Biverkningar av psykoterapi
Psykoterapi anses av många vara en intervention som inte har några oönskade biverkningar. Om vi skulle be människor att jämföra de biverkningar de förväntar sig av en terapeutisk intervention med de av en farmakologisk intervention, skulle de sannolikt uttrycka denna åsikt.
Forskning visar dock att psykologisk intervention ofta kan ha påtagliga negativa biverkningar. Dessutom är detta enligt förväntan eftersom de flesta effektiva interventioner tenderar att ha en del negativa effekter.
Uppfattningen att psykoterapi inte har några biverkningar
Vissa faktorer kan förklara varför vi tenderar att tro att psykoterapi inte har några biverkningar. Med det sagt är antalet forskningsstudier på området relativt få.
Bland skälen till denna uppfattning finns det faktum att terapeuterna styr de psykologiska interventionerna. Därför ses de som ansvariga för eventuella negativa effekter av dem. Detta betyder att deras uppfattningar är partiska. Faktum är att de tenderar att vara mer intresserade av de önskade effekterna än de negativa.
Farmakologisk intervention fokuserar endast på symtom. Psykologisk intervention fokuserar tvärtom på både symtom och sammanhang. Detta ytterligare element skulle kunna generera ett större antal negativa biverkningar (Linden, 2014).
Slutligen finns det oenighet kring begreppet negativa psykoterapeutiska effekter. Dessutom finns det svårigheter när det kommer till att skilja mellan en negativ effekt och frånvaron av en positiv effekt (eller terapeutiskt misslyckande) efter tillämpningen av en psykologisk intervention.
“Dessutom finns det inga allmänt accepterade instrument tillgängliga för att bedöma biverkningar av psykoterapi.”
-Michael Linden-
Biverkningar av psykoterapi
När det gäller skadliga psykoterapeutiska effekter kan sekundära effekter avse sådana som uppstår när interventionen genomförs och som utgör ett problem, både för individen och dennes omgivning.
Man bör komma ihåg att det faktum att biverkningar förekommer inte betyder att interventionen är negativ. I själva verket, för att dra en parallell till biologiska behandlingar, kan en patient som lider av en sjukdom ordineras ett antibiotikum. Till slut blir personen botad. Men denne har också upplevt en negativ biverkning i form av diarré.
“En tillfredsställande behandling ger sekundära effekter, medan en dålig behandling ger effekter av felbehandling, en differentiering som är väsentlig.”
-Michael Linden-
Några möjliga effekter
I en annan mening är det intressant att utvärdera hur dessa negativa psykoterapeutiska effekter uppstår och hur de påverkar. Utvärderingen av återverkningen på klinisk nivå bör göras i topografiska termer. Detta innebär att man väger in hur intensiva effekterna är, hur länge de varar och hur de förändrar individen. Bland dessa biverkningar (Linden, 2014) finns:
- Uppkomst av nya, tidigare obefintliga, symtom.
- Förvärrande av redan existerande symtom.
- Avsaknad av förbättring eller större svårighetsgrad av det kliniska tillståndet.
- Överdriven temporalitet av interventionen.
- Bristande eller dålig följsamhet gällande psykoterapeutiska uppgifter.
- Frånvaro av en stabil terapeutisk sammankoppling.
- En överdriven terapeutisk sammankoppling. Detta kan vara ett tecken på beroende.
- Obehag i familjen eller ett socioprofessionellt sammanhang.
- Uppkomsten av beteenden relaterade till stigma.
Det finns för närvarande få forskningsstudier som specifikt kartlagt biverkningarna av psykoterapeutiska interventioner. Vi ska dock ta en titt på några möjligen relevanta data.
Ett förhållningssätt till psykoterapins biverkningar
När det gäller kognitiv beteendeterapi (KBT) tillämpad på trauma kan upp till tre möjliga effekter betraktas som biverkningar (Linden, 2014). Till exempel rädsla för miljöer utan ljus eller mörker, och urinering eller tarmtömning på olämpliga ställen. Detta är känt som enures respektive enkopres.
I ett fall, när han intervenerade i Tourettes syndrom, fann Piacentini (2015) upp till 200 biverkningar av behandlingen. De inkluderade ben- och nackskador och blåmärken. Men det är fortfarande oklart om dessa biverkningar uppstod från själva sjukdomen eller som en konsekvens av interventionen.
Självklart är det viktigt att införliva variabeln negativa psykoterapeutiska effekter i all framtida forskning om kostnadseffektiviteten av behandlingar. Faktum är att det förväntas att de förekommer hos nästan 20 av 100 patienter som får psykoterapi (Linden, 2014).
“Det bör vara obligatoriskt att alla kontrollerade kliniska studier som undersöker psykoterapi noggrant analyserar biverkningar.”
-Michael Linden-
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
-
LINDEN, M., & SCHERMULY-HAUPT, L. U. I. S. E. (2014). Definición, evaluación y frecuencia de efectos secundarios de la psicoterapia. WPA, 306.
-
Barilá, L. C., Bunge, E., & Biglieri, R. R. Efectos adversos en psicoterapia. Veinte años de Encuentros.
-
Piacentini, J., Woods, D. W., Scahill, L., Wilhelm, S., Peterson, A. L., Chang, S., … & Walkup, J. T. (2010). Behavior therapy for children with Tourette disorder: a randomized controlled trial. Jama, 303(19), 1929-1937.
-
Deblinger, E., Mannarino, A. P., Cohen, J. A., Runyon, M. K., & Steer, R. A. (2011). Trauma‐focused cognitive behavioral therapy for children: impact of the trauma narrative and treatment length. Depression and anxiety, 28(1), 67-75.