Divergent tänkande: hur utvecklar man det?

· 18 februari, 2019

Divergent tänkande, eller lateralt tänkande, handlar om att skapa flera kreativa lösningar för samma problem. Det är ett spontant, icke-lineärt, mentalt tillvägagångssätt som baseras på nyfikenhet. Faktum är att det är en typ av tänkande som är väldigt vanligt hos barn, där glädjen, fantasin och ett fräscht perspektiv gör att man resonerar mer fritt.

Divergent tänkande är viktigt i dagens moderna värld. I ett samhälle som är vant vid att härma liknande färdigheter så kommer man till en punkt där stora företag börjar uppskatta andra förmågor. Andra dimensioner som för med sig kreativitet och vitalitet till deras projekt. En person som kan erbjuda innovation och kreativitet kan därför bli en attraktiv kandidat.

Våra skolor och universitet prioriterar dock fortfarande ett väldigt konvergent typ av tänkande i deras metodologi. På 60-talet definierade J.O. Guilford konvergent och divergent tänkande.

”Kreativiteten är intelligensen som har kul.”
Albert Einstein

Även då Guilford betonade vikten av att träna barn i divergent tänkande så har utbildningsinstitutionerna inte uppmärksammat detta. De har prioriterat en typ av reflektion (eller snarare brist) där studenten måste använda ett lineärt tänkande, regler och strukturerade processer för att hitta ”rätt” lösning.

Denna strategi är många gånger användbar och nödvändigt, men det riktiga livet är komplext och dynamiskt och det är orealistiskt att tro att problem bara har en lösning. Vi bör därför lära oss hur man använder riktigt divergent tänkande.

Många utbildningscenter uppmanar sina studenter till att göra mer än att hitta det rätta svaret. Målet är att kunna skapa nya frågor.

Målning av kvinnas ansikte.

Divergent tänkande och psykologiska processer

Innan vi fortsätter så hade det varit bra att klargöra en sak. Det finns inte ett tankesätt som är bättre än ett annat. Konvergent tänkande är användbart och nödvändigt vid många tillfällen. Det riktiga problemet är dock att vi har blivit ”tränade” till att bara tänka på detta sätt. Vi har satt spontaniteten och kreativiteten åt sidan.

I många av de kurser där studenterna tränades i divergent tänkande fick de svara på följande typ av frågor:

  • Vad kan du göra för saker med en tegelsten och en penna? Vilka användningar kan du komma fram till om vi gav dig en tandborste och en tandpetare?

I början kan det vara svårt att koma på något. Vissa personer kan dock komma fram till multipla svar och kreativa idéer eftersom de är bra på det som Edward de Bono kallar för ”lateralt tänkande”. För att förstå lite bättre hur detta fungerar så ska vi nu titta på vilka psykologiska processer som uppstår.

Händer som ramar in ett fält.

Semantiska nätverk

Divergent tänkande är förmågan att hitta relationer mellan idéer, koncept och processer som vid första anblicken verkar vara väldigt olika. Psykologer som är experter inom kreativitet menar att folk har olika mentala associeringsnätverk:

  • Personer med ”djupa” semantiska nätverk styrs mer av logik och lineärt tänkande.
  • Personer med ”platta” semantiska nätverk har mentala nätverk som är mycket mer anslutna. Med andra ord relaterar de ibland två saker till varandra som inte verka stämma, men andra nätverk bidrar och resultatet blir en genialisk idé.

Den högra och den vänstra hjärnan

Vi har alla hört om hur den högra halvan av hjärnan är den kreativa sidan och att den vänstra är den logiska. Enligt denna teori kommer de personer som använder divergent eller lateralt tänkande använda mer av den högra hemisfären. Vi måste vara försiktiga med denna typ av generaliseringar rörande den cerebrala dominansen, för det är egentligen en väldigt nyanserad process.

Vi kan inte se hjärnan som en entitet med klart separerade områden. Faktum är att då vi skapar en idé, oavsett om den är genialisk, konservativ, logisk eller väldigt kreativ så använder vi hela hjärnan. Tricket är att veta hur man ansluter en idé till en annan. De mest genialiska personerna använder trädliknande tankeprocesser. Med andra ord skapar de anslutningar i båda sidorna av hjärnan, inte bara en av dem.

Havsliv i glödlampa.

Hur kan jag träna mig själv i divergent tänkande?

Som tidigare sagt kan alla av oss, oavsett ålder, praktisera och förbättra det divergenta tänkandet. För att göra detta så kommer vi fokusera på fyra områden:

  • Flyt: förmågan att producera ett stort antal idéer.
  • Flexibilitet: förmågan att skapa en bred variation av idéer baserat på olika kunskapsfält.
  • Originalitet: förmågan att skapa innovativa idéer.
  • Utveckling: förmågan att förbättra våra idéer för att göra dem mer sofistikerade.

Här är fyra sätt att förbättra ovanstående områden:

Synektiska övingar

”Synektik” är en term som myntades av psykologen William J. J. Gordon. Det handlar om att hitta kopplingar och relationer mellan koncept, föremål och idéer som verkar vara orelaterade. Denna övning tar mycket mentalt arbete. Vi kan göra det dagligen genom att välja koncepten själva. Exempelvis:

  • Vad kan jag göra med en klämma och en sked?
  • Vad kan det finnas för relation mellan Limpopo-floden i Afrika och Baikalsjön i Sibirien.

Skutt-tekniken

Skutt-teknikern är en annan kreativ idéutvecklande strategi som utvecklats av Bob Eberle. Den är väldigt användbar för att skapa något innovativt och för att träna sig i divergent tänkande. Låt oss exempelvis säga att vi har kommit på en idé inom arbetet. Då vi har den där ”idén” kommer vi köra den genom ett antal ”filter”.

  1. Byt ut ett element av den där idén mot en annan. (Vad kan vi ändra på när det gäller hur vi har roligt? Och hur vi arbetar?)
  2. Kombinera nu allt. (Vad kan folk göra för att bli mindre stressade på andra arbetsplatser?)
  3. Modifiera det (Hur kan vi arbeta utan att bli stressade?)
  4. Ge det till andra (Vad finns det på jobbet som jag kan göra på ett roligare sätt?)
  5. Ta bort något (Tänk om du gick till jobbet lite tidigare och använde dagen bättre?)
  6. Reformera det (Vad hade hänt om jag vågade…?)
Kvinna omgiven av moln.

Divergent tänkande och ditt humör

Psykologen Nina Liebermans forskning i den väldigt intressanta boken Playfulness: Its Relatonship to Imagination and Creativity har något väldigt relevant att bidra med i den här diskussionen. Divergent tänkande går hand i hand med glädje, optimism och inre välmående. Att ha bra relationer, vara utvilad och inte känna pressad eller ha ångest och stress gör att vägarna öppnas för ditt divergenta tänkande.

Vi lever väldigt aktiva liv, och vi missunnar där dessa värdefulla dimensioner. Vi kan därmed också slå fast att denna typ av tänkande uppstår då man har en viss attityd mot livet: fri, glad, och öppen för nya erfarenheter…