Faran med narcissister som tror de vet mer än experter

24 augusti, 2020
I dessa svåra tider är det sista vi behöver narcissister som ifrågasätter all information och alla fakta och som påtvingar andra sin intellektuella och moraliska överlägsenhet. Det som mer än något hjälper oss just nu är enighet och harmoni, inte själviskhet.

Det finns något som aldrig ändrar sig: narcissister som tror att de vet mer än experter. Detta är ett fenomen som vi observerar allt mer dessa dagar. För plötsligt tycks så många av dem ha blivit experter inom alla tänkbara vetenskapliga fält: medicin, vårdvetenskap, virologi, politik, ekonomi och geostrategi.

Narcissister är personer som det inte går att diskutera med utan att de ska försöka bevisa att de är överlägsna och att alla hypoteser de lägger fram är obestridliga. Teorier som naturligtvis är vattentäta!

Alfred Adler, den individuella psykologins grundare, studerade den här personlighetstypen på djupet. Dr. Heinz Ludwig Ansbacher, en känd österrikisk psykoterapeut, utförde en del forskning varigenom han varnade för att narcissister utgjorde samhällets mest negativa sida. Långt ifrån att främja mänsklighetens utveckling lägger de hinder i vägen med sin egocentrism.

Om vi ser på dagsläget märker vi hur oinformerade figurer låter påskina att de vet vad som är sant. Men istället för att komma med konstruktiva förslag ägnar de all tid åt att framföra kritik. Närhelst de konfronteras med bevis är de snabba med att förvränga dessa. På så sätt ger de näring åt dispyter, misstro och även rädsla.

Under svåra tider behöver vi framför allt människor som kan skapa allianser och enighet, så att idéer och ömsesidiga samarbeten frodas.

Narcissister är inte öppna för andras idéer

Narcissister som tror att de vet mer experter: varför uppträder de som de gör?

När man har att göra med narcissister som tror att de vet mer än experter leder det bara till motsättningar. Om vi låter folks egon styra alla konversationer, alla situationer och alla dagliga interaktioner blir resultatet bara utmattning.

Detta är något vi ser mer än någonsin i dag. På sociala medier finns det människor som ifrågasätter nästan allt de hör, även om det kommer från väl underbyggda och pålitliga källor.

Givetvis bör vi ha en kritisk inställning och inte tro på allt vi hör. Men det kan gå så långt att ljuset nästan försvinner i dimman.

De som tror att de vet allt tillbakavisar denna information utan att själva erbjuda några gångbara eller konstruktiva lösningar. Att racka ner på och kritisera bara för sakens skull tjänar inget till i dessa svåra tider. Allt det åstadkommer är att ge bränsle åt osäkerheten och oron.

Och låt oss heller inte glömma de människor som tvingas leva med narcissister och lyssna på deras uttalanden dag in och dag ut.

Det är viktigt att komma ihåg att denna egenskap ingår i ett spektrum. Sålunda finns det de som bara uppvisar måttliga former av narcissism, medan andra tydligt lider av narcissistisk personlighetsstörning.

Att leva med någon som tillhör den senare kategorin är ytterst svårt och emotionellt tröttsamt. Allt ställs på sin spets i dagsläget med den globala coronakrisen som förvärrar alla psykologiska problem och personlighetsdrag.

När överlägsenhetskomplex och mindervärdeskomplex sammanstrålar

Narcissister som tror att de vet mer än experter avslöjar egentligen sitt eget behov av att överglänsa dem intellektuellt sett. Deras försök att verka mer påhittiga, intelligenta och förnuftiga inom olika vetenskapliga områden beror främst på deras önskan att underkuva andra.

De vill få oss att tro att världen består av två delar. Å ena sidan finns det de som inte vet något, å andra sidan finns det de som tycks veta allt.

Varför agerar de på det här sättet? Alfred Adler, som byggde vidare på Sigmund Freuds studier av den narcissistiska personligheten, framhävde något viktigt på sin tid. Bakom narcissistens överlägsenhetskomplex ligger egentligen ett klart mindervärdeskomplex.

Det är mycket intressant att notera att dessa människor faktiskt har en mycket dålig självkänsla. Denna låga självaktning driver dem i själva verket mot beteenden som får dem att känna sig skyddade. För att dölja sin låga självkänsla tar de till överdrifter, grandiositet och kritik för att hävda sig över andra.

Vi får inte glömma en sak som är mycket viktig. Överlägsenhetskomplex är den värsta formen av försvarsmekanism. Varför? Jo, för att den helt enkelt alltid är skadlig.

Narcissister har behov av att visa sig överlägsna

Styrkan i intellektuell ödmjukhet

Att det finns narcissister som tror att de vet mer än experter är ett känt faktum. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli. Och istället för att hjälpa och sprida ljus i utmanande tider ökar de klyftorna och spänningarna. Alla företag och organisationer med narcissistiska ledare är väl bekanta med detta – de är varken omtyckta eller effektiva.

Under 80- och 90-talen fanns det många ledningsfokuserade, individualistiska och även aggressiva chefer som styrde sina företag med vertikala metoder. Nu har emellertid utsikterna ändrats.

I de värsta situationerna är det de som vet hur man skapar ett team som går vinnande ur spelet. Det är de som bidrar med idéer och inte söndertrasar andra människors åsikter. I kristider har människor ett behov av att känna sig förenade. Om däremot röster hörs som föder osämja genom sin kritik så blir obehag den enda följden.

Vi måste vara klara över detta: vinnarna är de som besitter en passande intellektuell ödmjukhet och de som har förmågan att lyssna, att värdesätta andras perspektiv och att komma med förslag. Vi behöver smarta och ödmjuka personligheter som också är begåvade med emotionell intelligens. 

I ett frodande samhälle finns det ingen framstående plats för narcissister. Ja, de har så klart sin plats som alla andra och vi vet att vi är tvungna att leva med dem. Men vi bör göra allt vi kan för att inte låta dem få makt över oss. Detta för att undvika att föda osämja och istället skapa samarbete och gemenskap.

  • Ansbacher H. The significance of Alfred Adler for the concept of narcissism. Am J Psychiatry. 1985 Feb;142(2):203-7. DOI: 10.1176/ajp.142.2.203