En beteendemodell för depression

Depression är en sjukdom som påverkar sinnet, men i de flesta fall utvecklas det till en serie med externa händelser som bibehålls genom vissa beteendemönster som reserverar en plats för sig själva i en persons liv. Även om den kognitiva delen är viktig så kommer vi i denna artikel att fokusera oss på huvudtyperna av beteendeterapier och logiken bakom hur de fungerar. Vi ska titta på en beteendemodell för depression.

Det kan vara logiskt, till en viss gräns, för personer att söka “djupare och mer filosofiska” förklaringar på deras emotionella åkomma. Förklaringar som refererar mer till komplexa anledningar kan vara väldigt lockande.

Högt emotionella och bokstavliga historier verkar ge en mer attraktiv och poetisk twist till deras lidande, även om de inte vet hur de ska lösa något alls. Enklare, mer konkreta förklaringar till deras smärta är för kalla.

Därför har psykologer en professionell och akademisk skyldighet att introducera folk för beteendebehandlingar, även om de inte får många konferenser eller drar till sig en större publik.

För om man är noggrann inom psykologin så finns det terapeutiskt hopp för miljontals människor. Vidare är det bra om man vet hur depression kan förklaras av beteendevetenskap och hur man väljer en psykolog som specialiserar sig på detta för att hjälpa folk att klart och tydligt hitta lösningar på sina problem.

Ledsamhet som kommer från livserfarenheter

Att ge en detaljerad förklaring för beteendevetenskapsmetoden kommer inte att hjälpa oss. Men det är viktigt att iallafall ge en generell idé. Så vi kommer nu att försöka förklara hur man kan förstå depression genom beteendevetenskap.

“Vilket är det tydligaste symtomet på depression?”, kanske du frågar dig. Ledsamhet är utan tvekan det symtom som blivit mest associerat med depression. Denna idé är inte helt felaktig, men det är viktigt att man förklarar den mer utförligt. Från ett brett perspektiv säger beteendevetenskapen att ledsamhet är en produkt av erfarenheter.

Den utesluter inte att det finns individuella skillnader när det kommer till att hantera svårigheter, både på den kognitiva och biologiska nivån, men för det mesta finns det grundläggande skillnader som även kommer från miljöfaktorer. Om detta inte vore fallet så skulle ansvaret för att gräva djupare in i dessa skillnader inte falla på psykologen, utan snarare en läkare som utforskar organiska orsaker.

Allt är relaterat, även om du inte vet hur man noterar det

Det är ibland nästan omöjligt att tro att de värsta psykologiska problemen kan komma från ett vagt nätverk av stimuli och associerade svar, men det är så det är. Det sätt som människor tolkar stimuli på bestäms även av deras reaktion på tidigare liknande erfarenheter.

En serie katastrofala händelser med katastrofala tolkningar kan därför förändra en persons liv för alltid. Beteendevetenskapen försöker identifiera det där nätverket med katastrofala associationer för att hitta alternativa beteenden som kan lindra lidandet.

Låt oss titta på ett exempel. Tänk dig att ett barn vill äta hela chokladkakan som ligger framför det. Barnet försöker att ta den, men dess beteende hindras av en vuxen. Barnet kan då reagera med ilska. Om den vuxne svarar på beteendet genom att ge barnet vad det vill ha så kommer detta beteende att bli förstärkt.

Detta är vad som är känt som en negativ förstärkningsfälla eftersom problemet undviks för tillfället, men det förstärks så det har större möjlighet att hända igen i framtiden. Att gå fram på detta sätt kommer att leda till svårare beteenden i framtiden, som oförmågan att tolerera frustration eller det omedelbara sökandet efter nöje.

En beteendemodell för depression: Klassiska teorier inom beteendevetenskap som förklarar tillståndet

Med ovanstående i åtanke, låt oss nu titta på några av de mest relevanta teorierna, som inte bara rör rent kognitiva faktorer.

Skinner sade att humörproblem orsakas av en reducering i frekvensen av beteenden. Här är tre av de mest representativa teorierna som utvecklar denna idé:

Fersters funktionella analys av depression

Denna modell föreslår att humörproblem kan förklaras genom den reducerade frekvensen av positivt förstärkta beteenden som kontrollerar personens miljö. Ursprunget är inte bara frånvaron av förstärkare, utan även närvaron av undvikande beteenden som upprätthåller ett väldigt markerat mönster av beteendehämningar.

Costellos teori är en beteendemodell för depression som talar om ineffektiva förstärkare

Denna modell förklarar att istället för att det råder en brist på förstärkare i miljön så har förstärkarna slutat vara effektiva, oavsett om detta är p.g.a. interna förändringar hos individen eller förlusten av en förstärkare i en kedja av beteenden.

För att gå tillbaka till det föregående exemplet så tänk dig ett barn som har förlorat sitt smaksinne p.g.a. en sjukdom, eller ett barn som inte vill äta sin mat eftersom det inte har fått den av en viss person. Denna reducering i förstärkarens effektivitet kommer att leda till ett ointresse för den omgivande miljön.

Lewinsohns teori är en beteendemodell för depression som fokuserar på en brist på association

Denna modell säger att det råder en brist på association mellan positiva förstärkare och beteenden. Han poängterar att olika anledningar kan förklara varför positiva förstärkare inte är associerade med lämpliga beteenden.

Det kan exempelvis vara så att miljön inte erbjuder tillräcklig förstärkning eller att personen inte har tillräckliga färdigheter för att ta emot den nödvändiga förstärkningen. Denna teori förklarar även hur depression förstärks genom social uppmärksamhet å ena sidan och socialt undvikande å andra sidan.

Nya beteendeperspektiv rörande depression: introduceringen av kognitiva variabler

Vi har i stora drag gått igenom de tillvägagångssätt som främjar beteendevetenskap som en förklaring för depression, men idag så har dessa teorier blivit berikade av olika utvecklingar och tillägget av fler kognitiva faktorer. Bland dem hittar vi Rehms teori för självkontroll och Lewinsohns teori för självmedvetenhet.

Rehms självkontrollsteori integrerar element från de teorier som föreslagits av Beck, Lewinsohn och Seligman. Det anses vare en diates-stress-modell av individen och förstår depression som en brist på association mellan externa förstärkare och kontrollen av personens egna beteende.

Lewinsohns teori för självmedvetenhet poängterar miljöfaktorer som anledningen till depression, men säger även att en ökning av personens självmedvetenhet av dennes egen oförmåga att hantera saker kan orsaka ännu mer oro i livet.