hur ska du då berömma dina barn för att göra dem genuint motiverade? Följande tre strategier kan definitivt vara en väg till framgång.

Beröm processen, inte personen

Hur du berömmer dina barn kan påverka deras tänkande och i sin tur deras benägenhet att anta utmaningar, hålla ut och lyckas akademiskt. Enligt en forskningsstudie finns det två specifika tänkesätt: fast tänkesätt och tillväxttänk.

  1. Barn med fast tänkesätt tror att saker som intelligens, karaktär och kreativ förmåga är medfödda och oföränderliga. Oavsett hur hårt de studerar eller hur mycket de anstränger sig, har de med andra ord i stort sett samma kort på hand som de hade när de föddes. Eftersom de tror att deras potential är begränsad undviker de utmaningar som testar deras förmågor. Den här typen av tankar kan lätt bli orsaker till misslyckanden i skolan eller socialt tillbakadragande.
  2. Barn med tillväxttänk ser på hjärnan som en muskel som kan tränas och vet att dess förmågor kan förbättras genom övning, ansträngning och engagemang. Dessa barn anser att deras förmågor vid födseln är som frön och att deras tillväxt kommer att vara starkt betingad av hur de tas om hand.

Skillnaden i tänkande har påvisats med ett experiment där fyraåringar ombads lägga ett pussel. De fick välja mellan att återvända till ett enkelt pussel de tidigare hade slutfört eller prova på ett mer utmanande.

Barn med fast tänkesätt bestämde sig för att göra om det enklare pusslet och på så sätt hävda sina befintliga förmågor. Å andra sidan undrade barn med tillväxttänk varför någon skulle lägga samma pussel igen om det fanns möjlighet att lägga ett nytt?

Barnen med tillväxttänk valde därför att ta sig an de svårare pusslen. Faktum är att dessa barn var benägna att fortsätta testa sina förmågor snarare än att försöka höja självförtroendet genom att lägga pussel som de redan vuxit ifrån.

Vill du odla ett tillväxttänk hos dina barn?

Om så är fallet ska du istället för att berömma dem, berömma processen:

  1. Beröm deras strategi. T.ex. “Du har hittat ett riktigt bra sätt att göra det på”.
  2. Beröm med specificitet. T.ex. “Du har verkligen koll på division”.
  3. Beröm för deras insats. T.ex. “Jag kan konstatera att du har tränat”.

Var realistisk

En annan grupp forskare, ledda av psykologen Wulf-Uwe Meyer, genomförde en serie experiment med barn under sju år, som tog emot beröm av nominellt värde. Forskarna verifierade hur barn äldre än 12 år bedömde de berömmande orden för att avslöja sanningen. De jämförde med andra ord sin uppfattning om värdet av sitt arbete och typen av beröm de fick.

Studierna av Meyer et al upptäckte att barn som såg en skillnad mellan deras uppfattning och lärarens uppfattning tog berömmet som ett tecken på att läraren tyckte att de saknade förmåga och behövde ett extra lyft. Å andra sidan visade studien att beröm togs som mer uppriktigt när läraren också delgav en del kritik mot det arbete de hade gjort.

Prova detta:

  • Var uppriktig. Ett av de största misstagen du kan göra som förälder är att anta att dina barn inte är tillräckligt kunniga för att upptäcka avsikterna bakom ditt beröm. Till exempel kanske du tror att du uppmuntrar ett barn genom att berömma dåliga resultat. Men det har visat sig att barn kan uppfatta oäkta beröm som ett tecken på misslyckande. Ge autentiskt beröm för verkliga prestationer.

Sluta berömma dina barn helt och hållet

En imponerande mängd studier visar att beröm kan vara direkt nedslående. Mary Budd Rowe genomförde en nyskapande forskningsstudie på detta tema. Hon visade att en grupp grundskoleelever som mottog överdådigt hyllande av lärarna, började svara på frågor med en mer trevande ton (“Är svaret sju?”). När läraren svarade nej tog eleverna tillbaka sitt svarsförslag.

I en annan studie, utförd av Joan Grusec och Leon Kuczynski, började barn i åldrarna åtta till nio år, ofta generöst berömda, att agera mindre generöst på en daglig basis med sina kamrater. Faktum är att varje gång barnen hörde “Jag är så stolt över dig för att du hjälpte till eller delade med dig”, uppvisade de färre hjälpande och delande beteenden. Därför minskade intensiteten i samarbetsimpulsen och skapade motsatt effekt till den önskade.

Barn utvecklar tolerans mot beröm och kräver ständigt ökande doser. Så fort föräldrar och lärare slutar ge beröm kan barn tappa intresset för sin aktivitet.

När uppmärksamheten väl har dragits tillbaka slutar många barn att öva på uppgiften som hade förstärkts med uttryckligt erkännande. Deras tendens att uppvisa ett visst beteende försvinner om det är betingat av hoppet om förstärkning. När denna försvinner så försvinner också beteendet.

Med allt detta i åtanke, vad ska du då göra istället om du vill vara lite mer sparsam med ditt beröm?

Observera och kommentera

Istället för att berömma, ska du försöka att observera och kommentera. Till exempel “Du har målat klart!” Sådana kommentarer erkänner dina barns ansträngning och uppmuntrar dem att vara stolta över sina prestationer. Om ditt barn ritar en bild, ska du inte döma det när du säger vad du tycker om den. Säg till exempel inte “De där molnen är för stora!” eller “Är du säker på att du borde ha använt så mycket blått?”

I slutet av dagen vill du att dina barn ska känna sig uppmuntrade och motiverade. Du måste erkänna deras triumfer, för du är verkligen stolt över dem. Att ändra vanor kräver lite ansträngning, men börja med att fortsätta säga “Bra jobbat” till dina barn samtidigt som du försöker variera dig med andra former av beröm också.


Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.