Depressionens nedåtgående spiral

· 23 april, 2016

Att vara deprimerad är mycket mer än att känna sig ledsen och vilja gråta. Vi säger ofta att vi är deprimerade när något stressigt inträffat i våra liv eller när en svår situation inträffar, men efter en normal period av adaptiv nedstämdhet kan vi komma över det och fortsätta med våra liv som vanligt.

Om vi å andra sidan inte kan göra det, inte vet hur vi ska göra eller om vi inte har resurserna att övervinna situationen ifråga, oavsett om den är av stor vikt eller inte, kan vi falla ner i depressionens klor.

Depressionens karaktär är stor nedstämdhet och en distinkt förlust av intresse för de saker som tidigare gav oss njutning. Förmågan att njuta av saker förloras tillsammans med all önskan att göra något, vilket resulterar i en beteendehämning. På en psykologisk nivå kan vi känna oss väldigt trötta, drabbas av sömnlöshet och tappa vår sexualdrift.

Men varför blir vi inte alla deprimerade? Även när två situationer är lika stressiga – varför reagerar vi inte på samma sätt?

Det är uppenbart att våra sinnen spelar en viktig roll i dessa skillnader. För att en person ska bli deprimerad måste dennes subjektiva tolkning av livssituationen vara involverad.

Låt oss vara realistiska: det finns väldigt svåra situationer i livet som skulle påverka vilken person som helst på ett omfattande sätt. Men detta till trots kommer våra tankar och vår tro i slutänden slå fast huruvida vi blir deprimerade eller håller våra huvuden över ytan.

Detta är goda nyheter. Det är möjligt att en situation kan förbli olöst och oförändrad, men vi kan nästan alltid ändra våra tankar, vilket är anledningen till varför vi från denna synvinkel kan säga att vi har spelrum och tillräcklig kontroll.

Hur blir vi deprimerade?

För ett antal år sedan trodde man att depression var en psykisk sjukdom som grundades i brist på en serie neurotransmittorer i vår hjärna som fastslog vårt humör. Det är sant att kemiska substanser såsom serotonin har ett visst inflytande, men detta är inte den enda faktor som spelar in, vilket är anledningen till att läkemedelsbehandlingar ofta misslyckas.

För att en person ska bli deprimerad måste vitala förändringar ske i dennes omgivning. Ibland talar man om en brist på ”förstärkare”; alltså att personen förlorar något denne fann väldigt dyrbart och värdefullt, såsom en partner eller ett jobb.

När personer som drabbas av sådana situationer inte konfronterar dem korrekt börjar de känna sig överväldigade och väldigt ledsna, varpå de låter sina sinnen fyllas med negativa tankar om sig själva, världen och framtiden. Logiskt sett är det sista du vill göra när du känner dig så ledsen att gå ut, interagera med personer, göra saker du gillar eller rensa sinnet; istället kommer du välja att låsa in dig i hemmet, inte göra någonting eller bara ligga i sängen.

Detta är depressionens sätt att lura och föra in oss i sin spiral, som är svår att fly ifrån om vi inte är medvetna om vikten av våra tankar, känslor och handlingar.

Den onda cirkeln kan summeras på följande sätt: en person har tankar om sig själv såsom ”Jag är helt värdelös”, om världen såsom ”Människor är onda och du kan inte lita på någon” och om framtiden såsom ”Jag kommer aldrig hitta ett bra jobb eller bli framgångsrik”. Dessa tankar får oss att må eländigt, och känna hopplöshet och sorg, vilket leder till att vi tappar intresse för nästan allt.

Genom att inte göra något, inte gå ut, inte söka jobb och inte träffa eller interagera med andra människor, bekräftar vi våra egna tankar. ”Jag är helt värdelös” bekräftar just detta när vi ligger i sängen utan att vilja göra något. Vidare kan denna attityd leda till en större förlust av förstärkare än den inledande förlusten.

Personer som till exempel förlorar sin partner förlorar en av sina huvudsakliga förstärkare. Men de förlorar inte bara sin partner, utan även tillfällena att gå ut och äta middag med den personen, att krama denne etc., och dessa är också förstärkare. Deras sorg är så stor att det sista de vill göra är något njutbart, att gå ut, att träffa nya personer, spendera tid med att göra något…

Det är här felet ligger, för utöver att förlora sin partner förlorar de nu chansen att träffa andra människor, att ha roligt när de gör nya saker, att hitta ett jobb… vilket betyder fler och fler förluster.

Depressionens onda cirkel kan när som helst kapas för att fly från det depressiva stadiet, och det enda sättet att göra detta på är att bli aktiv, göra saker som kräver stor ansträngning och som man i slutänden njuter av. Och det är här ”Jag känner inte för det” och ”jag kan inte” kommer fram. Du kanske inte gillar det, men du måste inte känna för att gå ut och göra saker; du måste bara få dig själv att göra dem.

Det finns ingen anledning till att motivation måste komma innan handling; snarare kommer motivation av sig själv efter handlingen, och önskan att göra saker kommer komma tillbaka i starkare form.

Kognitivt arbete är också väldigt viktigt, men bör genomföras i en senare fas vid starten av beteendeaktivering. Deprimerade personer ser världen i svart och tolkar verkligheten på ett dysfunktionellt sätt.

Kognitiv omstrukturering kommer vara den valda tekniken, vilken möjliggör för personen i depressionens klor att lära sig identifiera sina automatiska negativa tankar, att utvärdera sin användbarhet och sanning samt att ändra dem till att bli mer realistiska och adaptiva. Denna teknik genomförs genom att ställa sig själv diverse frågor i syfte att utvärdera huruvida ens egna tankar reflekterar objektiv verklighet eller vägleds av subjektiva tolkningar.

Lösningen finns inom räckhåll. Låt inte din lycka bero på dina omgivningar eller situationer; hur hemskt det än verkar har du förmågan att gå vinnande ur striden om du vill. Även om du tror att du nått botten och inte kan göra något så kan du det. Sätt igång och visa dig själv att livet väntar på dig med vidöppna armar.

”Du har i stort konstruerat din depression. Den gavs inte till dig. Därför kan du dekonstruera den.”

Albert Ellis